Det blev många timmar hos veterinären

Här väntar vi hos veterinären.

Här väntar vi hos veterinären.

Vi lämnade hemmet vid sextiden på fredagsmorgonen och åkte till Luleå för att vara där klockan 08.00. Veterinären skulle ta en titt på Hagels bråck, och eventuellt opererera det igen.

Gammelstads Djurklinik.

Gammelstads Djurklinik.

Vid det här laget såg operationsärret rätt okej ut och jag hade bestämt mig: om det bara var av estetiska skäl de tänkte opererera (vilket de i och för sig knappast gör) så skulle jag säga att det inte behövdes. Men om det var av hälsomässiga skäl – ja då måste de förstås få göra sitt jobb.

Vi fick vänta i ett rum och sedan kom en veterinär, tror jag, och kände på bråcket. Men hon ville att någon av kirurgerna också skulle känna på operationsärret och bedöma om det fortfarande var ett bråck, dvs ett hål, eller om knölarna mest bestod av stygnen invärtes. Och kirurgerna var upptagna för tillfället. Så kvinnan sa: ”kom tillbaka klockan 16 så får ni hämta Hagel då.”

– Jamen, kom ihåg att om det bara är av estetiska skäl så behöver de inte operera, sa jag innan jag gick och kände mig som en hönsmamma, men det struntade jag i.

Dessutom hade jag bett dem ta en titt på hans öron då de för ett par dagar sedan börjat bli röda och varma, och inte riktigt luktat hallonsaft.

Sen var det bara att lämna stället. Jag, sambon och sonen åkte till Storhedens affärsområde. Och för att fördriva tiden till klockan 16 shoppade jag. Huvva vad det gick pengar! Men bara nyttiga och nödvändiga saker. Som en ny säck med juniorfoder till Hagel, varma ”månlandarskor” till mig, yllesockar, en hemlig julklapp, och ett nytt täcke till Hagel.

Dyra fräna Hurtta-täcken.

Dyra fräna Hurtta-täcken.

Det täcke vi använder just nu när han är i hundgården.

Det täcke vi använder just nu när han är i hundgården.

Vi var ju på Djurmagazinet och himmel vad mycket skojigt, och rätt dyrt, de hade =) Hittade en massa intressanta Hurtta-täcken för runt 650-800 kronor som jag ska investera i när Hagel växt klart. Under tiden hittade jag ett sorts soft shell-täcke av märket Buster som var på rea. Strax under 300 kronor, istället för att krångla och sy, eller sticka, själv. Det är det värt! =)

För stort än. Men snart passar nog rea-täcket perfekt =)

För stort än. Men snart passar nog rea-täcket perfekt =)

När vi vid halv två-tiden åt lunch ringde telefonen. Det var från veterinärstationen. Hagel behövde inte opereras. De bedömde att bråcket var tätt, även om stygnen gjorde att det fortfarande buktade sig. SÅ SKÖNT!

Vi åkte tillbaka och hämtade en överlycklig Hagel och fick medicin för hans öron. Han hade fått svamp, vilket kändes som en fis i rymden jämfört med stygn och tratt i tio dagar! =)

Är lite impad själv

Therese och Della.

Häromdagen var vi och besökte kompisen Therese med hennes vorstehtik Della som är cirka fyra månader. Som ni ser på bilden ovan hade jag problem att fota den här dagen, det var ett dis i luften som hela tiden fastnade på bild.

Vi hade en plan om att valparna kunde få leka en stund, och sedan skulle vi träna lite jaktövningar. Men Della och Hagel var inte riktigt på samma nivå. Hagel uppskattade inte alls hennes leksätt.

Vi fokuserade på träningen istället, vilket var lika bra. Det är inte bra att lära dem att man bara ska leka titt och tätt med de hundar man träffar. Kul att träffa en lika insnöad själ som en själv, vi pratade bland annat mycket om Anders Landin och allt bra vi vill ta till oss från honom.

På tisdagkväll hann jag en sväng till träningslokalen igen. Fick både dottern och sonen med mig. Dottern tränade lydnad med min portis Trassel. Blev kul, och en liten störning i sig.

