Bäst kolla att spårkunskaperna sitter

Mumsigt fynd.

Mumsigt fynd.

Nu är mycket spännande på gång. På fredag och söndag hoppas jag komma iväg på mina första fågeljaktsdagar för säsongen med min vorsteh Hagel. Jag har hyrt in mig på ett intressant område i Villvattnet utanför Burträsk.

Och på måndag drar ju älgjakten igång. Det var då jag kom på att det var ett tag sedan vår siberian huskytik Flinga fick gå ett viltspår. Bäst att repetera och kolla att allting sitter ifall det blir skarpt läge med eftersök.

Jag gick ut ett spår i skogen i medvind och drog en älgklöv efter mig. Spåret fick ligga i två timmar. När jag kom i närheten av startplatsen och skulle trassla ut spårlinan (vad är det med spårlinor – hur noga man än lindar ihop dem så är det bara ett tjorv när man lite smidigt ska kasta ut den?) visade hon redan då att hon sniffat in den intressanta doften.

Flinga spårar lagom snabbt och noggrant.

Flinga spårar lagom snabbt och noggrant.

Sedan spårade hon lagom snabbt och noggrant fram till klöven. Efter det fick klöven vad den tålde och sedan bar hon hem den till hundgården och visade alla sibbe-kompisar sitt fynd. Stolt tjej!

Vi roade oss med lite dragkamp.

Vi roade oss med lite dragkamp.

Hagel blev mer skrämd än jag trodde

Den här gubben vippade upp framför Hagel. Lääääskigt!

Den här gubben vippade upp framför Hagel. Lääääskigt!

I lördags gjorde jag och Hagel ett bph-test i Piteå, ett beteende- och personlighetstest för hundar. Testet görs för att ägaren ska få en beskrivning av vad man egentligen har för hund, vad den har för naturliga gåvor och svagheter. På så vis får också uppfödarna en uppfattning om de är på rätt väg i sin avel.

Testet görs även för att, i den mån det går, motverka att så kallade farliga hundar kommer ut i samhället. Om man har en så pass farlig och mentalt ostabil hund att den inte klarar testet – ja då släpps man heller inte ut på tävlingsbanorna.

Det var främst därför jag gjorde testet – det är ett krav att få tävla bruksklasser med hunden. Men det gav ändå en hel del intressanta lärdomar om min hund.

Hagel blev till exempel mer rädd för ”vippgubben” (bild ovan) som kom upp framför honom än vad jag hade trott. Och då hade jag ändå trott att han skulle bli rätt skraj =)

Sedan var han mer godisintresserad än jag hade räknat med. Det är bra att veta, att godis och en lugnande smekning duger bra som belöning, det lugnar ned Hagel som kan vara rätt speedad. Jag behöver inte kasta trasor och bollar för att han ska uppskatta belöningen.

Efter att jag och Hagel gjort vårt test hängde jag med på när Matilda Vikström från Älvsbyn gick banan med sin franska bulldog Smurfen. Så det är därifrån bilderna är tagna, min egen runda hann jag inte fota =)

Testledare Erica Berglund börjar sin kontakt på avstånd.

Testledare Erica Berglund börjar sin kontakt på avstånd.

Sen kommer hon närmare.

Sen kommer hon närmare.

Erica tar med sig Smurfen och ser hur han vill ta kontakt. Lite senare leker hon med hunden med en leksak, fast Smurfen var inte så intresserad av det.

Erica tar med sig Smurfen och ser hur han vill ta kontakt. Lite senare leker hon med hunden med en leksak, fast Smurfen var inte så intresserad av det.

Erica riggar godisskålarna. Det är tre stycken som sitter fastskruvade i en betongplatta. I ena skålen kan hunden ta godiset utan problem, i andra blir det lite svårare - men det går, och i tredje sitter locket stenhårt. Hagel höll på oväntat länge med det omöjliga locket. Kul att se.

Erica riggar godisskålarna. Det är tre stycken som sitter fastskruvade i en betongplatta. I ena skålen kan hunden ta godiset utan problem, i andra blir det lite svårare – men det går, och i tredje sitter locket stenhårt. Hagel höll på oväntat länge med det omöjliga locket. Kul att se.

Sen kom läskiga gubben upp. Smurfen stannade och sa inget. Efter en lång stund skällde han ut gubben.

