Fyra ”tanter”, fyra vorstrar och lite Trassel

Viveka Grahn och Irene Nilsson är i träningstagen!

Viveka Grahn och Irene Nilsson är i träningstagen!

Har haft en sådan där underbar ”totalt-nörda-in-på-hund-eftermiddag”. Fick gott sällskap av tre andra vorstehkvinnor och deras hundar.

Hagels uppfödare Irene Nilsson och Viveka Grahn, en valpköpare från samma kull, kom från Piteå med sina hundar Jaga och Bruno. Plus att Therese Hedström kom från Ursviken med sin vorsteh Della. Och så jag då med Hagel och Trassel.

Therese Hedström spårade första gången med Della och de fann sin fågel.

Therese Hedström spårade första gången med Della och de fann sin fågel.

Vi började med fika, förstås. Men snart drog vi iväg till några torra spårmarker som jag spanat in. Där drog vi släpspår åt varandra med fågel, och Trassel fick ett spår med älgklöv – pippi tycker han är ganska äckligt! =)

Irene gick ett spår åt Hagel. Det blev hans fjärde spår, och nu första gången någon annan gick det. Dessutom fick Irene stå kvar en bit från där hon lagt fågeln på slutet, för att göra det så provlikt som möjligt. Hagel hade inte fått se när hon gick ut spåret. Och jag hade bara sett från vägen ungefär var hon hade startat.

Så när jag och Hagel kom till starten var jag lite villrådig. Hmm, var hade hon börjat? Nåja, jag selade på Hagel och hoppades att han skulle reda ut det. Han sniffade lite hit och dit och sen PANG!

Där är spåret”, utropade han typ, och drog iväg så kraftigt att jag nästan låg raklång i luften. Herregud! Vilken vilja och målmedvetenhet!

I ett huj var vi framme vid fågeln som han tog direkt och bar omkring malligt. Jag kopplade om till halsbandet och sedan gick vi fot tillbaka. Han såg nog aldrig ens Irene där i skogen.

Viveka Grahn tackar Bruno för ett lyckat första spår.

Viveka Grahn tackar Bruno för ett lyckat första spår.

Här en bild från när Trassel spårade älg första gången.

Här en bild från när Trassel spårade älg första gången.

Senare fick Trassel spåra sin klöv. Spåret skötte han som vanligt exemplariskt. Men framme vid klöven blev han besviken. Eller ointresserad. Hmm. Misstänker att eftersom han fick hitta en riktig älg i slutet på sitt första spår (vilket ni kan läsa om här), så har de här andra klöv-spåren blivit för tråkiga. Tror jag får dra fram en boll eller annat kul som belöning när han hittat klöven … Eller hur skulle ni göra? För det blir liksom lite jobbigt att släpa dit en hel älg på slutet varje gång …

Jaga kommer in med en dummie till Irene Nilsson.

Jaga kommer in med en dummie till Irene Nilsson.

Efter det tränade vi att söka dummies på fält. Gick bra det med. Men jag märkte att Hagel tvekade en halv sekund innan han tog en av Vivekas dummies. Ny doft förstås. Viktigt att träna på. Så det är bra att träna tillsammans och byta dummies och andra grejer med varandra.

Efter det blev det middag, och lite mer fika förstås. Samt en massa hundprat och annat prat. Det är livet på en pinne! =)

Hagel tog räven!

Hagel ger räven vad den tål.

Hagel ger räven vad den tål.

Häromdagen hälsade jag och Hagel på Irene Nilsson, Hagels uppfödare. Han verkar ha kapacitet att bli en riktigt bra jakthund, fast en ganska egennyttig sådan!

Även en annan valpköpare var där, Vivvi som köpt kullbrorsan Bruno. Och så har Irene kvar en tik från kullen – Jaga. Så det blev ett ordentligt race med de tre kullsyskonen.

Tre busiga sjumånaders kullsyskon. Från vänster Jaga, Hagel och Bruno.

Tre busiga sjumånaders kullsyskon. Från vänster Jaga, Hagel och Bruno.

Vi körde lite apporteringsövningar. Irene hade tinat upp någon ripa, ett par andra fåglar och en räv. Räven var flådd och fått en dummie inmonterad i kroppen. Sedan hade den blivit igensydd. Detta för att kunna tina upp och frysa ned den fler gånger innan den blev för sunkig.

Jag blev nervös. Hagel hade ju bara apporterat dummies med någon orrvinge på sig, eller ett kaninskinn. Inte hela riktiga fåglar eller rävar. Vad skulle han tycka?

Vi började under ordnade former med ripan.

Vi började under ordnade former med ripan.

Jag började med ripan, rätt så liten och behändig. Hagel fick sitta, sedan höll jag fram den så han fick ta den i munnen och släppa den efter att jag klickat med klickern. Jag ville göra en strikt övning i början så han blev påmind om hur avlämningen ska se ut. Jag misstänkte nämligen att han kunde bli lite väl förtjust i sina byten och bli egennyttig. Vilket han blev när han senare fick prova de andra fåglarna. Men inte mer än att han ”råkade” ta en omväg på väg till mig.

Sedan var det dags att testa räven. Jag var enormt nyfiken. Skulle han bli rädd? Nejdå, han luktade ett tag, och tog sedan ett grepp om räven och ruskade den. Jag lockade och tja, Hagel kom väl i min riktning men inte ville han så gärna lämna ifrån sig den här läckerbiten. Så han segade sig, ”råkade” ta en omväg men till slut kom han. Som kompensation för att jag fick räven fick han en massa korvbitar. Men jag tror han gärna hade bytt tillbaka … =)

Jaga ser jättearg ut, men hon och Hagel hade väldigt roligt.

Jaga ser jättearg ut, men hon och Hagel hade väldigt roligt.