Vilket roligt jakttorn!

Kolla in vilket skojigt jakttorn vi hittade!

Kolla in vilket skojigt jakttorn vi hittade!

Jag jobbar ju som journalist och häromdagen var jag och en kollega på en reportagetripp till ett ställe strax utanför Vindeln. På vägen tillbaka såg kollegan något intressant och bromsade in. Någon, med signaturen Göran G, hade bemödat sig om att skoja till älgtornet rejält. Vad roligt!

Jägaren Edwin är visst trött.

Jägaren Edwin är visst trött.

Jakthunden Blixten har hittat älg.

Jakthunden Blixten har hittat älg.

Hälge känner lugnet som vanligt.

Hälge känner lugnet som vanligt.

Här några fåglar som jag är lite osäker på vilken roll de spelar.

Här några fåglar som jag är lite osäker på vilken roll de spelar.

Tror nästan jag ska försöka stjäla med mig idén om Hälge hem, hur jag nu ska lyckas med att få till de där figurerna?

Här åt vi lunch.

Här åt vi lunch.

Sen åt vi lunch på Hotell Forsen i Vindeln. Ett trevligt ställe med en fantastisk utsikt mot Vindelälvens brusande. Så vi passade på att ta en kort lunchpromenad. Sedan blev det hem igen till Skellefteå för att göra rätt för lönen =)

Mysiga gångvägar nära forsen.

Mysiga gångvägar nära forsen.

Brusande älv är läckert att vistas intill. Men är det inte skönare med stillastående vatten?

Brusande älv är läckert att vistas intill. Men är det inte skönare med stillastående vatten?

Inspirerande så gräset sprutade

Så här ser boken ut.

Så här ser boken ut.

Jag har berättat tidigare att jag köpt boken som jag inte trodde fanns som heter ”Apportering till vardag och fest”.  Nu kommer en liten recension. Boken är så mycket. Den har verkligen allt. Allt från gripa och hålla fast till dirigering, jaktprov, vattenprov och problemlösning.

Så här ser illustrationerna ut.

Så här ser illustrationerna ut.

Den är enormt inspirerande. Jag läste till exempel om dirigering och blev så sugen att testa några övningar som författarna föreslog att jag var tvungen att sticka ut direkt! Som ni ser på sommarbilderna var det ett tag sedan jag fotade övningen.

Dirigeringen på avstånd.

Dirigeringen på avstånd.

Dirigeringen på avstånd! Så peppad han var Hagel. Men ändå hyfsat lydig - även om det vibrerade =)

Dirigeringen mer nära! Så peppad han var Hagel. Men ändå hyfsat lydig – även om det vibrerade =)

Jag tog med mig Hagel till ett fält intill. Där testade jag dirigering rakt fram med ut-kommando till en papptallrik med korvbitar, sedan blåsa stanna-kommando med visselpipan. Efter det höger eller vänster till nya papptallrikar med korvbitar.

Hagel var så peppad att jag blev full i skratt. När jag skulle ge ut-kommandot satt han bara och vibrerade! Jag fick börja röra mig lite i slow-motion med först vänstra handen och sedan högra för att lära honom att inte gå iväg på minsta viftande. För varje rörelse vibrerade Hagel i riktning mot papptallriken. Roligt att se, men egentligen borde jag kanske ha avbrutit hela övningen eftersom han var så överpeppad.

Men det var så kul, när jag väl gav ut-kommandot så sprutade det bara gräs kring honom när han stack iväg. Att det kan vara så kul!? Det är nog bara att tacka och ta emot =)

Hurvigt på sista älgpasset

Dottern Lovisa gjorde sitt bästa för att uthärda kylan på älgpasset.

Dottern Lovisa gjorde sitt bästa för att uthärda kylan på älgpasset.

I lördags jagade vi älg. Antagligen sista gången för den här hösten. Det blev en kall förmiddag. Men på sista passet fick jag med mig tonåriga dottern!

Så roligt att hon ville hänga med ut igen. Sist blev det en ganska blöt historia, som ni kan läsa här, och hon har inte varit så peppad sedan dess. Men nu fick jag med henne igen. Fast … jag tror det dröjer till nästa gång.