Sen kom läskiga gubben upp. Smurfen stannade och sa inget. Efter en lång stund skällde han ut gubben.

Nästa station var skramlet. Gick fint för både Smurfen och Hagel.

Nästa station var skramlet. Gick fint för både Smurfen och Hagel.

Funktionären har gjort sig i ordning för nästa moment som är närmande person. Enligt bph-reglerna ska personen se ut precis så här.

Funktionären har gjort sig i ordning för nästa moment som är närmande person. Enligt bph-reglerna ska personen se ut precis så här.

Här kan du se en film på sista delen där personen närmar sig Smurfen.

Hunden testas även på ostabilt underlag i form av plasttak.

Hunden testas även på ostabilt underlag i form av plasttak.

Sedan avslutas testet med att hundägaren får välja om den vill att hunden testas för skott eller inte. Både jag och Matilda valde att genomföra den delen med våra hundar. Båda hundarna klarade det galant.

Sammanfattningsvis var det en intressant dag. Allt i ett bph-test utspelas på en och samma gräsplan där man byggt upp banan enligt fastställda regler. Det är alltså inte som en slinga i skogen som när man gör ett mentaltest eller en korning. Bph är ett nytt alternativ för dem som inte har brukshundsraser och som därför kan ha svårt att ”rymmas” i ett vanligt mentaltest som främst riktas till brukshundsraser. Här kan du läsa mer om hur ett bph fungerar.

Det var ett välplanerat arrangemang (kostar 750 kronor) och nu kan jag träna vidare mot min och Hagels tävlingsdebut i appell spår. Testa ni också vetja! Hur tror du att din hund skulle reagera i de olika situationerna?

 

 

Äntligen spårpremiär!

Trassel fann sin klöv, men saknade nog resten av älgen.

Trassel fann sin klöv, men saknade nog resten av älgen.

Hemkommen från Långtorahelgen märkte jag att snön smält undan rätt bra här hemma de sista dagarna. Så nu blev det att tina upp en fågel och en älgklöv. Fågeln till vorstehn Hagel och klöven till portugisiska vattenhunden Trassel.

Sedan la jag ut två korta, inspirerande spår i medvind på en lägda. Eftersom jag misstänker att lägda är ett sorts norrländskt ord översätter jag det också till åker, fält eller brukad mark typ. =)

Hagel fick gå sitt spår först eftersom fågelspåren inte ska ligga så länge. Det har sin grund i att om jag får ett halvtaskigt skott på fågeln och den lyckas springa iväg så ska hunden spåra upp den och hämta den direkt.

Han spårade i samma tempo som förra säsongen, det är riktigt bra drag i linan. Sedan hittade han fågel och blev så glad, så glad att äntligen ha fått fynda och fått bära!

Äntligen fick Hagel smaka på fågel. Lite kall visserligen, men man tager vad man haver.

Äntligen fick Hagel smaka på fågel. Lite kall visserligen, men man tager vad man haver.

Bra fart på gamlingen över lägdan.

Bra fart på gamlingen över lägdan.

Efter det var det Trassels tur. Han tycker om att spåra. Han blir glad när han hittar klöven, men ändå inte sådär superglad. Det tror jag beror på att hans första viltspår ledde ju rakt på en riktig älg, det kan du läsa mer om här. Så bara en klöv är nog lite fjuttigt tycker han =)

Men båda pojkarna var goa och glada efter övningen. Jag med!

Kursen var intressant – men inte riktigt vad jag tänkt

 

Irene Nilsson, Hagels uppfödare, och jag håller koll på vad som händer under kursen. Foto: Sangita Nilsson

Irene Nilsson, Hagels uppfödare, och jag håller koll på vad som händer under kursen. Foto: Sangita Nilsson

För några dagar sedan kom jag hem från uppflogskursen på Långtora. Det har varit många intryck att smälta. Jag hade laddat så enormt för den här kursen – och så blev det inte så bra.

Jag går ju själv en instruktörsutbildning just nu, och efter uppflogskursen inser jag ännu mer att det gäller det att vara tydlig.

Man ska som kursarrangör ha rikligt med information på sin hemsida om vad kursen innehåller. Om man inte har det, som i det här fallet, ska man svara ärligt när någon (jag) mejlar för att fråga vad den innehåller. Jag förklarade att jag ville ha mycket fågelkontakter och att jaktpolletten behövde ”trilla ned” – var det rätt kurs för mig då?

