Bock- och rävjakt med sonen

Det är så roligt att få ta med sig sonen ut och tidigt ge honom en bild av jakten. Även om han ser lite skeptisk ut på bilden =)

Det är så roligt att få ta med sig sonen ut och tidigt ge honom en bild av jakten. Även om han ser lite skeptisk ut på bilden =)

Äntligen kom vi oss ut på jakt! På lördagskvällen stack jag och sonen iväg på en kombinerad räv- och råbocksjakt. Man tager vad man haver liksom. Vi drog först iväg till ett ställe. Men solen sken rakt i ansiktet vilket gjorde det svårt. Dessutom var gräset och snåret så högt på det kalhygget att såväl räv som rådjur kunde ha smugit rakt igenom det utan att jag fått skottläge.

Här är första soliga passet.

Här är första soliga passet.

Här är det andra passet. Bättre sikt och mer valmöjligheter. Men inga djur här heller.

Här är det andra passet. Bättre sikt och mer valmöjligheter. Men inga djur här heller.

Så vi bytte till ett annat ställe. Mycket bättre sikt. Men nu satt vi i ett plåtälgtorn. Minsta rörelse, som lätt blir rätt många om man har en sexåring med sig, ger som ett extra eko i ett plåtälgtorn. Vi var väl inte precis så jättetysta … Nåja, jag hade räknat med det. Inte ett djur i sikte. Så vi provade att locka älg istället. Gick inte heller. Så då avrundade vi och åkte hem. Men ändå – äntligen är säsongen igång! Eller hur!? Och snart väntar fågeljakten och älgjakten. Jippie!

Vi roade oss med selfies istället =)

Vi roade oss med selfies istället =)

Vilken skrämmande blick jag fick!

Jag, sonen och sambon gick ut för att spana på älgar. Vi såg tyvärr ingen älg, trots att sonen kämpade för inte prata så mycket … Men vi såg något annat, som vi aldrig sett förr.

Det var som om det mörknade i skogen när den ljudlöst svepte förbi och satte sig i ett träd längre fram. Jag kände direkt – det här var något utöver det vanliga! Jag skyndade fram, smygandes, och hyssjade på sonen som började fråga vad det var. Utan ett ord pekade jag, och hans blick sökte i fingrets riktning. När han fick syn på djuret blev han alldeles tyst och hans ögon helt fokuserade.

Är det en lappuggla? Eller en berguv?

Vad kan det vara för en uggla? Är det lappuggla? Berguv? Vi viskade olika möjligheter mellan oss. Den var så stor! Minst 50 cm från huvud till stjärt. Och kraftig! När jag smög närmare för att fotografera fågeln stirrade den iskallt ned på mig med sin genomträngande blick. Huga – men himmel så läckert!

Utan ett ljud glider den iväg genom skogen.

Sedan lättade den. Helt ljudlöst. Trots att varje vinge mätte en meter åt vardera sidan kunde den sväva fram genom den täta skogen utan ett ljud. Inte alls som de två bullriga skogsriporna vi råkade skrämma upp några minuter tidigare.

Vilken upplevelse! Bara några hundra meter från där vi bor. Gissa om jag ska spana efter den där ugglan i fortsättningen!

Rådjurskäkar, eller vad tror ni?

Vi såg något annat också. Ett par käkar från ett djur. Rådjur tänkte jag. Vad tror ni?