Har fått silvervittring

Inne i föreningsstugan fanns den här älgklockan.

Inne i föreningsstugan fanns den här älgklockan.

Var och sköt på älgbanan häromdagen. Visserligen ska älgjaktlaget ha ett gemensamt skjuttillfälle senare i augusti, men jag fick ett läge att göra det redan nu. Dessutom skadar det ju aldrig att träna.

Det blir ju inte så ofta man får tillfälle att träna på älgbanan med rörlig älg. Det är ett större arrangemang, fler människor som måste vara med, fler apparater som ska igång innan man kan köra. Visst vore det toppen om man bara kunde åka själv till banan och slå igång älgen?

Nåväl, nu var det dags. Jag gick in i kuren. På den här banan fick man skjuta alla fyra skott på stillastående älg först. Jag känner mig hyfsat trygg med den biten, särskilt som skytte- och vapengurun Leif Schmidt hjälpt mig skjuta in bössan. Siktar jag bara där jag ska, och avfyrar lugnt och fint så sitter också skottet där det ska. Det gick bra. Jag fick 5.1, 5.1, 5 och 4.

Så här såg det ut. Ibland rätt illa. Ibland rätt okej. Blandad kompott.

Så här såg det ut. Ibland rätt illa. Ibland rätt okej. Blandad kompott.

Sedan var det dags för löpande älg. Inte min starka sida. Jag håller ofta på och happlar och försöker glida framför älgen med lagom framförhållning och sen skjuta. Går sällan så bra. Efter ett tag bytte jag taktik. Jag började bakifrån, jagade ikapp älgen och sköt när jag var i jämnhöjd med halsen och skäggtofsen. Då gick det bättre.

Men det märktes att jag var otränad. Jag orkade inte hålla fokus genom alla fyra skott i serien. Någon dipp fick jag alltid. Ni kan se resultatet på tavlan här ovan. Det gjorde att det stannade vid ett bronsmärke.

Hmm, surt. Jag var rätt nära silver. Och gissa om jag fått smak för guld? Det SKA gå. Någon gång i alla fall. =)

Två bra avslut

Vår fina katt Diego myser under köksbordet - äntligen hemma efter 28 dagar.

Vår fina katt Diego myser under köksbordet – äntligen hemma efter 28 dagar.

Det har skett två bra avslut på två händelser. Först av allt – katten är tillbaka! =D

Jag fick ett samtal från en granne som berättade att någon bekants bekant hade hört att några sommarstugeägare cirka två kilometer från oss hade haft täta besök av en gul kastrerad hankatt som jamade väldigt mycket. Kunde det vara vår katt? Han hade nu varit borta i 28 dagar och jag hade kallt räknat med att han blivit påkörd eller att en räv tagit honom. Men jag åkte till sommarstugeområdet.

Jag stannade bilen. Klev ut. Och där kom det en gul katt och ”gormade” på mig! Diego! Jag tog upp honom i famnen och tårarna kom. Först då gick det upp för mig hur mycket jag saknat kattskrället – fastän jag försökt vara realist och krass.

Sedan fick han komma hem och träffa ”innehundarna” Hagel och Trassel. Oj, vad Hagel duttade med nosen på honom – det var tydligt att han var saknad även av dem. =)

Therese är en glad prick.

Therese är en glad prick.

Therese har vorsteh liksom jag och vill gärna träffa fågeln om det blir en situation.

Therese har vorsteh liksom jag och vill gärna träffa fågeln om det blir en situation.

Dessförinnan har jag och kompisen Therese haft ett gemensamt skyttetillfälle på lerduvor. Det märks att min lilla skytteläger har gett effekt. Även om jag bara har blivit lite bättre när det träffprocenten, som jag upplever det i alla fall, så har jag fått en ökad trygghet och känsla. Mina anläggningar sitter mycket bättre, det blir rätt på en gång typ hela tiden – nästan. Och jag VET oftast varför jag missat. Förut var jag mest ett frågetecken, både om jag träffade och missade =)

Therese har en Benelli halvautomat, en sådan bössa som jag ska ”unna” mig en vacker dag. Jag fick provskjuta med den.

