Robert åker (och går) många mil för björnjakt

 

Robert Salomonsson med  en björn han fällde tillsammans med hundarna Urak och Frisco. Foto: Natalie Jonsson

Robert Salomonsson med en björn han fällde tillsammans med hundarna Urak och Frisco. Foto: Natalie Jonsson

För Robert Salomonsson är avstånd ingenting, inte om det ges tillfälle att jaga björn med hund. 60 mil är helt okej.

– Jag åker på allt inom Sundsvall till Jokkmokk, säger han.

Häromkvällen var jag och lyssnade när han föreläste i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler i Burträsk. Han visade bilder och filmer från sina rovdjursjakter. Här hittar ni hans hemsida. Och här hittar ni en av hans filmtrailers.

Tanken är väl inte att jag ska börja med björnjakt, det är jag alldeles för ”fisig” för ännu, men det är alltid intressant att lyssna på erfarna jägare och lära sig mer.

Första björnmötet

Robert Salomonsson bor i Lövnäs utanför Vilhelmina och är uppvuxen med jakt med löshund.

Senare väcktes intresset för björnjakt på allvar. Han skaffade halvstövaren Urak. Jaktinlärningen gick snabbt.

– Jag hade fått syn på en tjädertupp i ett träd och hämtade Urak. När han skällde första skallet på fågeln sköt jag ned tuppen. Det blev en bra inlärning.

Men första björnmötet blev inte lika klockrent.

– Jag var på väg hem och körde på en grusväg. Då gick en björn över vägen och jag blev lite het och tokig.

Han släppte Urak efter björnen, in i skogen. Cirka 30 meter in började Urak skälla på björnen. Utan bössa gick Robert Salomonsson in.

– När jag var 15 meter ifrån blåste björnen. Urak kom till mig och jag tänkte att nu kommer nog björnen efter. Så jag backade ut på vägen. Sedan stack björnen. Och Urak efter. Men han hade problem efter det. Han hade nog känt min rädsla. Jag insåg sen i efterhand att han var för ung för ett björnmöte då.

Urak fortsatte att driva björn utan problem. Men om björnen stannade, då släppte Urak och kom tillbaka till husse. Hur skulle han lösa det? Han frågade några kunniga om råd. ”Skaffa en till så hunden får stöttning”, var tipset. Så Robert Salomonsson skaffade en till hund, Pelton, som var en nästan renrasig karelsk björnhund.

– Han hade ett otroligt psyke. När han vuxit upp och fick jaga tillsammans med Urak och jag fick skjuta en storbjörn för dem – då började det funka.

Betalade thailändare

Fast det blev mycket att tomgå i den 20 000 hektar stora skogen för att leta björn. Så Robert Salomonsson började betala.

– Det var thailändare i skogen och plockade bär. Jag erbjöd dem 1 000 kronor för varje gång de ringde och visade mig färsk björnbajs. De ringde om allt, älgbajs och sådant. Men det var ändå värdefullt för mig. Det gav mig många tillfällen att jaga björn.

När ryktet om hans björnjaktskunskaper började sprida sig ringde även fler. De hade sett björnspår och undrade om han ville komma och jaga. Det ville han.

Nu försöker han livnära sig på det. Robert Salomonsson håller föreläsningar, leder björnjaktsutbildningar och säljer jakttränade björnhundar.

– För dem som inte har tid att jaga in sin hund.

På ett sätt förstår jag hur han menar. Men uttalandet får mig ändå att fundera. Om man inte har tid att jaga in sin hund, hur ska man då ha tid att verkligen jaga med den om man köper en färdig hund?

Om man inte har kunskapen att jaga in sin hund, ja då kan det ju vara värt att anlita folk som hjälper en. Men inte leja bort det helt. Det är ju själva tjusningen att se sin hund utvecklas och att sedan tillsammans skörda resultatet av arbetet. Eller vad säger ni?

Liten procent är elak

Robert Salomonsson fortsätter och säger att visst ska man ha respekt för björnen. Men många har en bild av att alla björnar är aggressiva och attackerar när de blir jagade.

– Det är en liten procent som är elak. De flesta är fredliga och lugna. En del blir rädda och sticker.

Han märker att björnen ökar i antal mot kusten, så nog finns det tillfälle att jaga den för dem som vill.

– Men det är små marker och tjuriga gubbar. Mitt råd är att försöka komma överens med jaktgrannarna. För när man jagar björn behöver man stora områden. Och gör klart vilka regler som gäller innan.

Han visar olika filmer där han skjuter björn. Bland annat visar han en sekvens där han skjuter en björn som precis tagit ett steg ut från tät skog ut på en grusväg. Robert Salomonsson berättar att han i vissa fall har kritiserats för det skottet eftersom han omöjligt kan veta om björnen har ungar med sig.

– Ska man vänta på att en unge visar sig får man inte en effektiv jakt. I det där läget har jag bara sett en björn.

Jag höjer på ögonbrynen. Känns inte bra. Har ju själv varit med om hur en jaktkompis sköt en älgko, och strax därefter kom kalven ut … Det kan ni läsa mer om här.

Kom ihåg tiden

Avslutningsvis berättar han om alla lagar och regler som björnjakten omfattas av. Att man ska gå björnjaktsutbildning, och när man väl fällt en björn så ska man rapportera in till Länsstyrelsen.

– Du ska ange namn på skytten, jaktledaren, X och Y-koordinater, kön, storlek och tid. Man får ju inte jaga björn längre än till två timmar före solens nedgång.

Robert Salomonsson berättar om en bekant som ringde in och meddelade att han fällt en björn. ”Vilken tid”, undrade personen från Länsstyrelsen. ”Alldeles nyss”, svarade jägaren. ”Nja, för din skull var det nog 30 minuter sedan”, svarade personen på Länsstyrelsen.

– Det var schysst. Det beror lite vem man pratar med, säger Robert Salomonsson och ler.

Här kan du läsa mer om vad Naturvårdsverket har för lagar och regler kring björnjakt.

 

 

One thought on “Robert åker (och går) många mil för björnjakt

  1. Ping: Fiske, Fokusering & Föreläsning… | Mona i Träsklandet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s