Så var älgbössan inskjuten

Mitt skjutläger fortsätter. Målet är 100 torranläggningar per dag samt minst 25 skott på lerduvebanan. Redan andra dagen märkte jag stor skillnad. Ögat (och hjärnan) hade fått en tydligare bild över hur det ska se ut när man trycker av. Så jag fick träff på typ 8 av 10 duvor. De jag missade kände jag att jag slarvat eller gjort något annat fel.

Leif hjälper till med inskjutningen av min älgbössa.

Leif hjälper till med inskjutningen av min älgbössa.

Dessutom har jag fått hjälp att skjuta in min älgbössa, min Tikka 6,5. Skyttekunnige Leif Schmidt har hjälpt mig att byta till ett lägre fäste till kikarsiktet så jag förhoppningsvis slipper får fler bulor i pannan när jag blir lite hetsig på skjutbanan – som det blev här.

Och när man pillat med kikarsiktet behöver förstås bössan skjutas in igen så man vet att den går dit man siktar. Så det gjorde vi häromdagen. Vi riggade bössan i en fast ställning, tog loss slutstycket och kikade genom pipan där kulan ska gå. När vi kunde se skjuttavlan, som nu var på cirka 25 meters håll, riktade vi kikarsiktet så det låg ”mitt i prick” också. Sedan sköt Leif ett par skott. Det visade sig behöva ”rattas” lite till, men snart funkade det.

Efter det var det dags för mig att skjuta på 80 meter. Min första tavla med övningsammunition såg ut så här:

Så här såg första tavlan på 80 meter ut.

Så här såg första tavlan på 80 meter ut.

Och sedan ”rattade” vi lite till för att ligga några centimeter över på 80 meter, så att man ligger mitt i prick på 150 meter. Så här såg min tavla ut när jag sköt sista kontrollskottet med riktig jaktammunition.

Några centimeter över på 80 meter. Blir förhoppningsvis perfekt på 150 meter.

Några centimeter över på 80 meter. Blir förhoppningsvis perfekt på 150 meter.

Skönt att veta inför att vi ska skjuta med älgjaktlaget den 16 augusti. Då hänger det liksom bara på att jag gör det jag ska så  … =)

Sedan lekte vi en stund på hagelbanan.

Sedan lekte vi en stund på hagelbanan.

Efter att vi blivit klara med älgbössan kunde vi gå vidare till hagelbanan och leka lite. Min Classic halvautomatbössa fortsätter att jävlas när den ska spotta ut övningsammunitionen. Det är för klen laddning i hagelskotten – tycker bössan. När jag testade ”riktig” ammunition Wetland stålhagel med 28 grams laddning gick det bra. Så i skarp jakt kommer den antagligen att funka. Men det är ju roligt, och bra, att öva lite före – eller hur?

Jag drömmer ju om en Benelli halvautomat. Kostar kring 15 000 kronor. Inte småpengar i min värld. Men snart ändå värt tror jag. För man blir ju inte så jättemunter när det bara går att ladda ett skott i taget annars blir det bara tjorv. Eller vad säger ni?

 

 

Skjutlägret har börjat

Nu börjar det! Häng med vetja! Gör ett skjutläger hos dig med!

Nu börjar det! Häng med vetja! Gör ett skjutläger hos dig med!

Midsommardagen drog jag igång mitt egenhändiga skjutläger – som jag pratade om efter att ha haft en skyttedag med Leif Schmidt – som ni kan läsa här.

Jag åkte till skjutbanan i Bureå och riggade lerduvekastaren. Sedan knöt jag fast kastarsnöret i ena skon och satte igång. Första skottet blev en miss men det må vara. Sedan blev det rätt många träffar – så många att jag hann göra misstaget att tänka ”du är ju rätt vass ändå”. Efter det gick det förstås sämre. =) Här kan ni se en film som visar hur det såg ut.

Nåja, det är ju bara i början av mitt läger. Tanken är ju att jag ska utvecklas under den här lägertiden genom att jag skjuter och torrtränar kontinuerligt. 100 anläggningar per dag ska det bli, och minst 25 skott på skjutbanan, men det blir ofta mer bara för att det är så roligt. Här lite torranläggningar:

Fast bössan jävlades en del fortfarande och lyckades inte alltid spotta ut hylsan. Irriterande. Särskilt när jag skulle försöka göra en doublé. Det kan ni se på filmen här nedan.

 

 

Spår och bad på träningen

Hagel fyndade en pippi på spåret.

Hagel fyndade en pippi på spåret.

I söndags tog jag med mig både Hagel och Trassel på vorstehträningen med Västerbottens Vorstehklubb. Först körde vi spår. Hagel fick spåra fågel lite längre och klurigare vinklar än vanligt så han kanske klarar ett öppen klass eftersöksprov i sommar. Trassel fick ett personspår, han är inte lika impad av de där fåglarna även om han har börjat mjukna en aning.

Sedan blev det uppletande av dummies i en ”ruta” skogen. Även där fick båda jobba och fynda. Kul att se.

Tillställningen avslutades med vattenapportering. Gick fint för både Trassel och Hagel. Fast jag är så ”harig” när det gäller vatten. När Hagel simmar plaskar han så mycket att han nästan simmar lodrätt vilket gör att han är på vippen att sjunka hela tiden. Jag hade redan på förhand placerat mobilen på torr mark och var beredd att kasta av mig jackan och simma ut och hämta honom. Men han tog sig in till land vilket var tur, för jag simmar lika uselt själv.

Det blev en vacker kväll. Här Therese Hedström och Della.

Det blev en vacker kväll. Här Therese Hedström och Della.

Och även när Trassel simmar står jag på helspänn. Jag tänker att han är ändå snart elva år och hjärtat kan tycka det är jobbigt att simma i kallvatten. Och jag veeet att jag ska försöka slappna av så att inte hundarna märker min nervositet, så jag får försöka jobba med det. Några tips?