Fick en egen räv – nu ska jag flå den

Hagel kollar in räven noggrant.

Hagel kollar in räven noggrant.

Grannen (bor man i en by är även en bybo som bor två kilometer bort en granne) lade ut en bild på Facebook. Hennes man hade skjutit en räv som nu låg på skjultaket. Jag var avis – hade suttit finfint med en räv att träna Hagel på. Så gissa om jag blev glad när de senare skickade ett meddelade via fejjan och undrade om jag ville ha den. Nu ska jag försöka flå den.

För ett tag sedan var jag ju hos Hagels uppfödare Irene Nilsson och tränade på hennes räv, vilket ni kan läsa om här. Räven var flådd, en dummie var inmonterad i kroppen och efter det var räven ihopsydd igen. Smart. För då luktar inte räven apa efter att ha blivit tinad, frusen och tränad med några gånger. Men samtidigt får hunden väldigt mycket rävkänsla i sin hantering.

Stolta killen bär räv och har helt plötsligt stora problem med hörseln ...

Stolta killen bär räv och har helt plötsligt stora problem med hörseln …

Innan jag hängde upp räven i garaget lät jag Hagel komma ut och stifta bekantskap med den. Han luktade försiktigt på den, tog god tid på sig. Det var skillnad jämfört med när han fick apportera Irenes flådda räv. Nu märkte Hagel tydligare att det var ett djur, ett dött djur. Jag stöttade honom, berömde och klappade räven för att visa hur lugnt det var. Sedan drog jag lite i rävens baktassar och vips var det som om instinkten tog över.

Hagel tog ett grepp i halsen på räven, bar en kort bit och släppte. Tog ett nytt grepp över rävens bröstkorg och bar iväg den väldigt stolt. Snubblade och tjorvade med den tunga räven i djupsnön, men fortfarande stolt – och egennyttig.

Jag har funderat på den där egennyttigheten, vad jag ska matcha med för att han ska tycka det är värt att komma till mig och göra ett byte? Godis är inte bra nog, inte ens korv. Jag behöver en till räv … eller hur?! =)

I nästa inlägg får ni läsa om hur det gick att flå mitt livs första djur – med hjälp av en beskrivning jag hittade på nätet när jag googlade …

Hagel tog räven!

Hagel ger räven vad den tål.

Hagel ger räven vad den tål.

Häromdagen hälsade jag och Hagel på Irene Nilsson, Hagels uppfödare. Han verkar ha kapacitet att bli en riktigt bra jakthund, fast en ganska egennyttig sådan!

Även en annan valpköpare var där, Vivvi som köpt kullbrorsan Bruno. Och så har Irene kvar en tik från kullen – Jaga. Så det blev ett ordentligt race med de tre kullsyskonen.

Tre busiga sjumånaders kullsyskon. Från vänster Jaga, Hagel och Bruno.

Tre busiga sjumånaders kullsyskon. Från vänster Jaga, Hagel och Bruno.

Vi körde lite apporteringsövningar. Irene hade tinat upp någon ripa, ett par andra fåglar och en räv. Räven var flådd och fått en dummie inmonterad i kroppen. Sedan hade den blivit igensydd. Detta för att kunna tina upp och frysa ned den fler gånger innan den blev för sunkig.

Jag blev nervös. Hagel hade ju bara apporterat dummies med någon orrvinge på sig, eller ett kaninskinn. Inte hela riktiga fåglar eller rävar. Vad skulle han tycka?

Vi började under ordnade former med ripan.

Vi började under ordnade former med ripan.

Jag började med ripan, rätt så liten och behändig. Hagel fick sitta, sedan höll jag fram den så han fick ta den i munnen och släppa den efter att jag klickat med klickern. Jag ville göra en strikt övning i början så han blev påmind om hur avlämningen ska se ut. Jag misstänkte nämligen att han kunde bli lite väl förtjust i sina byten och bli egennyttig. Vilket han blev när han senare fick prova de andra fåglarna. Men inte mer än att han ”råkade” ta en omväg på väg till mig.