Hon kunde filma mig när jag gick fritt följ med Hagel, som ni kan se här. Visserligen är det fortfarande rätt fritt, men jag måste säga att jag är lite impad över hur snabbt han lärt sig. Jag trodde vorsthrar skulle vara lite mer disträ. =)

Jo, förresten! På fredag åker vi upp till Luleå. Gammelstads veterinärklinik vill ta en titt på bråcket och se om de ska göra om operationen. I så fall görs operationen på en gång.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka. Bråcket har sjunkit ihop ganska fint och syns inte så mycket längre. Det är en cirka fyra centimeter lång knöl som är cirka en centimeter hög. Det känns väldigt krångligt och tråkigt att köra med tratt och stygn och sån skit igen.

Så är det bara för den estetiska sakens skull tror jag att det får vara. Men är det av hälsoskäl – för att det av någon anledning är farligt för Hagel att ha så där – ja då vill jag förstås att de opererar igen. Hur skulle ni tänka?

Hagel hängde med på rally

Rallylydnad, kan det vara något för mig, undrar Hagel.

På tisdagskvällen åkte vi till träningslokalen igen. Den här gången var det andra hundar med, bland annat en dvärgpudel, en rhodesian ridgeback, någon sorts amstaff och ett par nova scotia duck tolling retrievers. Kort sagt, en viss skillnad mot när vi var där själva jag och Hagel sist.

De andra hundarna var högljudda. Och deras skall ekade i den stora lokalen. Hagel såg stirrig ut och jag tänkte att det är nog lika bra att lägga ned tanken på att kunna lära honom något vettigt idag. Vi får nog mest sitta och titta på och landa i situationen – tänkte jag.

Men lite kunde vi ju testa i alla fall. Så jag sa fot och började gå och vips hade jag en helfokuserad valp som verkade glad att få en uppgift att pyssla med – så han slapp titta de på där högröstade vovvarna. Jag testade lite sitt stanna kvar och en del apportering. Inga problem. Visserligen var vi i ett hörn för oss själva, som ett rum i rummet, men ändå var jag impad över hans förmåga att koncentrera sig.

Vi tog en paus och tittade på de andra ett tag. De höll på att bygga upp en rallylydnadbana. Som en sorts mini-tipsrunda med skyltar på golvet med övningar man skulle göra. Först snabb fot till andra skylten. Vid den var det sitt framför föraren, sedan komma runt och gå fot igen bort till nästa skylt där man skulle svänga vänster i 360 grader. Så fortsatte det, med serpentiner vid koner och några andra aktiviteter.

– Ska du vara med, hojtade kvinnan som riggat upp banan.

Jag log och tittade menande på Hagel. Ville visa att vi kanske inte kommit så långt.

– Jamen, häng med ändå. Det handlar ju mest om kontakt.

Tja, men dåså, då hakade vi på! Och han skötte sig jättefint. Kunde fokusera nästan hela vägen förutom när vi kom nära de där tollarna.

Efter det körde vi några enstaka övningar till för oss själva. Sen var jag nöjd. Ingen sur hund denna gång. Har han blivit bättre? Eller jag?

Hux flux blir han en surgubbe

Sitt stanna kvar!

Jag har börjat träna Hagel allt mer nu. Från början handlade det mest om inkallning och lite sitt. Nu utökas repertoaren till sitt stanna kvar, lättsam apportering och fot. På fredagen åkte jag till inomhuslokal som jag hyrt in mig i under november och december för att träna.

Hittills har jag varit noga med att inte göra inkallningar från sittandet, då jag vill att han ska vara stabil och säker i sittandet. Har man fått sittkommando behöver man inte fundera på annat – liksom.

Hur menar du nu matte?

Apporteringen har jag bara lekt kring än. Kastat iväg en trasa eller dummie, gärna hållit för hans ögon så han inte springer direkt på synintrycket. Ibland hållit fast honom en stund för att visa att det, i alla fall i framtiden, kommer att bli jag och inte du som bestämmer när du ska springa iväg och apportera. Här kan ni se en film som jag lagt upp på Youtube. Där (i det sköna gröna ljuset) kan ni också se hur jag försöker göra det trevligt och ”ofarligt” att komma tillbaka med dummien till mig, eftersom jag aldrig tar i den först utan klappar honom istället.