Visst är Benellin och Classicen lika varandra?

Visst är Benellin och Classicen lika varandra?

Visst var den fin. Men när jag tog min bössa igen kändes det som att ta på sig ett par sköna ”ingådda” skor. Jag fortsätter med den ett tag till.

Min vapenintresserade vän Leif har hittat en speciell övningsammunition som är 28 gram istället för 24. Så det ska jag testa. Plus att jag fått tips om att välja en lite trängre choke, jag satte i den största för ett tag sedan och det är mest sedan dess som bössan jävlats. Nu har jag den näst största igen, det blir nog bra. Plus att jag totalpustade upp bössan invändigt så grundligt som aldrig förr, så nu fungerar till och med en knapp som tjorvat väldigt länge.

Så nu är det mycket att glädjas över! =) Katten hemma och bössan sköter sig!

 

 

 

Mer motiverad för rävjakt

Vår katt Diego har försvunnit. Han kan ha blivit överkörd av en bil. Men vi har inte hittat honom i dikena. Han kan ha blivit överkörd av en bil och sedan bortsläpad av något djur – typ en räv. Han kan också ha blivit tagen av räven direkt.

Jag hittade rävgrytet under en gammal hölada. Den hade minst tre in- och utgångar. Fast tror ni att den här lyan används just nu?

Jag hittade rävgrytet under en gammal hölada. Den hade minst tre in- och utgångar. Fast tror ni att den här lyan används just nu?

Rävgryt2 Rävgryt3

När jag sedan hittade ett rävgryt bara 200-300 meter från vårt hus blev jag misstänksam – och helt plötsligt mer motiverad att jaga räv!

Jag har en plan om att skaffa rävlockspipor från Nordik Predator och testa. Jag får läsa på om vad jag skrev i inlägget när jag hade lyssnat på PA Åhlén om olika sorters lockjakt.

Har ni några tips till en nybörjare? Har ni klantat er på något sätt som jag kanske kan undvika?

Så var älgbössan inskjuten

Mitt skjutläger fortsätter. Målet är 100 torranläggningar per dag samt minst 25 skott på lerduvebanan. Redan andra dagen märkte jag stor skillnad. Ögat (och hjärnan) hade fått en tydligare bild över hur det ska se ut när man trycker av. Så jag fick träff på typ 8 av 10 duvor. De jag missade kände jag att jag slarvat eller gjort något annat fel.

Leif hjälper till med inskjutningen av min älgbössa.

Leif hjälper till med inskjutningen av min älgbössa.

Dessutom har jag fått hjälp att skjuta in min älgbössa, min Tikka 6,5. Skyttekunnige Leif Schmidt har hjälpt mig att byta till ett lägre fäste till kikarsiktet så jag förhoppningsvis slipper får fler bulor i pannan när jag blir lite hetsig på skjutbanan – som det blev här.

Och när man pillat med kikarsiktet behöver förstås bössan skjutas in igen så man vet att den går dit man siktar. Så det gjorde vi häromdagen. Vi riggade bössan i en fast ställning, tog loss slutstycket och kikade genom pipan där kulan ska gå. När vi kunde se skjuttavlan, som nu var på cirka 25 meters håll, riktade vi kikarsiktet så det låg ”mitt i prick” också. Sedan sköt Leif ett par skott. Det visade sig behöva ”rattas” lite till, men snart funkade det.

Efter det var det dags för mig att skjuta på 80 meter. Min första tavla med övningsammunition såg ut så här:

Så här såg första tavlan på 80 meter ut.

Så här såg första tavlan på 80 meter ut.

Och sedan ”rattade” vi lite till för att ligga några centimeter över på 80 meter, så att man ligger mitt i prick på 150 meter. Så här såg min tavla ut när jag sköt sista kontrollskottet med riktig jaktammunition.

Några centimeter över på 80 meter. Blir förhoppningsvis perfekt på 150 meter.

