Många vägar bär till apporterings-Rom

Tränade med Therese och Della. Alltid kul att träna tillsammans.

Tränade med Therese och Della. Alltid kul att träna tillsammans.

Jag har berättat tidigare att jag tränat in apporteringen med klicker på Hagel. En kompis vid namn Therese, som också har en vorsteh, är ännu inte övertygad om klickerns finurlighet och vill träna in apporteringen på ”vanligt” vis. På torsdagskvällen tränade vi tillsammans.

Therese stoppade in föremålet i munnen på Della, som inte riktigt var så sugen på det. Den ”råkade” gärna ramla ned på golvet igen. Man såg på henne att det här var väl inte sååå kul.

Så vi skruvade upp tempot och volymen lite. Raskt in med apportföremålet, sedan ösa beröm över henne i sådana volymer och toner att hon inte kunde låta bli att vifta lite på svansen. ”Jisses, är jag sååå duktig bara för att jag håller i den här grejen” tycktes hon tänka.

Om hon ändå övervägde, eller hann spotta ut den, så blev det direkt motsatta toner. Gorm, sura miner och in med apporten i munnen igen. Sen blev det fullt solsken igen i våra tonlägen.

Vill man köra den här metoden så tycker jag det är viktigt att verkligen ösa på med berömmet. För det blir lätt en pressad och underdånig situation för hunden när man kräver att den ska hålla fast den, med undertexten att annars blir det inte kul – liksom.

Apporteringsövningar.

Apporteringsövningar.

Det är därför jag gillar klickerträning. För då hänger inte det där hotet över hunden på samma sätt. Då håller den i apporten i en förväntan på det trevliga klicket och den efterföljande korven.

Men det gick bra med Della. Hon blev gladare och gladare, mer säker på vad hon skulle göra och vad som var poängen.

Så det går att träna in apportering på det viset också. Flera andra sätt också. Som ni vet så går flera vägar till Rom. Även i apporteringsvärlden. Hur har du gjort?

4 thoughts on “Många vägar bär till apporterings-Rom

  1. Klickade in apporteringen! Funkade såååå bra! Neo var för osäker när han skulle lämna av, droppade ofta dummien före avlämning.. Klickern löste biffen på kanske 2-3 ggr?
    Sen körde jag avlämningar gärna uppe i famn (matte på golvet) när han var unghund för att han skulle bygga upp att det var underbart lämna av hos matte och att jag inte var hotfull på något sätt! Annars blir det lätt att man (jag) koncentrerar sig på att hunden ska lämna av mer än hur den ska lämna av och att huvudsaken hunden kommer in, mer än att den kommer in med vilt på snyggt sätt.. Lämna byte hos matte ska vara fantastiskt hur än avlämningen ser ut! 😉 Sen la jag på krav allteftersom givetvis. 🙂
    Men det är ju Neo som är väldigt mjuk och will-to-please. Har man en helt annat personlighet till hund funkar säkert andra metoder!
    Klickat även vid vilt! Neo tyckte de var liiite äckliga när de inte var nyskjutna o varma och på jaktprov är de ju inte varma o goa :). Så istället för att bråka om viltet så klickade jag bara då han visat förut att han blir lite för ivrig att göra rätt och gärna brallar ur/eller blir osäker. Klickern tvingar honom att tänka och utan negativ stress, blir lugnare av det och bara positiva bilder.
    Klicker är ett fantastiskt inlärningsredskap! Håller med dig till fullo!

    • Vad bra Maria, roligt att klickern funkat så bra för dig med! Vad duktig du har varit och så klokt du tänkt! =)
      Jag tänkte som du att jag kanske fick klicka ett särskilt pass för att få honom att gilla räven men hittills verkar det inte behövas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s