Sedan var det dags att testa räven. Jag var enormt nyfiken. Skulle han bli rädd? Nejdå, han luktade ett tag, och tog sedan ett grepp om räven och ruskade den. Jag lockade och tja, Hagel kom väl i min riktning men inte ville han så gärna lämna ifrån sig den här läckerbiten. Så han segade sig, ”råkade” ta en omväg men till slut kom han. Som kompensation för att jag fick räven fick han en massa korvbitar. Men jag tror han gärna hade bytt tillbaka … =)

Jaga ser jättearg ut, men hon och Hagel hade väldigt roligt.

Jaga ser jättearg ut, men hon och Hagel hade väldigt roligt.

”Om du ska locka björn – sitt i torn”

Kamp mellan tva stora bjornar. Foto: www.fotoakuten.se.

Kamp mellan två stora björnar. Foto: www.fotoakuten.se.

Nu är vi inne på fjärde och sista delen av min lockjaktserie efter föreläsningen med PA Åhlen. Det är dags att locka kråka och björn.

– Det är sjukt kul att locka kråkor, menar PA.

Det du behöver är helst en riktig uppstoppad uv.

– Det är värt hur mycket som helst. Det blir en abnorm skillnad mot att ha en plastuv.

Men ska du försöka hitta en riktig uppstoppad uv på Blocket eller liknande är det viktigt att den har ett intyg som visar att den är lagligen tagen ur naturen innan 1960. Runt 5 000-8 000 får du räkna med att den kostar. Annars går det att köra med en plastuv om du ”hottar” upp den litegrann.

– Kapa av huvudet och klistra dit det igen så att uven tittar uppåt, det är viktigt. Klistra på olika fjädrar, som fasanfjädrar. Hitta gärna riktiga ögon också hos en konservator, tipsar PA.

Sen bygger man gömslen, två-tre stycken beroende på hur vinden ligger. Och matar kråkorna med köttrester, lax och liknande. I mörkret sätter du ut en uv i en trädtopp intill gömslena. Du smyger ut i din ”kompostdräkt” till gömslet i gryningen. Lockar med kråkpipan. Här finns en filmsnutt som visar hur det går till.

– Det är helt fantastiskt när de får syn på en riktig berguv. Jag skjuter, lockar tillbaka dem med kråkpipan, och kan skjuta igen. I april är de väldigt revirmedvetna och om jag då gör revirlätet blir de så förbannade och kommer båda två, hanen och honan, och spanar ”Var är den”? Jag gör en doublé så lätt, säger PA och ler.

När du ska locka björn kan du använda kalvångesttutan.

– 25-50 procent av älgkalvarna som föds blir björnmat, menar PA Åhlen.

Och kalvångesttutan går att locka med även utanför ordinarie kalvtid.

– Björnen är inte så smart att den tittar på sin årstidsklocka och tänker att ”Nej, nu borde det inte födas några älgkalvar”.

Smartast är förstås att sitta i ett torn HÖGT upp när du blåser i tutan. För nalle är inte riktigt på topphumör när han eller hon kommer.

– Björnen kommer i akt och mening för att attackera den björn som just tagit älgkalven …

PA föreslår att man annars kan vara två skyttar som sitter med ryggarna mot varandra och inväntar den sura björnen. Men jag är inte så säker att jag gillar den idén. Inte heller känns det så betryggande att sitta i torn – för björnar är rätt bra på att klättra. Eller vad säger du?

”En hare kan dö hur många gånger som helst”

Foto: Dan Andersson. http://kvistabo.blogspot.se/

Foto: Dan Andersson. http://kvistabo.blogspot.se/

Vi är inne på del tre av lockpipor-föreläsningen. Nu ska vi locka räv. Antingen kan man göra enligt en tysk tradition, eller på PA Åhlens sätt.

– Enligt den tyska traditionen går man ut på passet, sedan sitter man stilla i 30 minuter. Efter det blåser man i lockpipan EN gång, ett ljud som låter som när man dräper en hare. Sen är man tyst. Väntar. Man blåser inget mer. För man menar att en hare kan bara dö en gång, berättar PA Åhlen och tillägger:

– Men jag menar att en hare kan dö hur många gånger som helst.

