Snusdosan flög all världens väg

  1. Här har Mona jagat med Wilda.

    Mona Eriksson och hennes lillebror Robin satt på ett älgpass. Precis när hon skulle ta en snus kom en älgtjur upp på vägen inte långt från henne. Snusdosan fick flyga all världens väg när Mona skyndade sig att höja bössan. Det är dags för Jaktlivs femte månadens intervju.

    När började du jaga? 

– Jag har följt med pappa på jakt och i skogen på äventyr så länge jag kan minnas. Efter mycket tjatande efter hund blev min första hund en gråhund … taktiskt av min far … Då blev det såklart ännu viktigare att hänga med ”till skogs” och det första jag började jaga var älg.

Jägarexamen tog jag under gymnasietiden och jag minns det som väldigt intressant, det är ju egentligen inte bara för jägare utan borde passa alla som gillar djur och natur. Skjutmomenten var roliga men inget jättenervöst eftersom vi alltid skjutit mycket och med olika vapen hemmavid och jag började tidigt att tävla i luftgevärsskytte.

En lyckad toppfågeljakt!

Vad för sorts jakt brukar du helst ägna dig åt? 

– Jaktformerna har ändrats med tiden för mig och jag jagar väl det mesta men det jag kommit att tycka allra bäst om är trädskällarjakt, jakt med drivande hundar och toppfågeljakt.

Trädskällarjakt är det absolut mest spännande, man jobbar ganska tight med sin hund och får smyga omkring i skogen som en indian samt uppleva kraftig puls när hunden skäller för fullt och man får åla sig fram mot trädet och kanske skjuta skogsfågeln.

Jakt med drivande hundar funkar bäst när man har familj, barn eller vänner med sig. Det är socialt; man kan prata, elda, fika, plocka bär eller annat medan man lyssnar på underbara hardrev … bäst är såklart med de egna hundarna. Ofta, när drevet börjar bukta, får man dessutom se haren och hunden i action flera gånger.

Toppfågeljakt är kallt, smygande, aktivt och spännnande. Man får dra på sig de stora Tegsnässkidorna mitt i vintern och relativt ofta hittar man något byte.

Mona Eriksson på rådjursjakt.

Berätta hur en vanlig jaktdag kan se ut. 

– Med trädskällare kan man gå ut antingen för- eller eftermiddag och det krävs inte så mycket förberedelser. Oftast har jag inte med annat än hund, pejl och bössa. Ibland en väldigt liten ryggsäck med vatten och snören eller nät att hänga/lägga eventuellt byte i. Man vill inte ha så mycket att bära på om man måste åla/krypa omkring mycket. Det är viktigt att inga kläder eller annat prasslar eller avger ljud på något sätt. Det är även bra att ha något att täcka de vita händerna och ansiktet med. Antingen börjar jag jaga hemifrån gården eller så tar jag bilen en liten bit.

Jakt med drivande hundar är bäst tidigt på morgonen och nu gäller det att ha med hundar med pejl, matsäck, korv att grilla, kaffetermos, tändare, bössa samt ryggsäck med en skön och varm stol. Lite varmare kläder är bra eftersom det blir ganska mycket stillasittande. Även här börjar jag jaga hemifrån eller tar bilen och kör en bit. Denna jaktform funkar även utmärkt när man ska ut med barnvagn och söva barnen … då krävs det dock mer attiraljer med sig såsom blöjor, våtservetter samt mat/välling.

Toppfågeljakten är också en morgonaktivitet men inte så tidigt att fåglarna inte hunnit vakna och sätta sig i träden. Nu är snödräkten ett måste samt varmare kängor. Tegsnässkidor är oslagbara här i skogarna och även en riktigt bra precisionsbössa samt avståndsmätare. Lite fika kan vara gott men ofta är det ganska kallt så det blir inga långa pauser. Jag brukar också satsa på stora, varma vantar som är lätt att ta av sig.

 Vad är det viktigaste för att du ska tycka att det har varit en lyckad jaktdag?

– Oftast handlar det som sagt om att hunden/hundarna fått jobba och man fått njuta av just det. Är det dessutom fint väder, fina naturupplevelser och kanske trevligt sällskap så är dagen fulländad. Att få skjuta något är såklart en bonus men absolut inget måste.

Berätta om ditt bästa jaktminne!

– Oj, det var svårt! Det finns så många! Starka minnen är alltid det första viltet av någon ny sort och det första viltet man får skjuta för unghunden. Men nu måste jag ju välja … hm … kanske när jag sköt min udda 14-taggare som det så fint heter. Detta var även den allra första älgen jag sköt och det är faktiskt lite extra adrenalin inblandat när det gäller högvilt. Det var ganska tidigt på älgjaktshösten och ganska tidigt på morgonen också. Jag satt på ett pass som bestod av några större stenar vid en gammal väg och med en stor färgsprakande myr som utsikt. Jag hade min lillebror Robin med mig som då var i 10-årsåldern, han satt på en ryggsäck bakom mig. Pappa som var hundförare hade ganska nyss släppt hunden och jag skulle precis ta en snus då jag sneglade efter vägen och fick se en rätt stor tjur, kanske 100 meter ifrån mig, glida upp halvvägs från diket för att stanna upp och förmodligen vädra efter oss. Jag kastade snusdosan medan jag reste mig upp, siktade och sköt. Älgtjuren kastade genast tillbaka in i skogen, jag laddade om och försökte höra något förutom mina egna hjärtljud. Jag viskade sedan i radion att jag skjutit på en älgtjur och ganska snabbt sade passgrannen att han hört tjuren gå omkull i närheten av honom och att vår hund redan var där. Jag smög dit tillsammans med pappa hundförare och där låg tjuren, vilken lycka! Jag tror sällan pappa varit så stolt över mig heller

Vilken jakt skulle du gärna testa om du fick möjlighet? 

– Jag skulle gärna åka till något annat land och jaga och då gärna Afrika och Irland eller Skottland. Både för att uppleva helt annan natur och helt andra viltarter.

Är det något djur du INTE vill jaga? 

– Jag jagar gärna rådjur men efter att ha suttit på pass och sett rådjurskid leka med varandra som små hundvalpar känner jag att jag skulle ha svårt att skjuta just sådana … de har ju som ingen mat på kroppen heller … eller det kanske är mina mammahormoner som talar!?

Vad har du för vapen nu? 

– Jag har en kombi (Antonio Zoli), en rysk sida-sida (Bajkal), en 6 PPC till toppfågeljakten, en 22:a samt en 222:a. Tyvärr har mitt gamla ryska hagelgevär börjat krångla och jag skulle gärna byta ut den mot en Beretta eller Benelli men tyvärr jag gissar att det blir en lite billigare variant.

Vad gör du när du inte jagar?

– Jobbar, umgås med nära och kära, tränar hundarna, njuter i fjällstugan och av fjällen, fiskar, lagar mat, skriver, läser och bloggar.( Kolla in Monas jaktblogg här )

Fakta:

Namn: Mona Eriksson

Ålder: 34 år

Bor: Södra Tjärnliden

Familj, inkl. djur: Maken Daniel, sonen Edward samt två söner till i magen som ska anlända under älgjaktsuppehållet, finska spetsen Wilda, beaglen Röja (Snälle-Jägarens Röja) samt finska stövaren Norma (Bergvattnets Dakka).

2 thoughts on “Snusdosan flög all världens väg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s