Lennart – en mästare på att locka älg

En riktigt intressant man, med många spännande berättelser!

En riktigt intressant man, med många spännande berättelser!

Snart drar älgjakten igång. Jag är riktigt peppad, för nu vet jag bättre hur jag ska locka på älg och öka mina chanser. Jag har fått träffa den mycket intressante Lennart Hägglund, som bor i Åbyn, Burträsk i Västerbotten.

Jag jobbar nämligen som journalist på Norran, lokaltidningen i Skellefteå. Och fick höra de magiska orden från min chef  ”Boka upp något trevligt reportage inför älgjakten”. Då kastade jag mig på telefonen och ringde Lennart.

Här kommer först delar av artikeln som blev resultatet. Och längre ned hittar ni en länk till filmsnutten som vi gjorde för att tydligare visa hur Lennart låter och gör.

Redan 1969 började Lennart Hägglund locka på älg.

– Då visste folk inte ens att älgar kunde prata, säger han.

Redan som liten grabb fick Lennart Hägglund hänga med pappa ut i älgskogen. Lennart själv började jaga när han var 18 år. Men det var synd om pappa.

– Han jagade i 44 år utan att få skjuta älg en enda gång.

Den sista gången skulle bli då Lennart bara hunnit vara med i älgjaktlaget i ett par år. De hade funnit en hel älgfamilj som de visste skulle passera ett hygge. Vid det hygget satt hans pappa på pass. Men inget skott kom.

– Pappa hade glömt ladda bössan. Istället fick han se tre älgar gå förbi. Då blev han bitter och spikade fast bössan på väggen, säger Lennart.

Visst – han ler lite åt minnet. Men samtidigt är det sorgligt. För tänk vad han hade kunnat vara pappa behjälplig några år senare när han lärt sig det här med att locka älg.

– Jag hade kunnat locka så hade han fått skjuta, säger han.

Lennart höll sin fascination för älglock hemlig i många år. Särskilt efter att han börjat konstruera en låtsasälg för att kunna få dem ännu närmare intill sig.

– Annars har jag nog blivit inspärrad!

Men allt eftersom har han vågat berätta om sina kunskaper som han tagit till sig efter att ha bott veckovis ute i skogen och studerat och pratat med älgar på nära håll. Det var särskilt fem kor han höll koll på, den finaste silvergrå kon följde han i 14 år. Han döpte henne till Emma. De andra hette Eulalia, Stina, Lill-Eva och Svea.

– Emma fick dubbelkalv nästan varje gång. Men en dag gick hon igenom isen vid kallkällan och dränkte sig. Jag hittade henne där.

Därför har hans låtsasälg fått namnet Emma. Lennart har skor som ser ut som klövar också.

– Det kan tyckas löjligt. Men när man lockar älgen de sista tio metrarna är även klövarna viktiga. Då får man inte misslyckas.

Klövarna är ett sätt att övertyga när älgen kommer riktigt nära.

Klövarna är ett sätt att övertyga när älgen kommer riktigt nära.

Lennart har lyckats många gånger. I Västerbotten, Dalarna, Sarek och Ryssland. Allra bäst går det under brunsttider.

– Tjuren kommer nära och är alldeles från vettet. Han gnäller, dreglar och gräver. När jag till slut tar av mig Emma och säger att ”Det är n´Lennart” då ser han ut som om han tänker ”Det kan inte vara möjligt”, berättar Lennart och skrattar.

Men han har en regel som han aldrig tummar på. Han skjuter inte när han lockat älgen nära intill sig med hjälp av Emma. Det känns för fuskigt.

– Att skjuta på fem meter känns som ett mordöverfall, säger Lennart Hägglund.

Älglockartips:

  • Se till att sitta i motvind och locka, så du minskar risken att älgen får vittring av dig.
  • Det gör inget om du bryter kvistar när du går ut till passet. Men när du väl satt dig ska du vara helt tyst ett tag. Då slappnar en eventuell älg i närheten av och fortsätter att äta. Sen kan du börja locka.

Klicka här så kommer du till filmen om Lennart på Norrans hemsida.

Älglockandet funkade – vilken känsla!

jaqg hade ju inte kameran med mig när jag lockade på älgen, så jag får låna en av Dan Andersson för att illustrera min berättelse.

Jag hade ju inte kameran med mig när jag lockade på älgen, så jag får låna en av Dan Andersson för att illustrera min berättelse.

Jag hade jobbat kvällskift och parkerade bilen på gården. Sedan gick jag en kort rastningsrunda med Hagel och Trassel. Då såg jag henne, en kviga, i skogsbrynet cirka 100 meter bort.

Hundarna höll på med något på andra sidan vägen och jag tänkte ”Nu testar jag”. Så jag satte händerna runt munnen och höll för näsan lite. ”Ååhh, ååhh” lät jag.

Och älgen spanade stelt åt mitt håll. Jag stod ju där ganska öppet på vägen, och det var rätt ljust för att vara halv tolv på kvällen. Där jag bor är det ju ljust dygnet runt på sommaren. Och typ motsatsen på vintern.

”Ååhh, ååhh” lät jag igen. Och kvigan gick åt mitt håll!

Waow! Jag skulle ha velat se min egen min. Förvåning, glädje, stolthet. Jag blev helimpad. Jag lyckades alltså låta någotsånär som en älg! Fantastiskt!

Jag drog mig sakta mot lite högre gräs och hukade mig. Vinden var ganska kraftig men ännu hade hon inte känt lukten av mig eller hundarna. Eller sett mig för den delen – älgar måste ju ha enormt dålig syn.

Kvigan stannade och jag lockade igen. Några steg. Men sedan vek modet och hon tog några raska kliv tillbaka till där hon stått från början. Äsch, nu förlorar jag henne tänkte jag och chansade på att locka igen.

Då kom hon mot mig igen! Jätteimponerad av mig själv! Föreläsningen med PA Åhlén verkar ha gett effekt.

Tre gånger lyckades jag med det. Och hundarna höll sig mestadels på andra sidan vägen. Va? Bara en sån sak?

Men sedan kom några kastbyar till och då fick hon nog vittring av mig och drog in till skogs. Synd. Men jag var ändå hur exalterad som helst. Det är ju nästan så jag börjar likna en jägare snart!? 😉

Här har ni två filmer om älgjakt:

En trailer till en dvd som jag har.

En annan lockjaktfilm som börjar lite mörkt men tar sig.