När man ska locka räv är kamoflaget viktigare än någonsin. Räven har enormt bra syn. Sedan gäller det att vara ute under rätt tid på dygnet.

– Vid klockan 19-20 stämplar räven in på sitt jobb och jobbar i 12 timmar. Då har den som arbetsuppgift att söka reda på andra djur och äta upp dem. Sen stämplar den ut och sover.

Så med andra ord är kvällen en bra tid att locka, eller tidig gryning innan räven är proppmätt efter nattens jakt. Första och andra veckan i april tycker PA att lockjakten funkar bäst. Då är det ljust redan klockan fyra på morgonen. Och skulle det dessutom vara månljust …

– Om det är skare och månsken tre dagar innan fullmåne, då är det som bäst. Då är det bara att ringa chefen och säga att ”jag kommer inte på några dagar”, säger PA.

Är det djup pulsig snö är det inte bra.

– Då kommer inte rävarna. De vill ha en chans att dra sig undan.

PA brukar locka i högst 25 minuter på ett pass.

– Det finns forskning som visar att djuret dyker upp under de första 20 minutrarna, eller inte alls. Så jag lockar hellre 25 minuter per pass och hinner flera pass, än att jag sitter en timme på ett pass.

Här kan du se en kort film om hur lockjakt på räv kan gå till.

Några tips:

  • Sitt inte i öppna torn. Räven ser dina konturer. Sitt i så fall i täckta torn.
  • Locka, sitt sedan tyst i tio minuter.
  • Locka 10-20 sekunder, sitt tyst i 1-2 minuter, locka igen, sitt tyst. Upprepa i 15-25 minuter.
  • Använd gärna bulvaner – räven letar rörelsen efter haren som håller på att dö. Du kan ha skakande låtsaskaniner, andra batteridrivna låtsasdjur och även en pinne med gåsfjäder.

Vilka lockas av en pipa som härmar harens ångestskrik?

  • 1 av 3 rävar
  • 1 av 400 mårdar
  • 1 av 1 kråkfåglar
  • Men enligt PA även rovfåglar, klövdjur (för att de tror att ljudet kommer från kalvar), vargar och björnar.

Och du,  testa med en bit frigolit på en spegel också.

– Det är en av de bästa lockpipor ni kan få. Däremot har det lite sämre räckvidd.

Vad tror ni om hans råd och tips? Har ni testat det själva redan? Hur gick det?

Nästa inlägg blir det sista i min lockpipe-orgie =) Då får ni PA:s tips för att locka kråka och björn. Och hur ni överlever det sistnämnda …

En låtsasvåldtäkt är effektivt

Foto: Dan Andersson, http://kvistabo.blogspot.se/

Foto: Dan Andersson, http://kvistabo.blogspot.se/

Nu fortsätter min lilla inläggsserie om lockjakt efter att jag var på PA Åhlens föreläsning. Nu är det dags att locka rådjur.

– När du ska locka råbock är kamoflaget mycket viktigare än när du lockar älg. Rådjuret har en mycket bättre syn, så det gäller att dra på sig kompostkostymen och sitta stilla, berättar PA Åhlen.

Man kan använda lockpipor med inre membran, yttre membran, klämbälgar och till och med grässtrån mellan tummarna.

Man kan härma getens kontaktläte – som mest låter som ett ljust pip. Sedan finns det getens hetsläte och ångestläte, kidets kontaktläte och ångestläte.

– Du kan ta en pinne och riva runt i löven, det låter som när de fejar hornen, säger PA Åhlen.

Ljuden visar han på ett tydligt sätt på den här filmen som han lagt upp på Youtube.

En bild som PA visade när det gäller hur du ska välja pass.

En bild som PA visade när det gäller hur du ska välja pass.

Både när du ska locka älg och rådjur, ja – alla djur utom fågel, gäller det att vara smart när du går ut till passet.

– Du ska gå mot vinden, och sedan sätta dig så att vinden blåser precis där du gick.

Det är för att det ska bli en smal remsa med lukt och spår, så att man inte i onödan sprider ut sin doft över halva hygget där man tänkt spana.

