Kollar in världen iklädd långkalsong

En långkalsong blev en hundkofta.

Regn och rusk, och snö och minusgrader. Inte har vorstehvalpen Hagel fått ett särskilt varmt mottagande om man ser till vädret.

I skogen möter man hinder av olika slag.

Jag gör vad jag kan för att han ska trivas med sitt nya ställe. Jag har sytt en sorts kofta av ett byxben från en gammal långkalsong med ull. Värmer litegrann i alla fall.

Sen går vi ut och kollar in skogen. Jag tänker att jag inte ska pjåska så mycket när han fryser, eller inte riktigt tar sig fram i terrängen. Han måste ju tuffa till sig. Börjar jag lyfta och bära för minsta hinder eller vattenpöl, ja – då kommer vi inte långt i fågelskogen, eller vad tror ni?

Vi tränar på att vara i hundgården och i hundkojan också. Innan jag sätter in ”storebror” Trassel och Hagel preparerar jag hundkojan med godsaker och tuggben. Förhoppningen är att Hagel ska koppla samman hundgårdsvistelse med godis och annat skoj. Sedan åker jag och hämtar dottern från skolan och gör några ärenden så att det blir mellan 20 minuter till en timme som vi är borta.

Hur brukar ni göra när ni ska lära valpen att vara själv hemma eller i hundgård?

Tre som upptäcker världen, Två av dem med kläder … =)

3 thoughts on “Kollar in världen iklädd långkalsong

  1. Det var ju en fiffig idé. Ja det är ju bara att träna. SKulle kanske inte träna hundgård nu när det är kallt. Vi har ju våra hundar inne och i trädgården som är inhägnad. De får komma ut mitt på dagen när vi jobbar. Vi ska ha klart en friggebod med tillhörande rastgård där de kan gå in o ut som de vill uti fall att vi inte kan eller någon kan ta ut dem mitt på dagen.
    Han är ju för söt…

  2. Vi har en norrbottenspetskille som nu är 10 månader. När vi skulle börja träna honom att vara i hundgården gjorde vi precis som du. Vi preparerade hundgården och kojan med en massa små godisbitar så att det skulle bli roligt och positivt att gå in i hundgården. Det har gått riktigt bra. Tyvärr är han nu ensam i hundgården då vi fick ta det jobbiga beslutet att låta vår andra norrbottenspets som skulle blivit 4 år i september somna in efter att han skadat sig illa. Men det går bra trots att han är ensam. Nu får han sin mat i hundgården, sen far vi till jobbet. Vår granne har berättat att han är tyst och duktig men att han brukar bli lite orolig fram emot 15-15.30-snåret. Ibland har han grävt och ibland har han tuggat på hundluckan men det går som sagt riktigt bra nu. Lycka till!

    • Hej Kattis! Jättetack för din kommentar, ledsen att det dröjt innan jag uppmärksammade den. Har varit utomlands och bosatt på ett hotell med tveksamt fungerande internet … Men nu är jag back in business! Roligt att det gått bra för er också att installera vovven i hundgården, och att grannen rapporterar att det oftast går bra =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s