Majsan visste knappt vilket rådjur hon skulle välja

Majsan och hennes hund Tyra.

Majsan och hennes hund Tyra.

Det är dags för nästa Månadens intervju. Den här gången är det Majsan Friskvall som är i fokus, vars blogg ni kan kolla in här. Läs här om när Majsan satt en regnig och mörk morgon och passade på rådjur. Hon trodde chanserna var små, men så dök det helt plötsligt upp stora chanser!

1. När började du jaga?

– Det var nog i 8-10 års åldern jag fick följa med min pappa som jagade. Till en början var han inte så pigg på det. ”Det är inget för flickor” men efter en hel del tjat fick jag följa med. Jag fick sitta bakom honom och vara tyst. Sedan fick man någon gång då och då hålla i bössan.

Majsan med en älgkalv hon sköt i november 2009.

Majsan med en älgkalv hon sköt i november 2009.

2. Vad hade du för erfarenheter?

– Tills det att jag tog jägarexamen var det mest hare, räv och rådjur som pappa jagade. När jag var lite äldre gick jag med i drevkedjan vid älgjakten och blev intresserad av den jakten. Efter att jag skaffat vapenlicens var jag med som skytt.

3. Hur var det att ta jägarexamen?

– Det var en intressant utbildning. Kommer ihåg att många av de äldre gubbarna svor över alla fåglar man skulle lära sig. De var ju bara intresserade av älgjakt t ex. När jag tog jägarexamen var jag ensam kvinna vilket idag är annorlunda och kul. Blev även anmäld till provledarutbildningen vilket jag praktiserade några år.

4. Vad för sorts jakt brukar du helst ägna dig åt?

– Rådjursjakt med hund. Jag gillar samspelet mellan hund och hundägare. Du hör hur hunden jobbar, man läser av hur skallet låter, hunden kommer mot dig med fullt skall och du vet att det är djur före. Det är otroligt spännande. Det är en lyckad dag med ett fint drev även om det inte skulle bli skjutet något djur.

5. Berätta hur en vanlig jaktdag kan se ut.

– Det blir en tidig morgon. Man fixar matsäcken man skall ha med. Vapen med mera har man fixat kvällen innan. Om hundarna skall med så packar vi allt till dem. Vill inte glömma min Garmin GPS, extra batterier och kniv. Vi brukar samlas 07.30-08.00 Upplägget beror lite på vad det är för jakt. Vi är ju med på två jaktmarker. I jaktlagen har vi gått med på hemsidan krut.se där vi lägger in jakter i kalendern. Då kan man anmäla sig om man vill delta. Som jaktledare vilket jag är en av 3 på ena marken så är det bra att kunna planera lite kvällen innan när man vet hur många som kommer. Om vi ska ut med våra hundar ansluter jaktkamrater och vi planerar såten på plats.

6. Vad är det viktigaste för att du ska tycka att det har varit en lyckad jaktdag?

– Härligt väder är ju ett plus. Inte kul att sitta i regn eller blåst. Att hundarna har fått fina drev. Får vi utdelning så är det ju jättekul men är inte prio ett. Jakten är mycket den sociala biten. Avkoppling och ladda energi av natur, spänning och upplevelser.

7. Berätta om ditt bästa jaktminne?

– Oj det var svårt. Kommer ihåg ett speciellt jaktminne. Det var nog i början av november för väldigt många år sedan. Tog min studsare och skulle bara sätta mig en stund ute på fältet vid vårt hus. Jag har grannens mark för småvilt. Det var regnigt och ganska mörk morgon. Jag tänkte vilken tok jag är. Gå ut i detta väder för här kommer ju inget. Men helt plötsligt hoppade familjen rådjur fram. En bock, get och två kid. De kom ut från skogen på ca 50 m. Jag satt i kanten av fältet och hade vinden rätt för de noterade mig inte alls. Nu var frågan skulle jag skjuta ett kid eller bocken? Jag smög upp studsaren sakta mot kinden … siktade in mig på bockkidet. Men bocken vände upp sidan fint och skottet gick mot honom. Han rusade in i skogen men jag visste att skottet satt där det skulle. Sprang hem och hämtade sambon och Trixi som då inte var gammal. Hon är nu sedan länge i hundhimlen. Hon fick spåra. Bocken låg bara en bit in i skogen. Han hade rasat ihop mot en gran. Då upptäcker vi att hornen trillat av när han föll ihop. Vi hade lite bestyr att hitta dem då de var svåra att se i höstlöven.

