Vi motionerade i alla fall en hare och två ripor

Äntligen fågeljakt igen.

Äntligen fågeljakt igen.

En efterlängtad dag! Äntligen kom jag och min vorsteh Hagel oss iväg till vår nya jaktmark i Villvattnet.

Det började bra. Eller inte. Efter bara typ tio minuter fick vi napp på en hare som Hagel drog iväg efter med ett imponerande drevskall.

Jag ropade ”Hagel hiiiit” vilket är ovillkorligt – han ska bara komma. Men jag var tveksam. Här hade vi en hund som nog laddat lika mycket som jag inför jakten och nu äntligen fick kuta efter en hare. Jag hann bli orolig att jag skulle få sitta och vänta på hunden hela dagen istället för att jaga, men då kom han min lille gullvovve =)

Jihooo! Kul att söka pippi!

Jihooo! Kul att söka pippi!

Sedan jagade vi vidare. Hagel gick väl inte ut så jättestort, men jag trivs rätt bra med det – då har jag koll.

På ett ställe invid en myr gick han ut lite längre. Jag stod stilla och lyssnade. Då hörde jag en, i mitt öra, en mindre fågel dra iväg, typ en ripa. Om det var av Hagels påverkan eller inte vet jag inte. Men jag tror mig veta.

Sedan vi var på den mindre lyckade kursen i Långtora, som ni kan läsa mer om här, då Hagel fick springa efter fasaner kors och tvärs, tycker jag att han tappat stora delar av ståndet. Han jobbar mer som en spaniel, men på vorstehhåll. Han kutar helt enkelt omkring och sjasar upp fåglarna direkt, ofta på för långt håll för mig. Inte är det lätt att vara beredd då heller.

Efter en och en halv timme pausade vi och åt lunch. Jag gjorde en liten eld för mysfaktorn. Solen sken, det var knäpptyst i skogen. Mmmm. =)

 

Sedan jobbade vi vidare. Inga fynd på ett bra tag. Jag såg att Hagel sökte i ett vackert område och tog fram kameran för att ta en bild. Ni kan gissa vad som hände då? Precis! Hagel sjasade upp en ripa som flög iväg med ett förnärmat ljud. Jag hann nästan vara med. Jag hann bedöma att avståndet var för långt. Men i efterhand inser jag att det nog var precis lagom. Nåja, så går det när två blåbär inom jakt ska samarbeta tillsammans =) Kort därefter lyfte en ripa till. Spännande! Vi följde efter den ena och lyckades sjasa upp den en gång till. Men inga skott på någon av dem tyvärr.

Tja, så gick vår första jaktdag tillsammans den här hösten. Jag känner mig nöjd ändå. Vi hittade ju fågel. Men jag undrar hur det blir i fortsättningen om Hagel fortsätter att strunta i ståndet? Några tips?

Bäst kolla att spårkunskaperna sitter

Mumsigt fynd.

Mumsigt fynd.

Nu är mycket spännande på gång. På fredag och söndag hoppas jag komma iväg på mina första fågeljaktsdagar för säsongen med min vorsteh Hagel. Jag har hyrt in mig på ett intressant område i Villvattnet utanför Burträsk.

Och på måndag drar ju älgjakten igång. Det var då jag kom på att det var ett tag sedan vår siberian huskytik Flinga fick gå ett viltspår. Bäst att repetera och kolla att allting sitter ifall det blir skarpt läge med eftersök.

Jag gick ut ett spår i skogen i medvind och drog en älgklöv efter mig. Spåret fick ligga i två timmar. När jag kom i närheten av startplatsen och skulle trassla ut spårlinan (vad är det med spårlinor – hur noga man än lindar ihop dem så är det bara ett tjorv när man lite smidigt ska kasta ut den?) visade hon redan då att hon sniffat in den intressanta doften.

Flinga spårar lagom snabbt och noggrant.

Flinga spårar lagom snabbt och noggrant.

Sedan spårade hon lagom snabbt och noggrant fram till klöven. Efter det fick klöven vad den tålde och sedan bar hon hem den till hundgården och visade alla sibbe-kompisar sitt fynd. Stolt tjej!

Vi roade oss med lite dragkamp.

Vi roade oss med lite dragkamp.

Bock- och rävjakt med sonen

Det är så roligt att få ta med sig sonen ut och tidigt ge honom en bild av jakten. Även om han ser lite skeptisk ut på bilden =)

Det är så roligt att få ta med sig sonen ut och tidigt ge honom en bild av jakten. Även om han ser lite skeptisk ut på bilden =)

Äntligen kom vi oss ut på jakt! På lördagskvällen stack jag och sonen iväg på en kombinerad räv- och råbocksjakt. Man tager vad man haver liksom. Vi drog först iväg till ett ställe. Men solen sken rakt i ansiktet vilket gjorde det svårt. Dessutom var gräset och snåret så högt på det kalhygget att såväl räv som rådjur kunde ha smugit rakt igenom det utan att jag fått skottläge.

Här är första soliga passet.

Här är första soliga passet.

Här är det andra passet. Bättre sikt och mer valmöjligheter. Men inga djur här heller.

Här är det andra passet. Bättre sikt och mer valmöjligheter. Men inga djur här heller.

Så vi bytte till ett annat ställe. Mycket bättre sikt. Men nu satt vi i ett plåtälgtorn. Minsta rörelse, som lätt blir rätt många om man har en sexåring med sig, ger som ett extra eko i ett plåtälgtorn. Vi var väl inte precis så jättetysta … Nåja, jag hade räknat med det. Inte ett djur i sikte. Så vi provade att locka älg istället. Gick inte heller. Så då avrundade vi och åkte hem. Men ändå – äntligen är säsongen igång! Eller hur!? Och snart väntar fågeljakten och älgjakten. Jippie!

Vi roade oss med selfies istället =)

Vi roade oss med selfies istället =)