Första daten var smärtsam

Kul, men ”ont, det gör ont” =)

I söndags packade jag två av mina nya bästisar (?), Baikalen och älgstudsaren, och åkte till Bureå Skyttegille för att testa dem för första gången. Köpte medlemskort på vägen så ingen skulle muttra över att jag var där olovandes.

Jag VILLE vara själv denna första gång. På så vis skulle jag få tänka i lugn och ro på allt som behövdes tänkas på och kommas ihåg, som vapenlicenser, ammunition, slutstycken och allt möjligt. Och på så vis skulle jag få stå där själv med vapnen, lösa eventuella problem själv och gruva mig för rekylen själv … =)

Funderade om det skulle vara dumdristigt att åka själv. Jag menar, vem vet när de där vapnen avfyrades sist. Jag köpte ju grisen i säcken och testade dem aldrig. De kanske exploderar i ansiktet på mig? Säkert inte så troligt … men …

Så jag hade gjort en deal med sambon. Jag skulle skicka ett sms, typ ”Nu testar jag hagelbössan” och sedan sms:a igen när jag var klar. Sedan ”Nu testar jag älgbössan” och så skicka ett meddelande när jag var klar. Skulle det då mot all förmodan hända något så behövde jag förhoppningsvis inte ligga flera timmar och förblöda utan att någon hittade mig. Säkert många som tycker jag är tjollrig, men det kändes ändå lite smart att ha den backupen.

Smokey. Röken letar sig ut ur piporna efter skotten avfyrats.

Jag satte upp några papptallrikar mot en grushög på hagelbanan för att testa träffläget. Sedan gick jag och satte in de första haglen i bössan och stängde den. Siktade, gruvade mig, fick börja om – ta några djupa andetag. Irriterade mig för att jag var så sjåpig och höjde bössan igen. PANG!

Herrejisses vilken smäll! Inte mindes jag att det var så här kraftig rekyl. Aj! Siktade mot den andra tavlan och tryckte av igen. Kabom! Aj igen!

Jäsiken vad den sparkade! Usch. Hade jag glömt hur det var eller hade jag ”turen” att ha köpt en extra rekylstark bössa? Hmm, halvautomat lät som ljuv musik i mina öron när jag gick fram och skådade tallrikarna.

Det verkade som om bössan gick högt, jag måste sikta ännu mer under målet. Så jag testade det några gånger, avfyrade runt tio skott innan jag slutade. Rätt bra ändå, området där bakstycket legat an mot mig smärtade.

Skjutbord. Med sandsäckar och stol, praktiskt! =)

Sms:ade sambon att jag var klar med hagelbössan och packade upp älgstudsaren. Sedan gick jag bort mot älgbanan och riggade upp fyra tallrikar på typ 80 meters håll. I mitten på tallrikarna hade jag målat svarta prickar så jag skulle kunna kolla hur bössan gick i förhållande till siktet.

Inne i ett skjul var det bra förberett med sandsäckar som stöd på ett bord, och en stol intill. Jag började ladda magasinet, men när jag hade satt in fyra kulor fick jag inte magasinet att fästa helt i bössan. Hmm. Pillade, funderade och pysslade. Satte in bara två kulor i magasinet och då fick jag det att fastna på ett betryggande sätt i bössan.

Sms:ade sambon att det var dags för älgstudsaren och började sikta. Vad hade jag för rekyl att vänta av den här då – på mitt redan ömma ställe vid axeln? PANG! Jag studsade till och häpnade. Vilken kraft! Men ändå inte på samma sätt som med hagelbössan. Lite bekvämare.

Siktade igen, tryckte av och PANG! Det dånade i det lilla skjulet och jag var glad för mina öronproppar. Sedan laddade jag två skott till och avfyrade dem. Kändes bra. Den här bössan gillade jag.

Mitt första skott med älgbössan på 80 meter. Godkänt om jag får bedöma.

Gick fram och inspekterade mina skott. Första skottet på första tavlan var helt okej, bara ett par centimeter från min målade prick. De andra skotten var lite längre ifrån, men fortfarande på tallriken. Högre krav än så hade jag inte den här första gången. Sms:ade sambon att jag var klar.

Sedan plockade jag ihop mina saker och gick mot bilen. Då såg jag att två män kommit dit och parkerat bredvid mig.

– Hej, sa jag.

– Hej. Får jag fråga vad du skjuter med? sa den som stod närmast.

– En Tikka, 6,5:a, sa jag och försökte låta världsvan.

– Jaså, bara en 6,5:a. Jag sa till grabben när det small som tusan att ”Vad skjuter han med där borta egentligen?” … sen tystnade mannen.

Han insåg att han sagt ”han” och tagit för givet. Men jag bara log. Helt okej.

– Alltså det är roligt att det börjar bli fler tjejer som jagar. Det är bara bra, sa han och försökte snygga till sin miss.

Ingen fara tänkte jag. Bara roligt att få överraska.

Vad säger ni? Tycker ni jag var tjollrig med mitt sms:ande? Eller hur gör ni för att tänka på säkerheten?

Och visst skulle ni (och jag) också ha trott att det var en ”han” som pangade inne i kuren? Men om några år kanske vi tänker annorlunda …

2 thoughts on “Första daten var smärtsam

  1. Vad bra att vapnen verkar fungera som de ska och att du trivs bra med studsaren inför älgjakten 🙂 nog tycker jag det är bra att du smsade med F eftersom du var helt ensam. Jag hade nog aldrig åkt helt ensam men om jag gjort det skulle jag absolut ha haft kommunikation med M eller någon i hyfsad närhet utifall att något skulle gå snett. Att man tar för givet att det är en han som skjuter är ganska normalt 🙂 det är ju inte alltför många kvinnor som jagar än även om det ökat betydligt de senaste åren. Hos oss är jag enda tjejen/kvinnan som är med. I min mammas & bonuspappas jaktlag är det 1 eller 2 kvinnor mer än mamma som är med har jag för mig 🙂 jag känner några tjejer som har jägarexamen men alla jagar inte för det,

    • Tack Ingela, vad bra att du inte tycker att jag är en mes … =)
      Jo, jag skulle också ha trott att det varit en han om jag hörde att det smällde i banan bredvid. Men sen hade jag blivit glatt överraskad om det var en tjej …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s