8. Vilken jakt skulle du gärna testa om du fick möjlighet?

– Toppfågeljakt. Vi har ju inte det här nere i södra Sverige så mycket. Det verkar vara spännande att smyga sig inpå dem. Har man med sig en trädskällare är det nog extra spännande.

9. Är det något djur du INTE vill jaga?

– Räv har jag nog lite svårt för att skjuta. De påminner om hund. Eller kanske så är det ett barndomsminne som spökar. Min Pappa var murare och jag var med honom på jobb ibland. Jag var nog 4-5 år när jag var med honom på ett jobb. Där hade de en räv bunden vid en löplina vid en koja. Han var som en hund. Jag lekte med honom och kommer ihåg att han tog min sko. En skabbräv skulle jag inte tveka alls att skjuta. Jag har varit med på rävjakter men inte fått någon räv i pass. Men det kanske smäller. Det får vi se då.

10. Vad har du för vapen nu?

– Studsare Husqvarna, modell 3813, kal 6,5×55. Min första studsare som är ombyggd till mig. Hagelgevär hammerless Sauer & Suhl, kal 12. Min pappas hagelgevär. Hagelbock Classic Lady Gun, kal 12, Kombi Merkel SL2, 8×57 JRS och kal 20, studsare Carl Gustaf 2000 kal 6,5×55. Väntar på licensen på en ny studsare Browning X-bolt kal 30-06. Jag tänkte byta in min studsare CG 2000 till ett vapen för lerduveskytte. En sporting troligen av märket Beretta.

11. Vad gör du när du inte jagar?

– Det blir ju mycket med hundarna. Träning i olika former som lydnad- och spårträning när det inte är jaktsäsong. Troligen kommer jag att gå viltspårdomarutbildning i vår. Nu är jag även invald i styrelsen för Kronobergs Taxklubb så det blir väl lite aktiviteter där. Min sambo och jag har börjat med aktivt lerduveskytte. Vi är även skjutledare både på lerduve- och kulbanan. Så det är mycket tid vi tillbringar på skjutbanan under den säsongen. Det blir mycket fotografering, mest naturfoto. Mina favoritmotiv är ju så klart älgar och rådjur. Sedan försöker jag hinna med egen träning och övriga vardagliga sysslor.

Fakta:

Namn: Majsan Friskvall

Ålder: Var det 25 ???:-)

Bor: 2,5 mil sydost Vetlanda. Mitt ute på landet

Familj, inklusive djur: Sambon Joakim som jagar med. Hundarna Tyra, Trym, Vilja, Ayla och Konjak

Kolla in: www.jaktvallens.se

Antingen är jag eller bössan vanskapt

BokenBättreJaktskott.jpg

Jag läser boken ”Bättre jaktskott”. En riktig gammal goding. Den förklarar allt från grunden. Hur du ska stå, hur du ska falla fram med axlarna, och sedan huvudet – rakt mot bössan, inte luta.

Och jag testar. Torrtränar som de kallar det. Har min Classic halvautomatiska hagelbössa. Försöker se att allt ser rätt ut i spegeln. Vilket det INTE gör.

Ett uppslag från boken. Ser ni kindkudden på bilden? En sån får inte jag ...