Svaret jag fick var ja, det skulle vara mycket kontakt med fågel, dessutom var alla kurser individuellt utformade utifrån de behov av träning som var och en hade. Lät ju bra.

Så här ser det ut på Långtora. Vi bodde i huset till höger.

Så här ser det ut på Långtora. Vi bodde i huset till höger.

Kursledaren Amir visade ofta på våra hundar. Något jag inte är helt okej med. Visst finns det en poäng med att visa handgripligen hur man ska tillrättavisa en hund. Men det är lätt att sätta sig i respekt hos en främmande hund – och det är inte alltid som det ger mer än det tar i sådana här fall.

Kursledaren Amir visade ofta på våra hundar. Visst finns det en poäng med att visa handgripligen hur man ska tillrättavisa, eller för all del berömma, en hund. Men det är lätt att sätta sig i respekt hos en främmande hund.

Här är delar av mitt kursgäng.

Här är delar av mitt kursgäng.

På lördagen började vi med fågelhunddressyr. Helt okej. Klart kursledaren vill veta var vi ligger. Efter lunch kom det fram några duvor, som hundarna skulle låta bli att springa efter. Sedan tränade vi sökteknik på fält – hur vi skulle lägga upp skicken. Ännu handlade det inte om sådan kontakt med fågel som jag var ute efter – att få söka och tändas av att hitta – gärna rätt ofta.

Här ska hundarna låta bli att rusa efter duvorna som kommer då och då från höger sida i bild. Hagel ligger ned längst till vänster. Han ligger fastän jag lämnade honom sittande. Detta eftersom det blev ganska ”gormigt” från andra deltagare och kursledaren vilket han tyckte var jobbigt.

Här ska hundarna låta bli att rusa efter duvorna som kommer då och då från höger sida i bild. Hagel ligger ned längst till vänster. Han ligger fastän jag lämnade honom sittande. Detta eftersom det blev ganska ”gormigt” från andra deltagare och kursledaren vilket han tyckte var jobbigt.

Här fladdrar en duva iväg. Hagel ligger och tycker stämningen är lite pressad.

Här fladdrar en duva iväg. Hagel ligger och tycker stämningen är lite pressad.

Så jag och några deltagare till stack ut på egen hand strax före middagen. Vi sökte på några ”öar” av träd och vegetation ute på fälten. Jag och Hagel lyckades finna ett par fasaner som sprang iväg och lättade långt bort. Jag berömde och visade hur impad jag var över att han fyndat, även om det inte går att stå enligt ”fågelhundsregelboken” på de här springbenägna fåglarna.

På söndag tänkte jag att nu måste det vara dags. Med en annan instruktör åkte vi på förmiddagen ut till ett jättefält och tränade på söktaktik igen. Tomt på fågel för alla.

Ny dag och ny kursledare, Sören, som också han visade på andras hundar hur vi skulle göra.

Ny dag och ny kursledare, Sören, bekantar sig med en strävhårg vorsteh.

Vi fick träna söktaktik på ett stort fält.

Vi fick träna söktaktik på ett stort fält.

Vi fick se ett estetiskt vackert ekipage i form av Marie och hennes pointer och imponeras av deras snabba och effektiva sökarbete.

Vi fick se ett estetiskt vackert ekipage i form av Marie och hennes pointer och imponeras av deras snabba och effektiva sökarbete.

Sedan kom vi tillbaka. Timmen före lunch ägnades åt inlärning av tvångsapportering. Då började jag bli rätt grinig. Med de föreställningar jag hade om kursen stämde inte det här. Jag hade sett fram emot mer jaktliga upplevelser liksom.

Efter lunch blev det så äntligen fågelkontakter. Först på så kallade sprättburar. Man stoppar ned en duva i en bur med en sorts spänd hängmatta under duvan. Hunden känner vittringen, går mot doften och står (fast för Hagel var även detta beteende ganska ovant). Efter en stund säger man ”ja” och hunden får rusa fram för att resa fågeln. Instruktören trycker då på en knapp som kastar upp duvan med hängmattan, duvan flaxar runt och drar sen hem till hägnet.

