Ingen fågel med hem – men det var nära

Jag och Hagel har kommit närmare varandra.

Jag och Hagel har kommit närmare varandra.

Jag, sambon och vorstehn Hagel drog till Hemavanfjällen. Nu skulle Hagel få komma till sin rätt.

Sambon fiskade på dagarna. Jag och Hagel jagade. Perfekt upplägg – inte sant? =)

Men båda gick bet. Varken fisk eller fågel med hem. Våra vandrarhemsgrannar som plockade svamp – de kom inte hem tomhänta däremot.

Men jag och Hagel hade ändå några intressanta situationer som jag bedömer som stora framsteg. För vi har haft en period då han jagat på långt håll, fått en intressant doft och dragit i full fart på den så att fågel lyft lååångt från mitt skottfält =(

En bäck vi krånglade oss över på första dagen.

En bäck vi krånglade oss över på första dagen.

Renar såg vi här och var. De var nästan störande sällskapliga.

Renar såg vi här och var. De var nästan störande sällskapliga.

Senaste passet i mitt jaktområde i Villvattnet, innan vi drog till fjällen, fick vi en situation då Hagel stannade och såg lite knasig ut. Jag sa ”stanna” och då lyder han bra. Han väntade in mig, sedan sa jag att nu ”smyyyger vi” och då flög fem småtjädrar upp som jag inte alls hann vara med på då det var mycket buskage. Men ÄNDÅ! Han väntade på mig! Vilket framsteg. Vi verkar ha påbörjat ett sorts samarbete liksom! =)

Visst är det härligt att få släppa en fågelhund i dessa marker?

Visst är det härligt att få släppa en fågelhund i dessa marker?

Hagel har börjat fatta att vi måste samarbeta.

Hagel har börjat fatta att vi måste samarbeta.

Och det blev likadant nu i fjällen. Han stannade, såg knasig ut – vilket han tydligen gör när han står – och jag sa ”stanna”. Han väntade in mig. Sedan sa jag: ”Nu smyyy…” Då flög cirka fem ripor upp! Jag såg i ögonvrån hur Hagel drog efter en ripa som flög åt höger och jag siktade in mig på en ripa som flög åt vänster. Pang, pang, pang. Jag drämde iväg alla tre skotten i halvautomaten. Men fågeln flaxade glatt vidare. Skit! Antagligen gjorde jag klassikern, sköt för mycket efter och glömde den lilla men viktiga detaljen att skjuta FRAMFÖR ripjäveln =)

Både jag och Hagel var alldeles ”adrenaliniga” och uppspelta efteråt. Jag gjorde mitt yttersta för att visa att det där var skitbra. Nästa gång ska jag bara träffa också. Snacka om att nästa pippi inte kommer att ha en chans. Nu är vi ju typ ett team!

Men nu först i helgen väntar älgjakt. Älgjaktlaget sköt bara en tjur medan jag var på fågeljakten så det finns en hel del kvar. Nu känns det som om det börjar bli dags, eller hur? =)

En kort paus medan vi tar oss uppåt på andra dagen.

En kort paus medan vi tar oss uppåt på andra dagen.

Vi såg en fågel som inte var en ripa. Men var det var - ja vet du det?

Vi såg en fågel som inte var en ripa. Men var det var – ja vet du det?

Det var en del dimma på söndagen. Men när vi kom en bit upp blev det bättre sikt. Dock gissar jag att dimman fortfarande låg tjock längre ned.

Det var en del dimma på söndagen. Men när vi kom en bit upp blev det bättre sikt. Dock gissar jag att dimman fortfarande låg tjock längre ned.

Den klassiska selfien.

Den klassiska selfien.

Vackert så man får ont i ögonen =)

Vackert så man får ont i ögonen =)

 

Fasan och rapphöns överallt – hoppas jag

Bild från när jag och Hagel startade i unghundsklass. Men i öppen klass startar jag först när jag VET att han fattat.

Bild från när jag och Hagel startade i unghundsklass. Men i öppen klass startar jag först när jag VET att han fattat.

Jag satt och bläddrade i Vorstehtidningen. Jag såg alla roliga jaktprov som skulle vara under 2014. Men insåg att jag inte kan vara med. Jag ställer inte upp i öppen klass förrän jag vet att Hagel har förstått det här, förrän lampan har tänts på riktigt, ni fattar.

Jag har ju gått miltals i egna skogarna. Och åkt till fjällen för att öka möjligheterna. Men det har blivit mycket tomgå. Fåglarna har dragit i ett tidigt skede så att Hagel aldrig fått chansen att fatta att det var han som skrämde upp dem.