Ett uppslag från boken. Ser ni kindkudden på bilden? En sån får inte jag …

Jag får inte alls till den där kindkudden som de pratar om. Om bakkappan ligger rätt mot axeln, ja då tar kolvkammen i käkbenet på mig. Och rättar jag till så att jag får en kindkudde, ja då tittar jag rakt in i bakkanten på bössan, ser just ingenting och har bakkappan halverst ovanför i luften – mot nyckelbenet. Tror ni jag kommer att träffa många lerduvor eller pippifåglar på det viset? Jag är skeptisk.

Men vad är smartast att göra nu? I boken står det ju att viktigast av allt är att bössan passar, att man skjuter in sig med rätt stil och teknik, för sen är det jättekrångligt att ändra. Så jag tänkte att jag skulle köpa en sådan där kolvkamsförhöjare och trä på. Det tror jag skulle göra susen. Eller ska jag traggla och försöka skjuta in mig ännu mer med bössan som den är?

Busigt besök i Träsklandet

Hagel och Norma fann varandra.

Hagel och Norma fann varandra.

På måndagen var jag ledig. Jag, sonen och ”innehundarna” tog en tripp inåt landet – till Träsklandet som Mona i Träsklandet kallar det. Efter att ha följt hennes blogg ett tag, och även träffat henne i ett par sammanhang, var jag sugen att se hur hon bodde.

Vackert i Träsklandet, inte sant?

Vackert i Träsklandet, inte sant?

Vilket ställe! Helt ute i ingenstans! Så underbart! Vovvarna fann varandra och började leka, även om gamle portugisen Trassel hade andra tankar med söta stövaren Norma. För hemma har sibbeflickorna kommit in i löpen och då vill han gärna tro alla alla tikar är i löpen …

Trassel, Hagel och Norma i en enda bushög.

Trassel, Hagel och Norma i en enda bushög.

Jihaa, Norma leder ligan!

Jihaa, Norma leder ligan!

Vi pratade jakt, hundspann, barnfödslar och annat intressant =) Jag imponeras av att Mona, trots att hon har en treåring och två tremånaders tvillingar, kommer sig ut på jakt – med barnen med sig. Hon berättade hur hon en gång hade släppt en hund på drev, och haren sprang förbi en sväng – alldeles intill barnvagnen.

– Så jag anade att den skulle komma här nästa gång också, berättade Mona.

Hon drog undan vagnen en bit, satte hörselkåpor på barnet, gick tillbaka, hann skjuta haren på nästa runda, sprang sedan tillbaka till vagnen och såg till att den lille sov, och efter det tog hon vara på haren. Så det är liksom inga problem, bara man vill!

Som vanligt när man har trevligt hade den dumma klockan jättebråttom. Så det blev att tacka för sig och åka tillbaka, då jag korkat nog bokat en vaccination för Hagel också. Man ska ju försöka hinna ALLT på sina lediga dagar.

Så vi startade vår resa hemåt och det gick inte länge innan tre av fyra sov gott i bilen. Jag fick ju hålla mig vaken – tyvärr =)

På hemvägen passade Lep på att ta sig en tupplur.

På hemvägen passade Lep på att ta sig en tupplur.

Köpte pipig pipa och smarrig kanin

Häromdagen beställde jag lite hundprylar på nätbutiken Häromi. Så här såg leveransen ut:

Från vänster: en tung kanindummy, visselpipa, vanlig dummy, vanlig dummy med kaninskinn lindat på sig, tre för små skålar.

Från vänster: en tung kanindummy, visselpipa, vanlig dummy, vanlig dummy med kaninskinn lindat på sig, tre för små skålar.

Dummiesarna är jag nöjd med, likaså kaninskinnet som var ett HELT kaninskinn – det hade jag inte trott. Jag trodde bara att man skulle få någon decimeter bred bit som man kunde linda runt dummisen.

Men skålarna var på tok för små. Mitt eget fel, jag bara måttade lite hastigt i luften och trodde att jag beställde en lämplig storlek. Men icket. Får skicka tillbaka och byta till större.