Vi tränar på sprättburar. En hund står, andra tränar på så kallad sekundering – att stå på intrycket av den första hunden så man inte sabbar chansen på fågel.

Vi tränar på sprättburar. En hund står, andra tränar på så kallad sekundering – att stå på intrycket av den första hunden så man inte sabbar chansen på fågel.

Hagel får extra träning på ståndet genom att Marie håller en duva som får flaxa iväg när Hagel ”stöter upp den”. Foto: Sangita Nilsson.

Hagel får extra träning på ståndet genom att Marie håller en duva som får flaxa iväg när Hagel ”stöter upp den”. Foto: Sangita Nilsson.

Under lunchen hade jag pratat med instruktören och frågat om det verkligen skulle bli fågelkontakter nu, och tydliggjort att jag ville ha mååånga kontakter. Kändes jobbigt att behöva vara besvärlig, men jag kände att klockan, och pengarna, tickade utan att jag fick ut det jag ville ha.

Jag och Hagel fick nu rätt många försök på sprättburen. Det var bra och välbehövligt. Efter det fick vi gå ut och söka två och två på fälten intill. Det blev ungefär som kvällen innan, vi lyckades hitta ett par fasaner som sprang iväg och lyfte. Inga klockrena stånd, men bättre än inget och jag visade tydligt hur kul det var när Hagel fyndade dessa fåglar.

Visst är de vackra fasanerna?

Visst är de vackra fasanerna?

Det fanns flera stora hägn med fasaner. Här är ett av dem.

Det fanns flera stora hägn med fasaner. Här är ett av dem.

Sedan var kursen slut. Det var dags att åka de 73 milen hemåt. Konfunderad.

Jag säger inte att kursen som sådan var dålig. Den innehöll mycket matnyttigt kring dressyr, kontroll, söktaktik och apportering – om det var det man var ute efter. Men den innehöll för lite fågelkontakter – om det var det man var ute efter – som jag.

Så det främsta jag tar till mig handlar om min framtida karriär som hundinstruktör. Det gäller att vara tydlig. Att beskriva en detaljerad kursplan om vad deltagarna kan förvänta sig. Och gärna skriva vad de inte kan förvänta sig. Då slipper man besvikna kursdeltagare.

När det gäller Hagel och hans utveckling har vi sannolikt ändå kommit en bit på väg. Den stora lampan har inte tänts än, men en liten. Det är mer än innan vi åkte. Men än kommer jag inte att anmäla oss till något jaktprov i öppen klass.

Sibben hade talang – förutom för en sak

Tre hundar fick följa med till träningslokalen.

Tre hundar fick följa med till träningslokalen.

Bland våra slädhundar har jag länge haft ett extra gott öga till Flinga. Hon är inte vår bästa slädhund, men hon har talang för lydnad. Hon är nämligen extremt gottesugen och har insett att om man impar lite på matte så vankas det godsaker.

Så vi har tränat lite i hundgården – på ett lite slarvigt sätt när andra hundar har sprungit omkring och stört. Men nu har jag börjat fundera. Det vore kul att tävla lite lydnad och bruks igen – om inte annat för att hålla sig uppdaterad med vad som händer i tävlingsreglerna och annat. Och det vore kul med en utmaning – som en siberian husky.

Här går Flinga fot. Gissa vad jag har i handen? =)

Här går Flinga fot. Gissa vad jag har i handen? =)

Så häromdagen fick Flinga hänga med till träningslokalen tillsammans med Trassel och Hagel. Jag knöt upp dem och tränade dem en och en. När Flinga insåg att det vankades korv gick hon fot så fint, så fint. Vi tränade lite sitt stanna kvar. Jag kastade även iväg godis en bit och tränade inkallning på det viset så jag inte på en gång skapade osäkerhet i sitt stanna kvar.

Fin ögonkontakt.

Fin ögonkontakt.

Så kom vi till det som jag misstänkte kunde bli problem – apporteringen. Sibbar har en fin jaktlust, men det ska vara riktiga djur. Leksaker är urtråkigt. De har inget föremålsintresse alls.

Jag var tvungen skratta – jag viftade på med en repknut och visst – hon studsade lite – men när leksaken gled iväg över golvet var det nästan som om hon fnös. Superboring! Så där har jag min utmaning kan man säga! Jag tänker testa att träna in apporteringen med klicker och hoppas att hennes gottesug är större än hennes ointresse för leksaker. Men vi får väl se.

