Ingen fågel med hem – men det var nära

Jag och Hagel har kommit närmare varandra.

Jag och Hagel har kommit närmare varandra.

Jag, sambon och vorstehn Hagel drog till Hemavanfjällen. Nu skulle Hagel få komma till sin rätt.

Sambon fiskade på dagarna. Jag och Hagel jagade. Perfekt upplägg – inte sant? =)

Men båda gick bet. Varken fisk eller fågel med hem. Våra vandrarhemsgrannar som plockade svamp – de kom inte hem tomhänta däremot.

Men jag och Hagel hade ändå några intressanta situationer som jag bedömer som stora framsteg. För vi har haft en period då han jagat på långt håll, fått en intressant doft och dragit i full fart på den så att fågel lyft lååångt från mitt skottfält =(

En bäck vi krånglade oss över på första dagen.

En bäck vi krånglade oss över på första dagen.

Renar såg vi här och var. De var nästan störande sällskapliga.

Renar såg vi här och var. De var nästan störande sällskapliga.

Senaste passet i mitt jaktområde i Villvattnet, innan vi drog till fjällen, fick vi en situation då Hagel stannade och såg lite knasig ut. Jag sa ”stanna” och då lyder han bra. Han väntade in mig, sedan sa jag att nu ”smyyyger vi” och då flög fem småtjädrar upp som jag inte alls hann vara med på då det var mycket buskage. Men ÄNDÅ! Han väntade på mig! Vilket framsteg. Vi verkar ha påbörjat ett sorts samarbete liksom! =)

Visst är det härligt att få släppa en fågelhund i dessa marker?

Visst är det härligt att få släppa en fågelhund i dessa marker?

Hagel har börjat fatta att vi måste samarbeta.

Hagel har börjat fatta att vi måste samarbeta.

Och det blev likadant nu i fjällen. Han stannade, såg knasig ut – vilket han tydligen gör när han står – och jag sa ”stanna”. Han väntade in mig. Sedan sa jag: ”Nu smyyy…” Då flög cirka fem ripor upp! Jag såg i ögonvrån hur Hagel drog efter en ripa som flög åt höger och jag siktade in mig på en ripa som flög åt vänster. Pang, pang, pang. Jag drämde iväg alla tre skotten i halvautomaten. Men fågeln flaxade glatt vidare. Skit! Antagligen gjorde jag klassikern, sköt för mycket efter och glömde den lilla men viktiga detaljen att skjuta FRAMFÖR ripjäveln =)

Både jag och Hagel var alldeles ”adrenaliniga” och uppspelta efteråt. Jag gjorde mitt yttersta för att visa att det där var skitbra. Nästa gång ska jag bara träffa också. Snacka om att nästa pippi inte kommer att ha en chans. Nu är vi ju typ ett team!

Men nu först i helgen väntar älgjakt. Älgjaktlaget sköt bara en tjur medan jag var på fågeljakten så det finns en hel del kvar. Nu känns det som om det börjar bli dags, eller hur? =)

En kort paus medan vi tar oss uppåt på andra dagen.

En kort paus medan vi tar oss uppåt på andra dagen.

Vi såg en fågel som inte var en ripa. Men var det var - ja vet du det?

Vi såg en fågel som inte var en ripa. Men var det var – ja vet du det?

Det var en del dimma på söndagen. Men när vi kom en bit upp blev det bättre sikt. Dock gissar jag att dimman fortfarande låg tjock längre ned.

Det var en del dimma på söndagen. Men när vi kom en bit upp blev det bättre sikt. Dock gissar jag att dimman fortfarande låg tjock längre ned.

Den klassiska selfien.

Den klassiska selfien.

Vackert så man får ont i ögonen =)

Vackert så man får ont i ögonen =)

 

Hagel tog räven!

Hagel ger räven vad den tål.

Hagel ger räven vad den tål.

Häromdagen hälsade jag och Hagel på Irene Nilsson, Hagels uppfödare. Han verkar ha kapacitet att bli en riktigt bra jakthund, fast en ganska egennyttig sådan!

Även en annan valpköpare var där, Vivvi som köpt kullbrorsan Bruno. Och så har Irene kvar en tik från kullen – Jaga. Så det blev ett ordentligt race med de tre kullsyskonen.

Tre busiga sjumånaders kullsyskon. Från vänster Jaga, Hagel och Bruno.

Tre busiga sjumånaders kullsyskon. Från vänster Jaga, Hagel och Bruno.

Vi körde lite apporteringsövningar. Irene hade tinat upp någon ripa, ett par andra fåglar och en räv. Räven var flådd och fått en dummie inmonterad i kroppen. Sedan hade den blivit igensydd. Detta för att kunna tina upp och frysa ned den fler gånger innan den blev för sunkig.

Jag blev nervös. Hagel hade ju bara apporterat dummies med någon orrvinge på sig, eller ett kaninskinn. Inte hela riktiga fåglar eller rävar. Vad skulle han tycka?

Vi började under ordnade former med ripan.

Vi började under ordnade former med ripan.

Jag började med ripan, rätt så liten och behändig. Hagel fick sitta, sedan höll jag fram den så han fick ta den i munnen och släppa den efter att jag klickat med klickern. Jag ville göra en strikt övning i början så han blev påmind om hur avlämningen ska se ut. Jag misstänkte nämligen att han kunde bli lite väl förtjust i sina byten och bli egennyttig. Vilket han blev när han senare fick prova de andra fåglarna. Men inte mer än att han ”råkade” ta en omväg på väg till mig.

Sedan var det dags att testa räven. Jag var enormt nyfiken. Skulle han bli rädd? Nejdå, han luktade ett tag, och tog sedan ett grepp om räven och ruskade den. Jag lockade och tja, Hagel kom väl i min riktning men inte ville han så gärna lämna ifrån sig den här läckerbiten. Så han segade sig, ”råkade” ta en omväg men till slut kom han. Som kompensation för att jag fick räven fick han en massa korvbitar. Men jag tror han gärna hade bytt tillbaka … =)

Jaga ser jättearg ut, men hon och Hagel hade väldigt roligt.

Jaga ser jättearg ut, men hon och Hagel hade väldigt roligt.