Och visselpipan vet jag inte vad jag ska tro om. Den piper så ljust! Pipigt liksom. Har ju tränat väldigt lite, och för länge sedan, med en pipa, men lät de verkligen så pipigt? Den heter ACME nr 210 1/2 om det säger er ”visselpipskunniga” där ute någonting? Blev faktiskt tvungen att fråga en vorstehkompis Jaana Tengman, och jo, hon har sådana också. Fördelen menar hon är att eftersom de är gjorda i plast så låter de alltid låter likadant, vilket är praktiskt när man köper en ny.

Han håller så fint, och är sååå sugen på att springa och gömma sig med den =)

Han håller så fint, och är sååå sugen på att springa och gömma sig med den =)

Hursomhelst, sen ville jag kolla vad Hagel tyckte om när jag lindade kaninskinnet runt en dummy. Gissa om han blev exalterad! Så jag skyndade mig att ta fram klickern och visa att det skulle vara lite ordning på den här apporteringen. För jag SÅG i hans ögon, som flackade och spanade in hundbädden i ögonvrån, att han gärna ville sticka iväg med dummyn och ligga där och mumsa på den i lugn och ro! Det blev liksom extra tydligt varför man bör ha superlydnad på hunden innan man börjar med riktigt vilt =)
Så jag passade även på att träna honom på att låta bli dummyn. Har jag sagt ”sitt stanna kvar” så är det så, även om kaninen ligger mitt framför tassarna. Det gick bra. Hagel är duktig och lydig. Än så länge. Men det ska bli intressant att se hur det blir när han kommer in i ”tonåren” … =) Eller vad har ni upplevt?

"Jag KAN låta bli, jag KAN låta bli ..."

”Jag KAN låta bli, jag KAN låta bli …”

Blir sugen på simträning – men brrr

Trassel är nio år, men still going strong, bara han slipper jogga bredvid cykeln – det tråkigaste han vet!

Trassel är nio år, men still going strong, bara han slipper jogga bredvid cykeln – det tråkigaste han vet!

Visst vill du också ha din hund i toppform? Jag har hittat en intressant artikel i ämnet (från Svensk jakt, se nedan), lite lång, men väl värd att läsas hela vägen.

En del bekräftar det du och jag säkert redan vet. Som att simträning är bra. Men enligt experten ska temperaturen i vattnet inte vara för kall – vilket kan ställa till problem där jag bor. Dessutom är jag själv ingen fantast när det gäller vatten (är som Stig-Helmer), men är det för att träna hund så får jag väl offra mig! =)

Sedan pratar experten om hur ofta man ska ge hunden mat. Han menar att det inte finns någon anledning att ge hunden mer än ett mål om dagen. Jag vill nog gärna ge två. Även om målet på morgonen, innan aktivitet, gärna får vara mindre och med mycket vätska. Får de bara äta en gång per dag upplever jag att hundarna börjar ”hungerkräkas” med gula kräkningar.

Vad säger ni? Hur gör ni? Ett mål eller fler? Simträning eller inte?

Hur laddar man bäst inför, under och efter jaktturen? På bild Svante Morén och Milito.

Hur laddar man bäst inför, under och efter jaktturen? På bild Svante Morén och Milito.

Håll hunden i form med rätt mat och motion

De flesta jakthundar utför ett enormt fysiskt krävande arbete. En stövare eller en stående fågelhund kan under en jaktdag springa mellan fem och tio mil. En älghund kanske inte springer lika långt, men kan istället göra flera snabba krävande ruscher efter skenande älgar. Den som försummar träningen av sin hund får inte bara en jakthund som har svårare att koncentrera sig under arbetet, utan löper också risk att få sin hund skadad.

Hur tränar man då bäst sin jakthund?

Svensk Jakt har träffat en expert på området, Arleigh Reynolds. Arleigh är inte bara framgångsrik slädhundsförare i Alaska, han är dessutom veterinär, forskare och expert på träning och utfodring av hundar.