Några centimeter över på 80 meter. Blir förhoppningsvis perfekt på 150 meter.

Skönt att veta inför att vi ska skjuta med älgjaktlaget den 16 augusti. Då hänger det liksom bara på att jag gör det jag ska så  … =)

Sedan lekte vi en stund på hagelbanan.

Sedan lekte vi en stund på hagelbanan.

Efter att vi blivit klara med älgbössan kunde vi gå vidare till hagelbanan och leka lite. Min Classic halvautomatbössa fortsätter att jävlas när den ska spotta ut övningsammunitionen. Det är för klen laddning i hagelskotten – tycker bössan. När jag testade ”riktig” ammunition Wetland stålhagel med 28 grams laddning gick det bra. Så i skarp jakt kommer den antagligen att funka. Men det är ju roligt, och bra, att öva lite före – eller hur?

Jag drömmer ju om en Benelli halvautomat. Kostar kring 15 000 kronor. Inte småpengar i min värld. Men snart ändå värt tror jag. För man blir ju inte så jättemunter när det bara går att ladda ett skott i taget annars blir det bara tjorv. Eller vad säger ni?

 

 

Skjutlägret har börjat

Nu börjar det! Häng med vetja! Gör ett skjutläger hos dig med!

Nu börjar det! Häng med vetja! Gör ett skjutläger hos dig med!

Midsommardagen drog jag igång mitt egenhändiga skjutläger – som jag pratade om efter att ha haft en skyttedag med Leif Schmidt – som ni kan läsa här.

Jag åkte till skjutbanan i Bureå och riggade lerduvekastaren. Sedan knöt jag fast kastarsnöret i ena skon och satte igång. Första skottet blev en miss men det må vara. Sedan blev det rätt många träffar – så många att jag hann göra misstaget att tänka ”du är ju rätt vass ändå”. Efter det gick det förstås sämre. =) Här kan ni se en film som visar hur det såg ut.

Nåja, det är ju bara i början av mitt läger. Tanken är ju att jag ska utvecklas under den här lägertiden genom att jag skjuter och torrtränar kontinuerligt. 100 anläggningar per dag ska det bli, och minst 25 skott på skjutbanan, men det blir ofta mer bara för att det är så roligt. Här lite torranläggningar:

Fast bössan jävlades en del fortfarande och lyckades inte alltid spotta ut hylsan. Irriterande. Särskilt när jag skulle försöka göra en doublé. Det kan ni se på filmen här nedan.

 

 

Spår och bad på träningen

Hagel fyndade en pippi på spåret.

Hagel fyndade en pippi på spåret.

I söndags tog jag med mig både Hagel och Trassel på vorstehträningen med Västerbottens Vorstehklubb. Först körde vi spår. Hagel fick spåra fågel lite längre och klurigare vinklar än vanligt så han kanske klarar ett öppen klass eftersöksprov i sommar. Trassel fick ett personspår, han är inte lika impad av de där fåglarna även om han har börjat mjukna en aning.

Sedan blev det uppletande av dummies i en ”ruta” skogen. Även där fick båda jobba och fynda. Kul att se.

Tillställningen avslutades med vattenapportering. Gick fint för både Trassel och Hagel. Fast jag är så ”harig” när det gäller vatten. När Hagel simmar plaskar han så mycket att han nästan simmar lodrätt vilket gör att han är på vippen att sjunka hela tiden. Jag hade redan på förhand placerat mobilen på torr mark och var beredd att kasta av mig jackan och simma ut och hämta honom. Men han tog sig in till land vilket var tur, för jag simmar lika uselt själv.

Det blev en vacker kväll. Här Therese Hedström och Della.

Det blev en vacker kväll. Här Therese Hedström och Della.

Och även när Trassel simmar står jag på helspänn. Jag tänker att han är ändå snart elva år och hjärtat kan tycka det är jobbigt att simma i kallvatten. Och jag veeet att jag ska försöka slappna av så att inte hundarna märker min nervositet, så jag får försöka jobba med det. Några tips?