Idag följde Lovisa med på älgjakten.
Idag lördag fick jag med mig dottern Lovisa på älgjakten. Först skulle vi ut på ett ställe där jag aldrig varit för. Vi fick följa med tvåmeters hundföraren P-A in i djungeln. Utan problem sträckte han på ena benet vid ett stort dike och tog sig över. Lovisa skuttade också över vigt och fint. Jag tog mig också över, i hyfsat god stil. Sen kom ett till dike. P-A sträckte på ena benet och kom över. Lovisa planerade en mellanlandning på en tuva och misslyckades med ett litet plurr.
Skönt med sol, i brist på älgar!
Jag tog mig över, inte snyggt men fortfarande torr. Sen kom vi till det STORA diket. P-A fick sträcka riktigt mycket på benet för att ta sig över, sedan hjälpte han Lovisa över med ett lite knepigt grepp som gav ett stort plurr. Jag räckte över bössan och sen tog jag mig över – med mycket plask men utan att känna mig genomblöt.
Sen satt vi där ute på vårt pass, med en massa älgspår – men ingen älg.
I väntan på älgen är det skönt att ta det lugnt en stund! Foto: Lovisa Blomkvist.
Nästa pass blev på mitt berömda skitpass. Där man inte ser ett skit och verkligen ska ha tur med skottlägena, men där man nästan blir översprungen av älgarna. Det är ett poppis ställe för älgarna. Men inte idag. Vi fick en massa rapporter via kommunikationsradion om en ko med två kalvar och även ett vuxet djur som följde med – men såg inget.
Synd. Hade varit kul att leverera lite action till Lovisa. Men hon var förvånansvärt tålmodig ändå. Kanske för att hon hade med sig kameran, som ni ser i inlägget =)
I morgon samling halv sju igen. Ny dag, nya möjligheter!
Jaktliv 