Arleigh Reynolds berättar att slädtävlingssäsongen innebär en enorm fysisk påfrestning för hundarna.

– När tävlingarna är slut är det viktigt att hundarna får vila. Men vilan innebär inte att jag tar bort träningen. Under våren och sommaren går hundarna på något som kan liknas vid en underhållsträning, med ett minimum av ett par träningspass per vecka.

Simträning effektivast

Arleigh Reynolds betonar att grundträningen syftar till att hålla igång senor, muskler och ligament, att hålla i gång rörelseapparaten så att den ska tåla intensivträningen månaderna innan tävlingssäsongen.

– Någon träning inriktad på att höja syreupptagningsförmågan behövs inte. Hundar har en syreupptagningsförmåga som är nästan tre gånger så hög som människans och det är sällan den som är den begränsande faktorn.

En del av grundträningen genomför Arleigh Reynolds med hjälp av en specialkonstruerad karusell som går cirka 15 kilometer i timmen. Konstruktionen gör det möjligt att löpträna tio hundar åt gången, och eftersom han har 50 hundar kan det behövas. Han har även börjat simträna hundarna och i anslutning till hundgården finns en specialkonstruerad pool som gör det möjligt att simträna åtta hundar åt gången.

Arleighs mätningar visar att ett träningspass på 30 minuter i poolen motsvarar cirka två timmars löpträning i karusellen.

Fördelen med simningen är att den även kan genomföras varma sommardagar, då löpträning hade varit otänkbar. Simträningen eliminerar dessutom helt risken för skador.

Många jägare cyklar med sina hundar sommartid. Arleigh Reynolds föreslår att cykelturerna under början av säsongen bör vara relativt långa, men att man ju närmare jaktsäsongen kommer bör inrikta sig på tempoträning.

Många kortare pass på cykeln i högt tempo eller där man växlar tempo ger en mer allsidig träning än långa pass i måttligt tempo, menar Arleigh Reynolds.

– Annars är simträning det mest effektiva sättet att träna jakthundar, säger han.

– Simträningen bör dock inte genomföras om vattnet är för kallt. Jag tränar aldrig hundarna om vattentemperaturen understiger 15 grader och helst bör den ligga runt 20 grader. Risken för nedkylning är annars stor.

Dåligt tränade hundar

Arleigh Reynolds, som själv är jägare, anlitas ofta av jakthundsklubbar i USA som föreläsare. Han har i samband med jaktprov förundrats över hur dåligt tränade hundarna förefaller vara.

– Jägare lägger ner tiotusentals kronor på att köpa hundar och utrustning men man ägnar nästan ingen tid åt att träna hundarna fysiskt, trots att de flesta jakthundar ska vara atleter för att fungera bra som jakthundar.

– Och kraven är stora framför allt när vi talar om hårt arbete flera dagar i följd. En otränad hund kan arbeta hårt en dag men behöver sedan flera dagar för att återhämta sig. En vältränad hund kan däremot arbeta hårt flera dagar i följd utan att drabbas av stelhet eller skador.

– Träning, vid sidan av rätt utfodring, är grunden för att hundarna ska orka med flera dagars hårt arbete, säger Arleigh Reynolds.

– Det idag kanske största problemet med arbetande hundar är att de ofta är alldeles för feta. De flesta jakthundar bär på 10–20 procents övervikt när jaktsäsongen börjar, vilket kraftigt ökar belastningen på senor, muskler och ligament, menar Arleigh Reynolds.

Krångla inte till det

Den vanliga jägaren ska inte krångla till det när det gäller utfodringen. Det är idag enkelt att utfodra hundar om man använder sig av de så kallade superpremiumfodren.

Men vid hårt arbete, framför allt om arbetet sker flera dagar i följd, börjar även de små detaljerna ha betydelse.

Arleigh Reynolds menar att själva grundutfodringen av hårt arbetande hundar är enkel. De kvalitetsfoder som idag finns på marknaden uppfyller kraven för de flesta hundar.