Vad säger du? Vad tror du om mina chanser att få sibben att fatta poängen med att apportera? Har du stött något på liknande?

Fjällresan i 20 bilder – och en film

Det blir inte alltid som man tänkt. Vi hade tänkt kalfjäll, vidder, gnistrande snö, spartanskt boende i STF-stugor och kanske lite sol.

Det blev spöregn, storm, för farligt för kalfjäll, lyxigare boende i stuga inne i Ammarnäs, dagsturer kring Ammarnäs och lite sol – sista dagen.

Det blev mestadels glada barn som åt som vargar och sov som stockar =)

Vi var nära att ge upp och bara åka hem några gånger, bland annat när vi vred regnet ur jackorna efter att ha försökt pimpla på Tjulträsket i stormen.

Men till slut klarnade det upp. Solen kom. Den värmde. Och gissa om vi njöööt. Och gissa om 80 procent av alla bilder är tagna den här dagen … =)

Här kan ni också se en film från den fina dagen.

Äntligen är vi på väg med hela ekipaget. 18 hundar ryms i släpet, två slädar på biltaket och fyra personer i bilen.

Äntligen är vi på väg med hela ekipaget. 18 hundar ryms i släpet, två slädar på biltaket och fyra personer i bilen.

Första dagen ven det friskt kring öronen.

Första dagen ven det friskt kring öronen.

Tappra barn som pimplar på Tjulträsket i stormen, fast den syns nog inte så tydligt på bild?

Tappra barn som pimplar på Tjulträsket i stormen, fast den syns nog inte så tydligt på bild?

Glada miner på mig och Leo trots piskande regn på våra huvor.

Glada miner på mig och Leo trots piskande regn på våra huvor.

Fredrik pimplar i snålblåsten. Inget napp dock.

Fredrik pimplar i snålblåsten. Inget napp dock.

Här bodde vi. med lyx som kök, toa, dusch och tv. Inte vad vi hade planerat men rätt skönt ändå =)

Här bodde vi. med lyx som kök, toa, dusch och tv. Inte vad vi hade planerat men rätt skönt ändå =)

Så här hade vi velat ha det hela tiden. Men vi njöt så mycket just här och nu och det kompenserade för allt.

Så här hade vi velat ha det hela tiden. Men vi njöt så mycket just här och nu och det kompenserade för allt.

Även den fina dagen fick vi räkna med lite stormbyar. Men det var helt okej.

Även den fina dagen fick vi räkna med lite stormbyar. Men det var helt okej.

Lovisa kör släde, jag och Leo åker.

Lovisa kör släde, jag och Leo åker.

Visst är han grann vår Puder?

Visst är han grann vår Puder?

Storm har ett passande namn för vår vistelse i Ammarnäs.

Storm har ett passande namn för vår vistelse i Ammarnäs.

Här ligger Blue och slappar.

Här ligger Blue och slappar.

Lovisa fotade Blue på ett träffsäkert sätt.

Lovisa fotade Blue på ett träffsäkert sätt.

Hagel fick ha dubbla täcken och ligga på min täckjacka. Men ändå såg han inte helt nöjd ut när vinden friskade i.

Hagel fick ha dubbla täcken och ligga på min täckjacka. Men ändå såg han inte helt nöjd ut när vinden friskade i.

Gulaschsoppa smakar mumma när man är på utflykt.

Gulaschsoppa smakar mumma när man är på utflykt.

Mums med macka tycker jag!

Mums med macka tycker jag!

Lovisa varvar ned en stund på renskinnet. Såsom vovvarna i bakgrunden.

Lovisa varvar ned en stund på renskinnet. Såsom vovvarna i bakgrunden.

Ahhh, äntligen fick jag lägga mig ned och bara myyyysa på ett renskinn. Det här är livet!

Ahhh, äntligen fick jag lägga mig ned och bara myyyysa på ett renskinn. Det här är livet!

Ser ni den lilla tornadon till höger långt fram i bild? Leo tyckte de var häftiga, men lite små ...

Ser ni den lilla tornadon till höger långt fram i bild? Leo tyckte de var häftiga, men lite små …

Sen åkte vi hem igen. Nöjda och glada.

Sen åkte vi hem igen. Nöjda och glada.