Fot, utan koppel, går hur bra som helst i köket. Men i inomhuslokalen gick det sämre. Med mer plats blev fotgåendet betydligt yvigare. När jag försökte locka honom närmare var det som att han surnade. Han är lite lustig på det viset, ena stunden är han glad och vill vara till lags, andra stunden när jag exempelvis tar i honom för att visa hur jag tänkt så surnar han som en riktig surgubbe. =)

Det är alltid intressant att lära sig jobba med en ny hund. Att lära sig hur man bäst kommunicerar, vilka ”knappar” som är effektivast.

Jag minns en schäfer jag hade tidigare. Zeke hette han. Jag var så glad över att äntligen ha fått en hund med rejäl motor, så jag tryckte på alla ”gasknappar” jag kunde komma på för att hålla motorn igång. Vilket inte behövdes. Vilket skapade en stressad hund med en massa pipande. Bara att hoppas att man lärt sig något av det =)

Nu ska jag säkert göra nya misstag istället. Vilka vill ni försöka hindra mig ifrån att göra?

Evas första älg blev en 18-taggare!

Eva Björk började jaga i år. Det första hon hon fällde var den här tjuren!

Månadens intervju: Eva Björk från Byske utanför Skellefteå gick ut på sin första älgjakt i höstas. En dag i slutet av september provade jaktlaget att locka på älgarna. Då kom den – bjässen. Evas sambos värsta farhåga besannades. 

1. När började du jaga?

– I år, 3 september 2012. Min kompis Sofie vars sambo är jaktledare i samma jaktlag kom med idén när vi var på skidresa i Hemavan. Så att vi två kunde hjälpa till med jakten så den kunde förkortas. (hihihihi) Jag hade inga egna erfarenheter egentligen. Man kan nog säga att de allra flesta män i min närhet jagar eller har jagat. Och därigenom får man ta del av olika erfarenheter vare sig man vill eller inte.. Det var spännande och mycket lärorikt att ta jägarexamen. Tycker nästan att delar av detta borde ingå i grundskolan för det är nyttiga saker att ha koll på.

2. Vad jagar du helst?

– Har som sagt nyss börjat jaga och jagar endast älg idag. Min sambo jagar älg i samma jaktlag som jag och det var för älgjaktens skull jag tog jägarexamen.

3. Berätta hur en vanlig jaktdag kan se ut:

– Som det sett ut nu i höst så har vi alla som jagar sovit över på plats i huset där vi jagar. Kvällen innan jakt så har vi bestämt var alla ska sitta nästa morgon. På morgonen börjar vi jaga så fort det är tillåtet. Först går någon ut och kollar av kring huset och ladugården om det finns någon älg där om det inte finns någon älg där så åker vi iväg till de olika passen. En del pass ligger lite längre bort så då får man åka lite tidigare. Första jaktveckan steg vi nog upp vid 04.00. Det man vill ha med sig är varmt vatten så man kan ta sig en kopp te/kaffe, mackor, tändare, kniv och man får inte glömma slutstycket hemma som min sambo gjorde en gång. Vi sitter för det mesta bara och passar eftersom vi inte har någon egen hund med i jaktlaget. Ibland har vi med en hundförare från ett annat jaktlag.

4. Vad är det viktigaste för att det ska vara en lyckad jaktdag?

– För att det ska vara en absolut jaktdag så har man skjutit en älg, inte nödvändigtvis jag men någon av oss. Annars så är det en tjusning med att man kommer på pass när det nästan är svart ute man sitter och huttrar lite tills solen börjar gå upp och värmen börjar komma. Hösten är en fantastisk årstid, när det inte regnar …