Däremot bör man se upp med de billigare fodren vars huvudingredienser är billigt spannmål. De här fodren har en låg smältbarhet och tillgodoser inte hundarnas näringsbehov.

– Jag använder ett basfoder med hög fetthalt (performancefoder) hela året. Hundarna utnyttjar framförallt fett som energikälla under arbete och kroppen måste ”tränas” i att förbränna fett. Använder man dessa fettrika högenergifoder endast under jaktsäsongen måste hunden ställas om till den fettrikare dieten minst ett par månader innan.

Använder man högenergifodret hela året slipper man eventuella omställningsproblem.

– Går hundarna upp i vikt tyder det på att de får för lite motion och/eller att de får för mycket mat.

På frågan om hur ofta han utfodrar hundarna menar han att det aldrig finns någon anledning att utfodra en hund mer än en gång per dag. Pratar vi om utfodring i samband med jakt bör man dessutom inte utfodra hunden förrän efter arbetsdagens slut.

– Försök har visat att optimal tid mellan utfodring och arbete är 24 timmar.

Att som en del gör utfodra hunden på morgonen innan en arbetsdag är direkt förkastligt och sänker påtagligt hundarnas prestationsförmåga. Jagar man flera dagar i sträck bör man utfodra hunden på eftermiddagen efter dagens arbetspass. På morgonen får den bara vatten.

Kolhydrater för hjärnan

En del säger att man inte ska ge kolhydrater till hundarna under en jaktdag eftersom detta skulle leda till att kroppen ställer om sig till att använda kolhydrater.

Arleigh Reynolds anser där emot att man visst kan ge kolhydrater till en hund, men först efter att arbetet påbörjats.

Under hårt arbete utnyttjar kroppens muskler framförallt fett som energikälla och kroppen ställer inte om sig till kolhydratförbränning när arbete väl påbörjats. Hjärnan utnyttjar däremot uteslutande kolhydrater som energikälla och små mängder kolhydrater under en arbetsdag påverkar framförallt hundens mentala skärpa under dagen.

Arleigh Reynolds rekommenderar 15–25 gram kolhydrater varannan timme. Själv använder han maltodextrin, som energimässigt har samma effekt som socker men som inte tas upp lika snabbt i blodet. Maltodextrin finns att köpa i hälsokostbutiker. En bit grovt bröd eller lite pasta ger ungefär samma effekt.

Viktig återhämtning

För jakthundar, som arbetar hårt flera dagar i följd, är återhämtningen oerhört viktig. En hund som inte återhämtat sig fullt ut bär med sig en belastning från föregående dag vilket gör att den för varje ny dag förlorar en betydande del av sin prestationsförmåga.

– Vi har upptäckt att återhämtningen går mycket snabbare om hundarna får en liten mängd långsamma kolhydrater direkt efter arbete, berättar Arleigh Reynolds.

– Den närmaste halvtimmen efter arbete är kroppens celler speciellt mottagliga för att fylla på glykogenförrådet. Ge hunden motsvarande 1,5–2 gram maltodextrin per kilo kroppsvikt direkt efter att hunden kopplats och ge den sedan huvudmålet någon timme senare när den varvat ner. Även här kan maltodextrinet till nöds ersättas av en bit grovt bröd eller av pasta.

Erik Wilsson (2006)

Här är länken till artikeln.

Blir Peltor bra?

Peltor Sporttac, bra hörselkåpor eller?

Peltor Sporttac, bra hörselkåpor eller?

Bland det roligaste med det här med jakt är väl alla spännande grejer man kan köpa? =) Det finns ju oändligt med intressanta leksaker som, ju mer jag lär mig, blir allt viktigare …

Som hörselkåpor till exempel. Fram tills nu har det funkat alldeles utmärkt med gula öronproppar eller de där gamla malätna hörselkåporna från 70-talet som vi har när vi klipper gräs eller kör cirkelsågen.