– Sen vill de flesta djur göra en böj bakom dig för att lukta av din vittring innan de går fram. Det är smart av dem för de vill ju kolla om du verkligen är den brunstiga ko/get du utger dig för att vara, eller om du har sällskap av en större tjur/bock än dem.

När de gör den böjen är det ju bra om de inte genast träffar på din lukt, därför är det bra att gå ut mot vinden som PA beskriver. Sedan lockar han med vinden.

Sitter du lite snårigt till kan det vara svårt att veta när bocken kommer. Då kan du ta koltrastar och nötskrikor till hjälp. Eftersom rådjur har samma färg som rävar tror ofta fåglarna att det är en räv som är på väg att ta en fågel eller kolla fågelbon. Så de sätter igång en högljudd bevakning, även om det råkar vara ett rådjur.

Bästa perioden att locka på rådjur är enligt PA Åhlen från 16 augusti och en vecka framåt. Då är det precis efter brunsten, bocken har parat alla getter i sitt revir och är mer mottaglig för lockjakt. Och skulle du då köra med en gets ångestljud – som den ger ifrån sig när den blir parad/våldtagen av en bock – ja då kan du få stor effekt på bocken.

– Ingen ska ju få komma och våldta en get i hans revir, säger PA Åhlen.

Vad säger ni? Vet ni redan det mesta eller har ni fått nya idéer på hur man kan göra?

”Låt som den mindre tjuren”

Foto: Roine Sandlén

Foto: Roine Sandlén

I torsdags kväll fick jag lära mig hur jag ska locka på älg, rådjur, räv, kråkor och även björn! Jag fick också små luriga knep för att lyckas. Kolla filmer på länkarna här nedan!

Här är filmen jag köpte.

Här är filmen jag köpte.

Det var PA Åhlen, som till vardags jobbar för Jägarförbundet med mårdhundsprojektet, som höll i en föreläsning på Folkets Hus i Klemensnäs. Han driver också företaget Nordik Predator i Ånäset med fem anställda. I företaget gör de lockpipor och filmer som visar hur det går till. Jag köpte en film lockjakt på älg, en trailer till den hittar ni här.

Föreläsningen höll på i nära tre timmar. Jag, som vanligtvis är en motvillig expert på att nicka till under föreläsningar, satt klarvaken hela tiden. Vilka spännande berättelser han hade, och vilka högljudda pipor! Vilket kanske bidrog till att jag med lätthet höll mig vaken? Hi hi!

Nåväl, för att det här ska kunna bli någorlunda lättlästa blogginlägg kommer jag att dela upp det han berättade i olika delinlägg. Först ut blir hur du lockar på älg. I nästa inlägg kommer rådjur, efter det räv och sist en blandning av kråka och björn.

– Älgar är de mest lättlockade djuren vilket lämpar sig bra för nybörjare, inleder PA Åhlén.

Man kan locka genom att härma älgkons kontaktläte, älgkons brunstläte, hästgnägg, tjurens kontaktläte, göra fejningsläten och urinera. Ja, inte på riktigt alltså utan genom att hålla vatten på hög höjd från en behållare så låter det som när kon kissar.

– Hästgnägg är oerhört effektivt, säger PA och låter ”yyyhhh” – typ. =)

Om man ska försöka locka en tjur kan man först låta som en älgko och sen som en älgtjur. Men låt inte för grovt. En liten tjur är mer stimulerande att komma och ta fajten med.

– Du måste låta som en mindre tjur, säga ”Åh åh” i en inte alltför mörk ton. Annars drar den, säger PA Åhlén.

Du kan använda din egen mun för att härma en älg, gärna med en lur för att förstärka ljudet. Luren kan man köpa av PA till exempel, men annars går det bra att tillverka en själv av kartong, förklarar han.

– Men lägg gärna gräs eller granris i luren så ljudet filtreras lite, annars anar älgarna ugglor i mossen.

