En låtsasvåldtäkt är effektivt

Foto: Dan Andersson, http://kvistabo.blogspot.se/

Nu fortsätter min lilla inläggsserie om lockjakt efter att jag var på PA Åhlens föreläsning. Nu är det dags att locka rådjur.

– När du ska locka råbock är kamoflaget mycket viktigare än när du lockar älg. Rådjuret har en mycket bättre syn, så det gäller att dra på sig kompostkostymen och sitta stilla, berättar PA Åhlen.

Man kan använda lockpipor med inre membran, yttre membran, klämbälgar och till och med grässtrån mellan tummarna.

Man kan härma getens kontaktläte – som mest låter som ett ljust pip. Sedan finns det getens hetsläte och ångestläte, kidets kontaktläte och ångestläte.

– Du kan ta en pinne och riva runt i löven, det låter som när de fejar hornen, säger PA Åhlen.

Ljuden visar han på ett tydligt sätt på den här filmen som han lagt upp på Youtube.

En bild som PA visade när det gäller hur du ska välja pass.

Både när du ska locka älg och rådjur, ja – alla djur utom fågel, gäller det att vara smart när du går ut till passet.

– Du ska gå mot vinden, och sedan sätta dig så att vinden blåser precis där du gick.

Det är för att det ska bli en smal remsa med lukt och spår, så att man inte i onödan sprider ut sin doft över halva hygget där man tänkt spana.

– Sen vill de flesta djur göra en böj bakom dig för att lukta av din vittring innan de går fram. Det är smart av dem för de vill ju kolla om du verkligen är den brunstiga ko/get du utger dig för att vara, eller om du har sällskap av en större tjur/bock än dem.

När de gör den böjen är det ju bra om de inte genast träffar på din lukt, därför är det bra att gå ut mot vinden som PA beskriver. Sedan lockar han med vinden.

Sitter du lite snårigt till kan det vara svårt att veta när bocken kommer. Då kan du ta koltrastar och nötskrikor till hjälp. Eftersom rådjur har samma färg som rävar tror ofta fåglarna att det är en räv som är på väg att ta en fågel eller kolla fågelbon. Så de sätter igång en högljudd bevakning, även om det råkar vara ett rådjur.

Bästa perioden att locka på rådjur är enligt PA Åhlen från 16 augusti och en vecka framåt. Då är det precis efter brunsten, bocken har parat alla getter i sitt revir och är mer mottaglig för lockjakt. Och skulle du då köra med en gets ångestljud – som den ger ifrån sig när den blir parad/våldtagen av en bock – ja då kan du få stor effekt på bocken.

– Ingen ska ju få komma och våldta en get i hans revir, säger PA Åhlen.

Vad säger ni? Vet ni redan det mesta eller har ni fått nya idéer på hur man kan göra?

Solen sabbade superchansen

Knepigt läge. Eller vad tycker du? Hur skulle jag ha gjort?

Idag söndag jagade vi älg igen. Mitt första pass blev på ett ställe som vi kallar ”Söder om älven”. Där skulle jag sitta på en övervuxen lägda typ.

Trots minusgraderna gick det bra, jag hade det varmt och skönt i mina dubbla långkalsonger och täckbyxor.

Solen hade ännu inte hunnit över trädtopparna, och jag tänkte att det blir nog en fin dag när den gör det. Det gick en halvtimme och vips hade solen hunnit upp ordentligt och lyste rätt i ögonen på mig när jag spanade åt det mest troliga hållet där jag väntade att få se älg.

Och kan ni tänka er, då hördes knak och brak och ut kom en ensam älgko eller kviga på cirka 35 meters avstånd. Mer hann jag inte se innan motljuset sabbade allt annat. Jag kunde inte sikta, det var bara något stort mörkt mot det där otroliga strålkastarskenet.

Jag började röra mig sakta, sakta för att få någon skugga för ögonen, vilket älgen naturligtvis såg och drog iväg mot solen. Typiskt! Det var mitt bästa läge hittills, lagom avstånd, en älg som stod still ett kort tag, och jag var laddad och beredd. Men jag såg inte ett skit – och då blir det knepigt …

I övrigt blev det inget skjuta för någon idag. Många hade lägen på två olika tjurar, men vi har skjutit klart på tjurarna nu. Och jag hade ett rådjur på mitt sista pass, hur gärna jag än försökte lura mitt öga att det var en älgkalv så var det ett rådjur … Jag fick ingen bild på rådjuret då det var för långt bort, men här kan ni se hur passet såg ut i alla fall! =)

Sista passet för söndagen, där jag i alla fall såg ett rådjur …

Vilken action det blev!

Här sitter jag på mitt andra pass, pigg och alert just då men inte en timme senare …

Älgjaktens andra dag började med lite slumrande på två olika pass på förmiddagen. Men efter lunch blev det fart.