Men så råkar man få testa någons hörselkåpor (Tack för det Bertil …). Och en ny värld öppnar sig. Man kan höra typ bättre än vanligt – fastän man har kåporna på sig! Och man skyddar ändå öronen när det smäller! Fantastiskt! Alltså seriöst – är det någon som begriper hur de har gjort när de har konstruerat den här typen av smarta hörselkåpor? =)

Nåväl, min slutsats är förstås att jag vill HA sådana! Och jag tror att Peltors SportTac är bra.

Vad säger ni? Är jag rätt ute? Vad kör du med?

Vi tar det från börj… slutet!

SAM_0494

Nu fortsätter vi vår klickerträning. Som jag berättade i ett tidigare inlägg så ägnade jag först ett par korta träningspass åt att klicka in Hagel.

Efter det är vi mogna att ge oss på apporteringen, med så kallad baklängeskedjning. Det innebär att du tränar in slutet först – att avlämna apporten till dig. Det gör du genom att, utan något kommando, hålla fram apporten (inget tvång utan håll bara fram den på ett kravlöst sätt – om du förstår vad jag menar) och när hunden typ bara nosar på den så blir det ett klick första gången och sedan korvbit. Efter några sådana gånger, då hunden nosar och du klickar och ger korv – höjer du insatsen. Nu klickar du inte ”bara” för att hunden nosar på apporten utan nu kräver du att han gapar lite över apporten för att det ska bli ett klick och sedan en korvbit.

Klick ska alltid efterföljas av en korv (eller annat som hunden tycker är smaskigt). Klickljudet ersätter inte godis, utan ger en signal till hunden om att just i den sekunden var han jätteduktig, sen får han vänta en liten stund innan du prasslat fram en godis. Notera också att hundar snabbt blir klickertrötta – de orkar inte tänka längre. Lägg då undan alla träningsgrejer ett tag, utan att bli sur. Snart är vovven på hugget igen.

Vissa hundar fattar ju galoppen direkt och hugger apporten på en gång. Vad bra, då sparar du lite arbete. Men låt inte hunden slamsa och tugga på apporten, det ger inget klick. Utan bara när hunden håller den på ett sansat sätt. Till slut sitter det nog. Du håller fram apporten, hunden tar den och håller i den utan att tugga till dess du klickar, ger korv och berömmer med rösten. Nu har du tränat in slutet.

Sedan backar du allt mer, låter hunden ta apporten från din hand en bit bort och sedan skyndar du dig till utgångspunkten där hunden får göra det ni redan övat på – leverera apporten. Klicka och ge korv.

Här kan ni se en filmsnutt från när jag är på detta stadie med Hagel. Notera att han får lämna apporten sittande framför mig. Det är första gången jag tränar in det på det viset, det är så man oftast gör med jakten. Onödigt att krångla med att gå runt föraren och sådant om man har en pippi som inte är helt stendöd i munnen. Men tränar du för lydnadsklass eller bruksprov tränar du in lämnandet av apporten så att hunden sitter på sidan.

Sedan backar du lite till, så det blir ett längre och längre moment innan ni kommer till slutpunkten – leverera apport och få klick och korvbit. Någonstans här börjar du lägga in kommandot, apport, eller vad du nu vill säga.

En dag testar du att hunden får plocka upp apporten från golvet och sedan komma till dig och och göra sin slutövning som vanligt.

Och nästa steg blir att sätta hunden vid sidan, säga stanna kvar, kasta apporten och sedan kommendera iväg honom eller henne för att sedan göra momenten precis som förut och lämna apporten hos dig. Med klick och godis förstås =)

Hoppas ni får en bild av hur jag gör och menar. Det finns ju många bra sajter om detta med klickerträning och baklängeskedjning. En av de jag skarpt rekommenderar är Canis och särskilt denna artikel, även om det är på norska =).

Men fråga och ifrågasätt gärna i kommentarsfältet! Vad har du för erfarenheter av klickerträning? När tycker du att det passar – och inte?