Vi satt och frös i kapp på vårt pass, utan så mycket som en hare i sikte. Vi gympade, dansade och Lovisa kurade allt vad hon kunde i filten hon tagit med för att få upp värmen. Inget tycktes hjälpa. Det är så det är att jaga i sena oktober.

När vi gick tillbaka muttrade dottern:

– Det här var ju jättekul. Jag hänger gärna med igen – typ år 2018, sa hon syrligt.

Jag skrattade. Okej, 2018, då finns det i alla fall en öppning liksom. Då ska jag ordna sol, älg på passet och massor av fika!

Här går vi tillbaka från passet. Skönt att få röra på sig!

Här går jag tillbaka från passet. Skönt att få röra på sig!

”Ta buköppnaren och kom”

Första dagen på älgjakten fick vi en älgtjur och en kalv. Jag kom lagom till efterarbetet.

Första dagen på älgjakten fick vi en älgtjur och en kalv. Jag kom lagom till efterarbetet. Foto: Therese Loberg

Vi jagade älg i helgen. Jag missade när det blev som hetast, men det kompenserades strax därefter.

Jag hade lyckats dubbelboka mig på lördagen och tackat ja till en körning med hundspannet. Två personer skulle komma och åka barmarksvagn, samtidigt som jag skulle vara med i älgjakten. Men jaktledaren beviljade mig ledigt mellan klockan 10–12 så det gick bra. Fast jag hörde på kom-radion hur det började hetta till just när det var dags för mig att avvika. Jaktkompisarna hade sett både en älgtjur samt en ko med kalv. ”Nåja, ibland kan det ta tid innan det blir läge” försökte jag tänka när jag åkte hem. Fast just när gästerna kom för sin tur hörde jag hur det small två skott långt borta i skogen.

Nåja, nu var det bara att fokusera på hundspannsturen och gästerna. Vi hade Therese Loberg med oss också. Hon är från Stockholm och går bildjournalistutbildning i Sundsvall. I utbildningen ingår att göra ett större fotoprojekt som hon ville göra hos oss och våra hundar. Så hon hänger med oss på olika händelser och vardagsbestyr.

Efter turen ringde jag jaktledaren för att höra vad som var i görningen. De hade skjutit tjuren och kalven och var strax på slakteriet. Jag fick gärna komma och hjälpa till, sa han. Så jag tog med mig Therese dit också. Även om det kanske inte passade hennes hundprojekt så kunde det vara intressant att få se när vi klädde av älgarna och så, särskilt om man som hon aldrig sett en älg på riktigt.

Vi hann i princip bara komma dit så hojtade en av herrarna på mig.

– Kom nu, ta buköppnaren och öppna tjuren, kommenderade han med myndig stämma.

Jag tvekade. Skojade han eller. Varför välja mig när det fanns åtminstone tio andra på plats som gjort det någon gång förr? Jag menar – om han ville ha det ordentligt gjort? Men samtidigt är det förstås intressant att lära sig. Jag har hittills mest stått och hjälpt till att skära loss skinnet från kroppen, aldrig öppnat en älg och tagit ur maginnehåll och annat.

Men han drev på med en irriterad rynka mellan ögonen. Jag fick känslan att jag fått uppdraget som ett ”straff” för att jag missat ett par timmar och inte varit med och dragit tjuren ut ur skogen. Han viftade otåligt mot buköppnarverktyget som låg intill älgen. Själv höll han på att öppna upp i halsen på tjuren för att lossa på strupen.