Jag och några till personer gick drevkedja. Jag tog min portugisiska vattenhund Trassel med mig så han skulle få komma och och röra på sig lite. Vi gick där och tjoade i skogen på väg mot passarna och PANG! Sedan pang igen. Alla stannade upp. Kort därefter hördes Anders i kommunicken: ”Jag har skjutit på en tjur, men han rör på sig fortfarande.” Han berättar fortlöpande om hur tjuren haltar svårt, han har svårt att tro att den kommer särskilt långt och följer efter den på avstånd för att se om det blir läge för ett till skott.

Jag och Trassel väntar i skogen. Jag vet att han är skotträdd och tjollerpratar med honom för att försöka göra detta positivt: ”Hörde du att det small, vet du nu har vi fått en tjur” säger jag, men han ser inte övertygad ut om att detta är en bra sak.

Pang hör vi sedan igen, och sedan en till. ”Nu är tjuren död” rapporterar Per-Anders. Bra att det blev klart, men Trassel skakar. Lite väl mycket pangande här nu.

Drevkedjan får i uppdrag att fortsätta där vi var och avsluta själva drevet. När vi kommer närmare skottplatsen gör jag en snabb avstickare så att Trassel ska få lukta på tjuren och förhoppningsvis koppla samman skotten med detta intressanta. Jag berömmer snabbt, men sedan måste vi skynda tillbaka till vår plats i drevkedjan.

Vi kommer fram till slutpunkten utan att få fart på fler älgar och samlas vid ett gravröse. ”Du borde passa på och låta hunden spåra fram till älgen nu”, säger några av jaktkompisarna och jag inser att det är ju ett perfekt läge. Så jag och Erica går längs vägen där tjuren ska ha passerat. Och mycket riktigt, där tar Trassel upp spåret, luktar noga på blodfläckarna och sedan bär det iväg i skogen med mig efter i kopplet. Bakom går Erica och rapporterar att han är på rätt väg för hon ser blod här och var. Jag ser ingenting, förutom hunden, här är det fokus. Jag har spårat med många hundar och Trassel gör det bra, riktigt bra. Som ett strykjärn går han, in genom alla omöjliga vägar som älgen gått.

Trassel spårade klockrent fram till älgen. Stolt matte =)

Efter ett par hundra meter kommer vi fram till älgen. Jag berömmer och är så stolt att det nästan kommer en tår i ögat. Och Trassel som brukar vara lite fin i kanten, och inte ens har ihjäl näbbmöss, går fram till älgen, luktar försiktigt, hittar blod, slickar på det och förvandlas mer och mer från en soffhund till en jakthund. Snart står han och sliter lite försiktigt i pälsen. Coolt.

Efter det tar Per ur älgen och snart kommer Stefan med fyrhjulingen så den kan dras ut ur skogen och fram till en väntande traktor med skopa i vilken den får åka sista biten till slakteriet. När tjuren är avklädd och klar, Trassel fick förstås en älgklöv, så drar vi ut på nytt pass.

Trassel har fått en belöning.

Nu blir det action igen. Jag sitter och småslumrar på mitt pass med Trassel fastknuten i ett träd bakom mig. Då börjar det dra ihop sig i kommunikationsradion. Och jag hör drevet som går en bit inne i skogen. Gråhunden Tassa förföljer en ko med kalv. Nu är jag på hugget. Laddar bössan och riktar den mot ljudet. De borde dyka upp här. Men drevet går längre bort, och så hör jag två pang!

En passgranne har skjutit kalven. Men kon springer vidare med Tassa efter sig. Jag är beredd igen. Kon borde nästan ta den här vägen. Sedan hör jag pang, pang åt andra hållet. Anders har fällt kon. Känns bra ändå att kon fick sluta sina dagar nu när hennes kalv hade gjort det.

Men det kändes mindre bra att titta på Trassel nu. Han var inte alls nöjd över allt pangande och krafsade för att komma till mig. Men jag kunde inte pjåska med honom nu, då skulle jag bara bekräfta att detta pangande var farligt. Istället tog jag med mig honom och gick till passgrannen med kalven. Förhoppningsvis skulle Trassel snart få ett och ett att bli två, att pang betyder älg på backen och sånt är ju skoj. Kalven var mycket intressant att lukta på och tugga lite på, men Tassa markerade att nu är det faktiskt JAG som tagit den här så du håller tassarna borta!

Sedan blev det ett mödosamt arbete att få dessa båda älgar ut ur skogen och till slakteriet. Där väntade avklädning och klövborttagning. Trassel fick fler klövar. Nu ska vi träna viltspår och panga lite försiktigt på slutet innan han hittar klöven så kanske det går att omvända honom. Hoppas.

Summerar min första älgjakt; riktigt roligt. Trodde det skulle vara mer långtråkigt att sitta i skogen men det var det inte. Vill definitivt fortsätta. Och … hmm, vore det inte rätt kul med en jämthund också? =)