Kolla på filmen hur PA lyckas bräda en riktig älgko och få tjuren att komma till honom istället! Jag har filmat medan han berättar om det som händer. Tyvärr avbröt jag filmningen en tiondels sekund innan skottet föll, men det är spännande i alla fall!

Sedan finns det också membranpipor och en sorts slang som låter förfärligt – det är kalvångest.

Enligt PA är det alldeles utmärkt att locka när man ändå sitter på älgpasset.

– Du ökar dina egna skjutchanser chanser med 2 000–3 000 procent om du lockar på passet, säger han.

Han lockar även när han går med hund. Och om hunden står och skäller på en älg och han har svårt att komma närmare för att frosten i marken avslöjar honom, ja då lockar han och knatar bara in!

– När älgar fått en hund på sig är de fenomenalt sugna på att träffa andra älgar och ”skala” av sig hunden på den älgen, berättar PA som en förklaring till att han är så ”välkommen” med sitt kontaktläte då.

Vilken frekvens håller han på lockandet då?

– Det är smart att locka glest, men jag blir lätt frustrerad och då blir det gärna att man gasar på. Jag kör en lockserie, sedan ett uppehåll på två till fem minuter. Sedan en serie igen och efter det uppehåll. Ungefär 20 minuter håller jag på. Har det inte kommit en älg då så finns det ingen i området.

Vad säger du om det här? Håller du med? Har du testat? Eller gör du på annat sätt?

Kompenseringspass med Hagel

Här är ett av alla glada gäng som jag var ute med under sportlovet.

Här är ett av alla glada gäng som jag var ute med under sportlovet.

Sportlovet har verkligen varit sportigt – om man ser till graden av aktivitet. Det passade så bra att jag jobbade eftermiddag den veckan, vilket gjorde att jag kunde ta emot bokningar till vår hundspannsverksamhet. Först verkade det bli ett par körningar, men vips var hela veckans förmiddagar uppbokade! Kul! Roligt att kunna ge en sportlovsupplevelse till de barn och ungdomar som kom med sina föräldrar eller mor- och farföräldrar.

Fast det gjorde att det inte blev så mycket tid till annat. Till exempel blev Hagel och Trassel försummade. Eller ja, nioåriga Trassel störde sig inte så mycket på att han fick vila – men Hagel, sex månader, blev studsigare och studsigare ju längre veckan gick. Så till slut på lördag hann jag klämma in ett cykelpass och på söndagen både ett cykelpass och en uppletandeövning.

Här lyckas jag ta bilden just innan Hagel hugger dummiesen.

Här lyckas jag ta bilden just innan Hagel hugger dummiesen.

Vi gjorde den i slädhundarnas stora rastgård i skogen, den är nedtrampad och bra. Jag satte Hagel och gick ut och släppte dummies lite här och var. Sedan gick jag tillbaka och kommenderade ”leta” så fick han söka rätt på dem och apportera in dem en efter en.

Sedan tog jag med mig Hagel och satte honom bakom garaget så han inte kunde se någonting av vad jag gjorde. Att sätt att minska synretningen och öka svårighetsgraden en smula. Jag gick och kastade ut dummiesarna och hämtade sedan Hagel. Efter det fick han leta igen och hämta in dem en efter en. Han skötte sig snyggt och sökte ivrigt. Bra också att sibbarna tjöt till då och då i sina hundkojor så han fick träna på att inte bry sig om störande inslag.

På torsdag ska jag på en intressant föreläsning. Den handlar om olika sorters lockjakt. Det är P-A Åhlén som ska föreläsa. Han har många års erfarenhet av lockjakt på älg, rådjur, rovdjur, vildsvin, kronvilt och kråka. Han har även stor erfarenhet av lockjakt utomlands.

”P-A kommer under kvällen att berätta om grunderna för lockjakt och tipsa om hur man som nybörjare undviker de största misstagen. En framgångsrik lockjägare har många misslyckanden bakom sig och vars främsta egenskap är envishet och en förmåga att omsätta sina misslyckanden till erfarenhet. Lockpipor och jaktfilmer kommer att finnas till försäljning efter föreläsningen.”

Återkommer med ett inlägg om detta plus bilder och filmer från kvällen! =)