Fick spåra efter befarad skadeskjutning

Trassel imponerade idag!

Idag lördag var det älgjakt igen. Vi har kvar kalvar och en kviga att skjuta på. Ganska snart fick Anders träff på en kalv.

Vi klädde av den och omgrupperade oss. Vi hade sett en hel del älg i skogen, många kor med kalv, varför vi fortsatte där vi senast sett dem.

Jag satt ute på ett pass bara ett stenkast från mitt hem när jag hörde i kom-radion:

– Jag har skjutit på en kalv men den fortsätter att springa med kon, som haltar på något bakben, sa en i jaktlaget.

Tankarna snurrade. Var kalven skadeskjuten? Eller träffades kon istället? Var det därför hon haltade? Eller var det något från tidigare?

– Om kon haltar är hon lovlig också, tydliggjorde jaktledaren.

– Kon går mot Mjölkvägen och vidare mot Örvikenvägen, sa hundföraren.

Då var hon alltså på väg mot mig!

Men en stund senare hörde jag i kom-radion hur Lelle, som satt på andra sidan Örvikenvägen lite längre norrut, hade sett kon och kalven springa förbi. Äsch då!

Kort därefter bestämdes att jag skulle hämta Trassel och försöka spåra älgarna från där Lelle sett dem senast. Kändes kul att testa honom igen, även om det förstås inte var kul om något av djuren var skadeskjutna. Den jägare som eventuellt skadeskjutit fick hänga med. Jägaren var arg och besviken på sig själv, skotthållet hade bara varit kring tio meter och antagligen hade skottet gått över.

Trassel fick upp spåret i stort sett på en gång och drog iväg väldigt målmedvetet. Vi såg efter ett tag trampspår i marken och var säkra på att han var på rätt väg. Efter det vi fick uppleva under den här spårningen ska jag aldrig mer säga ”Men här kan väl aldrig en älg ha gått”. Vi fick ta oss igenom supertät snår, över stenhällar, klippblock, myrar och berg. Hela tiden var vi ändå säkra på att Trassel hade spåret. Imponerande vilken näsa!

Aldrig såg vi dock några bloddroppar eller hårstrån. Utan bara pigga steg som hela tiden höll undan för oss. Efter att ha spårat i uppskattningsvis 45 minuter kom vi till gränsen mot Bureå. Där stod jag och höll emot Trassel som pep, voffade och ville fortsätta.

– De är bara runt hörnet, det känner jag, tycktes han säga.

Men skulle vi in på Bureås marker måste vi be om tillstånd. Och med tanke på hur icke skadeskjutna dessa djur verkade så var det inte motiverat – tyvärr. Jag försökte klappa om och berömma Trassel allt vad jag kunde för att visa att fastän vi inte kom fram till älgarna så hade han varit skitduktig.

Efter det återstod en promenad över ett berg och genom en tät djungel innan vi var tillbaka till startpunkten. Vid det laget var mina knän rätt mjuka … herregud, måste träna mer på att gå i riktig skogsterräng!

Vi avslutade jaktdagen efter det. Jag åkte hem och tog en varm dusch och åkte sedan och hämtade pizza! Måste ju ladda för en ny dag i morgon!

Vad säger ni? Har ni varit med om sådana här knepiga skadeskjutningar – som man misstänker att det egentligen inte blivit en skadeskjutning? Hur brukar ert jaktlag göra då?

4 thoughts on “Fick spåra efter befarad skadeskjutning

  1. Man spårar ju tills man är helt säker på att det inte är skadeskjutet. Kollar efter blod, strån osv….hellre spåra rejält än att avbryta för tidigt o hitta älgen sedan. Har man gjort allt man kunnat så kan man inte lastas för det sedan….
    Ska ju inte hända men det kan hända den bäste….kul att Trassel är så duktig

    • Ja Majsan, det skulle kännas hemskt om man fann djuret senare. Men i det här fallet känner jag mig tämligen övertygad om att djuren mådde bra. Att kon haltade kan lika gärna bero på att hon halkat på de glashala asfaltvägarna eller trampat ned i något djupt håll och stukat sig – typ.

  2. Jo men hej!
    De senaste åren har vi varit rätt lyckosamma på våra eftersökta. Här är några erfarenheter:
    – vältränad spårhund är ett måste. Tackar min fru Jaana för det.
    – prata i laget om hur vi ska göra när ett påskjutet djur går undan…märk upp skottplats..memorera hur älgen betedde sig efter skottet….och sen vänta.
    – att alltid vänta ca 60min är en mycket bra grundregel. Ett skadat ostört djur söker då snabbt sårlega…
    – ta gubbarna och skytten bort från skottplaen. Ta återsamlingen vid jaktkojan. Lägg upp en plan för vars passkyttar ska stå innan ni går på med spårhunden.
    – har ni en hund-gps låt? Ta med halsbandet å låt en passkyttar ha handenheten å rappotera vart ni går.
    – hundföraren ska vara beväpnad. Räkna inte med att medföljande skytt kommer i läge om djuret kliver upp framför hunden.

    • Tack Peter! Vi gjorde en del som du skrivit, och en del inte riktigt … men övning ger färdighet … =) Det där med gps:en kom vi på efter ett tag. Men vi hade ju smartphones med kartfunktion så det löste sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s