Hoppas inte passgrannarna hörde gnölandet

På söndagen skulle vi träffas vid slakteriet klockan halv sju. Jag startade bilen, rullade ut på byavägen och hann precis lägga in tvåan. Då såg jag dem. På vänster sida ute på en lägda, bara 60 meter från vägen, stod en ko med kalv och en till älg som jag hade svårt att bedöma vad det var, kanske en fjoling. Jag stannade och tittade på dem. Funderade om jag skulle få skjuta någon av dem nu, innan vi ens hade samlats. Men kom på att jag förutom att kanske bryta mot någon sådan regel även bröt mot den där om att inte spana på älgar från bil. Jag fick inte bara stänga av bilen och gå ut för att hämta geväret i baksätet. Dessutom skulle de säkert dra iväg på en gång då.

Så jag åkte vidare till slakteriet och rapporterade vad jag sett. Första passet lades upp efter min iakttagelse. Jag och tre andra fick gå drevkedja, på den lägda där jag sett dem. Nu när vi kom dit var de naturligtvis borta, men vi såg spåren i daggen. Men tyvärr gav inte drevkedjan något, de hann smita åt ett håll som vi inte förutsett och vi fick omgruppera.

Nu hamnade jag på pass vid ett stort, dimtäckt kalhygge. Där jag satt och hade det lugnt och fridfullt i ett par timmar. Sedan blev det samling vid slakteriet igen för utdelning av nya pass.

Söder om älven – blev det bestämt. Vilket innebär det där skitpasset i djungeln för min del. Det har ju varit ganska vältrafikerat, men är svårt att få någon bra träff i snåren. En av jaktkompisarna klagade. Han ville inte sitta vid sitt gamla pass, som är en avstickare på väg ut till mitt pass.

Här sitter jag på skitpasset igen – vältrafikerat men snårigt.

– Jag ville inte sitta och titta på samma stubbe hela tiden, sa han.

– Vi kan byta, erbjöd jag.

– Men då får jag ju ännu längre till mitt pass! Alla skrattade. Det var tydligt att det var promenaden till passet som var problemet. Han fick ett annat pass istället, vilket skulle visa sig vara ett misstag.

Idag blev det en kalv och en ko, gissa vems klöv jag håller i knät?

Jag, Pontus och Jon knatade ut till våra pass. Jag satt med Pontus några hundra meter till vänster, och Jon några hundra meter till höger. Så släpptes älghunden Tassa.

Efter ett tag hörde jag skall! Hundföraren P-A rapporterade via kom-radion att hunden drev en ko med kalv. Ljudet kom närmare och jag stod beredd lite snett åt vänster.

”Pang”, lät det plötsligt. Pontus meddelande i kom-radion att han fällt kalven som ramlat omkull direkt, men han skulle ge honom ett till skott så det blev helt stilla. Efter hans andra skott blev det tyst. Jag väntade spänt.

– Kom kalven själv eller hade den mamma med sig? frågade jag i kom-radion.

– Kon for åt Jon till, svarade Pontus.

Vilket innebar att hon kunde snedda över mitt pass. Jag var beredd. Men inget hände. Inte ett pip.

Jag tänkte att kon försöker säkert höra om hennes kalv kallar på henne. Så jag testade att gnöla som en kalv och hoppades att inte mina passgrannar hörde, för det lät nog inte riktigt som en kalv, mer som en knarrade ladugårdsdörr eller så.

Men efter ett tag såg jag en älgrumpa svischa förbi i djungeln mitt framför mig! Blev ivrig och hojtade till Jon i kom-radion.

– Nu drar kon mot dig Jon!

Fast tänkte sen, hur sjutton kunde du avgöra att det var kon bara på rumpan? Nja, det kunde jag inte vara säker på.

– Eller ko och ko, det var i alla fall något stort och brunt! tillade jag.

Kort därefter låter det ”Pang”. Kon drar skadad vidare en bit, men blir funnen och får avsluta sina dagar.

Efter det känner vi oss nöjda med dagen. Vi tar hem djuren till slakteriet. Jag får ta kalvens hjärta – ingen annan vill ha det. Jag är lite nyfiken på att röka det och känna hur det smakar. Jag gillar tanken på att ta vara på så mycket som möjligt av djuret.

Därför skar jag, alldeles själv, ut kons tunga också. Förra jakten var det en av jaktkompisarna som visade mig hur jag skulle göra, så nu ville jag testa om kunskaperna satt kvar. Gick bra. Tungan tror jag att jag ska röka ihop med hjärtat. Vet inte om jag gillar det, men är beredd att testa!

Förresten: i morgon blir en spännande dag det med. Då ska vi åka och titta på valparna, och se vem som ropar högst ”välj mig” =)

7 thoughts on “Hoppas inte passgrannarna hörde gnölandet

  1. Sicken otur att hon inte kom inom skotthåll för dig….
    Rökt hjärta är jättegott. Jag har flera i frysen nu men vi har dåligt med ställen o röka på. Tunga har jag inte tagit vara på. Den skall saltas visst o ha till pålägg.

    • Ja, det ska bli spännande att smaka hjärta. Tungan också, även om jag måste medge att hjärtat ser betydligt aptitligare ut =) Kokt tunga verkar vanligast, men jag var sugen röka den istället, blir det konstigt tror du?

    • Intressant Anders! Tur att jag har en jaktkompis som lovat hjälpa mig med rökandet – eftersom han har en egen. Annars hade jag nog blivit osäker hur jag skulle göra med en weber … =).

    • Tack Mona, undrar om det var mitt knarrande ljud som lockade kon att ta ett svep förbi mitt pass eller om hon ändå tänkte springa den vägen? =) Men helt klart värt att testa fler ggr. Brukar du locka på älg, hur går det i så fall?

  2. Jag har egentligen aldrig provat när jag suttit på pass men jag är uppvuxen med locka-älg-band i bilstereon och under många timmars älgspaning genom livet har både jag och andra lockat och man får oftast någon typ av reaktion. Nu är ju helt klart rätta tiden att locka på pass då älgarna börjar ladda upp inför äl(g)skog 😉 Jag har en kompis, Jonas, som är fenomenal på detta och som har skjutit flera älgar bara genom lock 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s