Jag sköt så mycket att bössan gick sönder

 

Här är jag in action. Det är för himla kul att skjuta – särskilt när det går bra.

Här är jag in action. Det är för himla kul att skjuta – särskilt när det går bra.

I torsdags var jag på skyttekurs tillsammans med nio andra deltagare. Leif Schmidt drillade oss i hagelskyttets konster från klockan 09.00 på morgonen till klockan 17.00 på eftermiddagen. Gissa om man var mör efter det!? Och gissa när bössan strejkade?

Vi började med teori. Leif Schmidt hjälpte oss mäta upp våra bössor, och kroppar, för att se om de passade ihop. Om inte så justerades bössorna, ofta med höjd kolvkam, eftersom dessa är enklare att justera än den mänskliga kroppen.

Sedan gick vi ut för att kolla hur skotten satt när vi sköt på en så kallad slamplåt, en plåt målad med vit kalkfärg så vi såg var hagelsvärmen tagit.

Leif Schmidt visade sin väl inarbetade anläggning.

Leif Schmidt visade sin väl inarbetade anläggning.

Leif Schmidt hjälpte oss alla på olika sätt. Han såg direkt vad vi gjorde fel.

Leif Schmidt hjälpte oss alla på olika sätt. Han såg direkt vad vi gjorde fel.

Min uppfödare Irene Nilsson fick några uppmuntrande ord och bra tips.

Min uppfödare Irene Nilsson fick några uppmuntrande ord och bra tips.

Efter det började vi skjuta på lerduvor. Först enkla frånduvor. Sedan motduvor. Och senare sidoduvor.

För min egen del gick det väl halvhyfsat. Missar och träffar om vartannat, fast nog tror jag att träffarna var något fler än missarna. När jag känner att bössan hamnar rätt i anläggningen och allt annat – ja då vet jag att det är rätt. Det känns så tydligt. Men däremellan hamnade bössan både lite si och så i anläggningen.

– Du har slarvat med torrträningen, bannade Leif Schmidt.

Tyvärr har han helt rätt. Om jag får ”fuska” och lägga an bössan redan innan lerduvan flyger iväg – ja då träffar jag oftast. Men ska jag dra upp den och få till anläggningen i ett nafs – tja då blir det inte alltid lika bra.

Här stack Leif Schmidt in huvudet i bilden för att se hur jag sköt =)

Här stack Leif Schmidt in huvudet i bilden för att se hur jag sköt =)

Så det blir att torrträna. Nu banne mig! Jag har en plan om att göra ett eget veckolångt träningsläger om någon vecka eller så. Minst 100 torranläggningar per dag. Och minst 25 skott på skjutbanan varje dag. Det låter inte så mycket, men jag tänker att det ska inte bli så stor affär av det – jag ska bara sticka iväg och bränna av några skott.

Min tanke är att jag kommer att märka stor skillnad under veckan, eller vad tror ni? Sedan ska jag förstås fortsätta att torranlägga och skjuta ofta även efter den veckan, men kanske inte varje dag. Det gör jag bara för att få köra intensivt en period och se vad det ger.

Vi hjälptes åt att skicka duvor åt varandra. Här är det herr Bystedt från Kusmark som ser positivt på livet.

Vi hjälptes åt att skicka duvor åt varandra. Här är det herr Bystedt från Kusmark som ser positivt på livet.

Min uppfödare Irene Nilsson i skjutartagen.

Min uppfödare Irene Nilsson i skjutartagen.

Det var där kring klockan 16 som vi blev riktigt kaxiga och började försöka skjuta dubléer. Jag trodde mig inte ha så stora chanser men tänkte testa ändå. Det var då bössan pajade.

Tidigare under dagen hade jag skjutit med blyhagel. Men nu de sista gångerna hade jag övergått till stålhagel. Jag märkte att ”utspottningen” av hylsorna kärvade lite, och misstänkte att det kunde bero på att det var stålhagel. Bössan, som är en Classic halvautomat, är för all del stålhageltestad, men som någon sa ”det kan ju vara en annan laddning i stålhagelpatronerna än i blyhagelpatronerna som gör att de lättare fastnar”.

Till slut fastnade en hagelpatron i avfyrningsläget. Och när jag skulle dra tillbaka luckan för att tömma bössan gick den inte att rubba. Inte heller den knapp som jag använder för att spotta ut överblivna, oskjutna, skott. Usch.

Vi började plocka isär bössan och fick ut den redan avfyrade patronen som fastnat. Men sedan skulle jag få ihop allt igen. Jag har ju bara plockat isär bössan helt och hållet en gång förut och kände mig inte helt bombsäker på allt. Jag fick ihop det till slut, men då gick inte den där ”ploppen” att sätta in – den som man drar i när man ska öppna luckan. Gissningsvis var det någon säkerhetsspärr som var i vägen, men varken jag eller någon annan lyckades hitta var man skulle pilla till det. Typiskt.

Nu var det förstås en del som cirkulerade runt och sa stöttande ord som ”Det är därför jag aldrig skaffat halvautomat” och ”Det är så det brukar vara – de med halvautomat får problem vid sådana här träffar.” Jag som är ny inom det här, och som äger en halvautomat, vill gärna skylla på stålhaglen istället. Med blyhagel har den funkat bra, med stålhagel rätt dåligt. Visst ska bössan helst funka med stålhagel också, särskilt som den är stålhageltestad, men om laddningen inte är den rätta för den här bössan så kanske man får vänta sig problem av den här typen?

Nåja, till veckan planerar jag ett besök på vapenaffären där bössan, och de jädra stålhaglen, är inköpt och fixa detta. Sen ska jag börja med mitt träningsläger – med bly! =)

Så här såg jag ut, och kände mig, efter en hel dags skjutande. Man blir lite mosig!

Så här såg jag ut, och kände mig, efter en hel dags skjutande. Man blir lite mosig!