Fyra andra jaktkamrater stod och höll i var sitt ben på tjuren så att magen och bröstkorgen vändes uppåt. De peppade mig att testa. Okej då, då kör jag då. Även om det var ett ”straff” så är det lärorikt. Eller så tyckte han bara att det var min tur att lära mig. Han kanske till och med såg mig som ett särskilt snabblärt ämne!? =)

Nog ser jag lite villrådig ut. Tur man har kolleger som vill förklara och förstår att man behöver guidning i början. Foto: Therese Loberg

Nog ser jag lite villrådig ut. Tur man har kolleger som vill förklara och förstår att man behöver guidning i början. Foto: Therese Loberg

Men snart blir jag lite klokare. Foto: Therese Loberg

Men snart blir jag lite klokare. Foto: Therese Loberg

Så jag började skära vid bröstbenet och öppnade magen mer och mer. Efter det instruerades jag att skära sönder en hinna som var som en vägg mellan hjärta/lungor och övriga maginnehållet. Jag skar loss olika hinnor som höll hjärta och lungor på plats. Sedan skulle jag dra ut hela paketet med hjärta, lungor och strupe. Tjuren var stor. Jag nådde inte ända till strupen, utan tog tag i hjärtat, stort som en fotboll, och drog det jag hade. Det hände ingenting. Efter ytterligare några försök fick jag be en erfaren kille hjälpa mig. Han fick till slut loss det.

Under tiden stod Therese och fotade det hela med stora ögon. Vilken grej!

– Jag är imponerade att jag står kvar än. Jag trodde att jag skulle tycka att det var äckligare, men det är så intressant, berättade hon.

Har ni varit med om något liknande? Att ni har kastats in i saker eller uppgifter som ni inte behärskar men fått lära er? Och vad tror ni? Var det ett ”straff” eller att jag sågs som en smart, läraktig kandidat? =)

Första fjälljakten i 20 bilder

Vi säger det på en gång – det blev ingen fågel i säcken. Men det blev fågelupplevelser. Och en massa lärdomar. En del svordomar. Mycket kunskap. Klokskap. Många höjdmetrar. Många mil. Trötta hundar. Pigga hundar. Några ripor här och var. Några extremt klantiga tokmissar av mig – ska aldrig hända igen. Vackra fjäll. Skitväder. Bra jaktväder. Stugmys och miljoner andra intryck.

Supertack till Lilian Westerlund och Loomi som ville introducera mig och Hagel i fjälljaktens vedermödor och glädjeämnen. Här kommer våra dagar på Ammarnäsfjället i 20 bilder:

Lilian Westerlund och Loomi in action. Notera renhornet till vänster i bild. Det såg jag inte förrän jag tog upp bilderna hemma =)

Lilian Westerlund och Loomi in action. Notera renhornet till vänster i bild. Det såg jag inte förrän jag tog upp bilderna hemma =)

Här bodde vi. Det började med att vi fick klättra in genom ett fönster eftersom dörren gått i baklås för den tidigare gästen. Men vi skruvade loss låset så vi kunde gå ut och in på vanligt sätt senare. Kändes skönt =)

Här bodde vi. Det började med att vi fick klättra in genom ett fönster eftersom dörren gått i baklås för den tidigare gästen. Men vi skruvade loss låset så vi kunde gå ut och in på vanligt sätt senare. Kändes skönt =)

Lilian och Loomi på väg från dasset. Ett trevligt dass faktiskt.

Lilian och Loomi på väg från dasset. Ett trevligt dass faktiskt.

Vi bodde i Aigertstugan. Vi följde inte Kungsleden dit utan gick en genväg som Lilian visste om.

Vi bodde i Aigertstugan. Vi följde inte Kungsleden dit utan gick en genväg som Lilian visste om.

Första morgonen chockades jag nästan av den vackra soluppgången.

Första morgonen chockades jag nästan av den vackra soluppgången.

I fjällen är det inte alltid mysigt och gosigt. Men det är ju det som är charmen. Och bra att man får testa sin utrustning under tuffa förhållanden.

I fjällen är det inte alltid mysigt och gosigt. Men det är ju det som är charmen. Och bra att man får testa sin utrustning under tuffa förhållanden.

Fikapaus. Loomi och Lilian tar ett snack om fortsatta upplägget.

Fikapaus. Loomi och Lilian tar ett snack om fortsatta upplägget.

Hagel spurtar fram och söker ripor medan regnbågen kanske visar var de finns ...? =)

Hagel spurtar fram och söker ripor medan regnbågen kanske visar var de finns …? =)

Skönt att kura under en filt när man härjat på fjället hela dagen.

Skönt att kura under en filt när man härjat på fjället hela dagen.