5. Berätta om ditt bästa jaktminne!

– Mitt bästa jaktminne inträffade i år den 22 september ca 12,30. Vi hade jagat, passat av på morgonen. Det var den kallaste morgonen hittills med frost och klar himmel. Vi satt på pass till ca 10,00 då vi halvfrusna bröt upp för att elda och äta lite lunch. En av passarna hade på väg från sitt pass sett rumpan på en älg och när han berättade detta för Magnus och Daniel så blev de eld och lågor för de ville prova locka lite. Och så var det med den lunchen. Daniel blev placerad på det pass där älgen hade siktas Sofie satt kvar vid ”linjan” Magnus placerade sig mitt emellan dom för att locka och jag placerades att passa av vid landsvägen. Magnus började locka för fullt och det lät riktigt bra men ingen älg dök upp så Daniel tänkte då sätta lite fart i skogen och började skälla som en hund. Plötsligt tystnade Daniel. Älgen fanns nu mitt emellan Magnus och Sofie. Båda hade den på kornet men ingen hade riktigt bra skjutläge. Minst 14-taggar sms:ade Magnus till Daniel. Lockandet fortsatte och så även skällandet.

Då hör jag ett knak åt följt av ytterligare ett. Jag ser en älgkrona komma och gå på väg ut ur skogen åt det håll där jag stod på vägen. Jag satte mig ner i skjutställning och väntade på att den skulle komma ut ur skogen. Hade den på ca 50-60 meter och skulle just trycka av när den tog ett språng ner på vägen och sakta började trava snett bort från mig. Siktade hela tiden och tänkte bara på att den skulle vända på sidan så skulle jag trycka av. Och precis när älgen skulle in i skogen på andra sidan så vände den sig om och jag tryckte av. Dock tog älgen precis ett språng över diket samtidigt som jag sköt. Så jag laddade om samtidigt som jag tog upp komradion för att meddela de andra att sluta ”skälla” och att jag skjutit på älgen. Alla placerade ut sig runt den myr som älgen gått in på, men vi valde att avvakta lite. En stund senare placerade vi ut oss igen och Magnus och Daniel gick in och tack och lov så låg den död inne i skogen. Och det var inte vilken älg som helst det var en 18-taggare och vad jag fått veta och nu förstått så är det tydligen inte ens säkert att man får se någon sådan nån mer gång. Så sambons största farhåga besannades. Jag hade skjutit min första älg och det blev en 18-taggare …

6. Vilken jakt skulle du gärna testa om du fick möjlighet?

– Det skulle vara kul att prova på toppfågel eller rådjur. Därför att jag tror att det är en spännande jakt antingen till fots eller på skidor. När man väl jagat ett tag kanske man kan känna att det vore spännande att få prova på storviltjakt i Afrika eller nåt annat land. Men eftersom jag är så ny i jaktsammanhang så räcker än så länge de norrländska skogarna åt mig.

7. Är det något djur du inte vill jaga?

– Vill inte jaga djurens barn särskilt inte rådjurskid då de är så söta …

8. Vad har du för vapen nu?

– Jag fick ärva min pappas Carl-Gustav 6,5.

9. Vad gör du när du inte jagar?

– Jag umgås med min familj, mina vänner, tränar sonen i fotboll och tränar lite spinning och core.

Fakta:

Namn: Eva Björk

Ålder: 36 år

Bor: I Byskebyn i Byske

Familj, inklusive djur: Sambo Daniel, Emil 8 år, Ellen 5 år, katten Balto och några fiskar.

Nu går sitträningen bättre

Hagel kollar in nya lokalen där det är tänkt att han ska lära sig en massa smarta saker …

Idag lördag hade vi en första träff. Vi är några stycken som nappat på att träna inomhus i vinter, i en lokal i Bureå som ligger sex kilometer från mig.

Jag har ju märkt på Hagel att sitt och andra kommandon ofta funkar ypperligt inomhus, men sämre när det är regn i luften och i gräset. Och jag känner inte att det är så befäst än att jag kan börja bråka med honom och kräva sitt i en vattenpöl, det förlorar jag nog bara på.

Så vi tränar vidare på sitt, sitt stanna kvar, fot, inkallning och annat väsentligt inomhus under några månader. Blir jättebra. Då kan Trassel vara med och showa lite och visa grabben hur det helst ska se ut när det är klart. Kommer Trassel att gilla! =)