På söndagseftermiddagen blev vädret sämre så vi ägnade oss åt stugmys i olika former.

På söndagseftermiddagen blev vädret sämre så vi ägnade oss åt stugmys i olika former.

Brr. På kvällen tog vinden i rejält och uppnådde 16-19 sekundmeter. Blev tydligen klass 1-varning. Hagel blev alldeles chockad när han skulle hänga med ut till dasset =)

Brr. På kvällen tog vinden i rejält och uppnådde 16-19 sekundmeter. Blev tydligen klass 1-varning. Hagel blev alldeles chockad när han skulle hänga med ut till dasset =)

Lilian Westerlund och Loomi passar på att slappa medan regnet smattrar mot rutan och vinden viner.

Lilian Westerlund och Loomi passar på att slappa medan regnet smattrar mot rutan och vinden viner.

Jag hittade en väldigt trevlig bok i stugan som jag läste medan ovädret härjade där ute.

Jag hittade en väldigt trevlig bok i stugan som jag läste medan ovädret härjade där ute.

Nästa morgon kom solen igen. Soluppgångarna var fantastiska, mitt framför ytterdörren på stugan. Sånt här borde man egentligen betala extra för!

Nästa morgon kom solen igen. Soluppgångarna var fantastiska, mitt framför ytterdörren på stugan. Sånt här borde man egentligen betala extra för!

På baksidan av stugan fanns den här lilla sjön där man fick tvätta sig om man ville. Jag kände på temperaturen men förfrös handen – typ. Så det blev avskrubbning av det värsta med uppvärmt vatten i stugan.

På baksidan av stugan fanns den här lilla sjön där man fick tvätta sig om man ville. Jag kände på temperaturen men förfrös handen – typ. Så det blev avskrubbning av det värsta med uppvärmt vatten i stugan.

Loomi på farstubron i det märkliga, men vackra, morgonljuset.

Loomi på farstubron i det märkliga, men vackra, morgonljuset.

Hagel i förgrunden. Berget Lill-Aigert i bakgrunden.

Hagel i förgrunden. Berget Lill-Aigert i bakgrunden.

Lille Hagel fann en del fåglar och växte. Mest av allt utvecklades hans sökarbete, han blev mer självständig och vågade längre och längre utan ”mamma”.

Lille Hagel fann en del fåglar och växte. Mest av allt utvecklades hans sökarbete, han blev mer självständig och vågade längre och längre utan ”mamma”.

Dimman slog till igen på sista dagen. Spökligt och läckert.

Dimman slog till igen på sista dagen. Spökligt och läckert.

Tack för oss för denna gång! Se upp ripor – vi kommer tillbaka!

Tack för oss för denna gång! Se upp ripor – vi kommer tillbaka!

Vi drar till fjällen!

Så här ser det ut vid Aigertstugan. Fått tillstånd att låna bilden från http://jagharettparadis.wordpress.com

Så här ser det ut vid Aigertstugan. Fått tillstånd att låna bilden från http://jagharettparadis.wordpress.com

På lördag bär det av till Ammarnäs. Jag och Hagel får sällskap av erfarna Lilian Westerlund och Loomi. Jag hoppas på fågelupplevelser och att den omtalade polletten trillar ned med en stor duns! =) Och jag hoppas att jag suger åt mig av all den kunskap som Lilian besitter. Och att hon inte får sår i öronen av alla frågor jag kommer att ställa …

Vi kommer att vandra upp till Aigertstugan och utgå ifrån den. Det innebär att vi bär med oss en massa packning, även hundarna kommer att få bära sin mat och annat i klövjeväskor.

Jag har hunnit ut på ett par träningspass före så att Hagel fått känna på klövjeväskan. Jag placerade fyllda vattenflaskor i väskorna. Även gamle Trassel fick hänga med och känna sig duktig.

Vad har ni för erfarenheter av jakt i Ammarnäs, eller fjällen rent generellt. Är det så bra som alla säger? 😉

Trassel och Hagel tränar på att bära sina klövjeväskor. Stolta och nöjda!

Trassel och Hagel tränar på att bära sina klövjeväskor. Stolta och nöjda!