Hagel har sökt och sökt.

Hagel har sökt och sökt.

Så jag tänkte, vad kan jag göra för att verkligen öka chanserna? Jag ville att det skulle vara på riktigt, inte så att vi skulle gå in i en fågelbur. Jag ville att Hagel skulle få söka, men att fåglarna skulle finnas tätare. Så vi fick fler chanser per timma liksom.

Hundkompisar tipsade om Långtora Hund & Sport, utanför Enköping. Jag citerar ett stycke från deras hemsida:

”Här på Långtora har vi inhägnat ett stort område på 33 ha, där du kan släppa dina hundar, få bra motion och vi kan släppa duvor för er med duvkastare. Detta gör att vi kan träna under hela sommaren på ett tryggt och kontrollerat område. Under säsong erbjuder vi mycket goda möjligheter till kontakt med fasan och rapphöns på hela vår mark.”

Låter passande, eller? Nu har jag anmält mig och Hagel till en uppflogskurs den 4-6 april. Kostar just under 4 000 kronor med helpension. Men det är det värt, om bara polletten trillar ned.

Det kommer att bli riktigt roligt och lärorikt. Och dessutom hakar Hagels uppfödare Irene Nilsson på, samt Viveka Grahn som har en kullbror till Hagel. Så det blir toppen. Och SEN ska vi ställa upp i öppen klass, så det så! =)

Har ni gjort något liknande? Dragit iväg till en sorts arrangör för att öka chanserna? Berätta!

Som att gå på cornflakes

Jag och Hagel spanar in markerna.

Jag och Hagel spanar in markerna.

Det var ett tag sedan jag och Hagel kom oss ut på en fågeljaktsrunda. Jag har tänkt att det inte någon större idé nu när hösten hunnit bli lite vinter. Det var inte gott om fågel i augusti, och är nog inte fler nu. Plus att det låter som om man går i ett cornflakespaket när man tar sig fram i skogen. En Facebookvän använde det uttrycket vilket passar precis. Man är verkligen ingen indian när man är ute nu.

Solen sken och det var riktigt skönt.

Solen sken och det var riktigt skönt.

Nåväl, jag ville testa ändå. Om inte annat ger det ett bra tillfälle att träna själva sökarbetet. Så vi stack ut en stund med bössa och ammunition. Och kom hem med alla skott i behåll. Igen.

Är det här de sitter numera?

Är det här de sitter numera?

Men det var skönt att komma ut på jakt en stund. Att i alla fall ha bössan med sig ifall att … =) Fast jag börjar fundera om det är dags att byta till kulvapnet istället. Visst börjar fåglarna sitta i topparna nu? Men det är nog svårt att smyga fram ändå. Måste vänta tills det kommer mer snö. Eller vad säger ni?

Första fjälljakten i 20 bilder

Vi säger det på en gång – det blev ingen fågel i säcken. Men det blev fågelupplevelser. Och en massa lärdomar. En del svordomar. Mycket kunskap. Klokskap. Många höjdmetrar. Många mil. Trötta hundar. Pigga hundar. Några ripor här och var. Några extremt klantiga tokmissar av mig – ska aldrig hända igen. Vackra fjäll. Skitväder. Bra jaktväder. Stugmys och miljoner andra intryck.

Supertack till Lilian Westerlund och Loomi som ville introducera mig och Hagel i fjälljaktens vedermödor och glädjeämnen. Här kommer våra dagar på Ammarnäsfjället i 20 bilder:

Lilian Westerlund och Loomi in action. Notera renhornet till vänster i bild. Det såg jag inte förrän jag tog upp bilderna hemma =)

Lilian Westerlund och Loomi in action. Notera renhornet till vänster i bild. Det såg jag inte förrän jag tog upp bilderna hemma =)

Här bodde vi. Det började med att vi fick klättra in genom ett fönster eftersom dörren gått i baklås för den tidigare gästen. Men vi skruvade loss låset så vi kunde gå ut och in på vanligt sätt senare. Kändes skönt =)

Här bodde vi. Det började med att vi fick klättra in genom ett fönster eftersom dörren gått i baklås för den tidigare gästen. Men vi skruvade loss låset så vi kunde gå ut och in på vanligt sätt senare. Kändes skönt =)

Lilian och Loomi på väg från dasset. Ett trevligt dass faktiskt.

Lilian och Loomi på väg från dasset. Ett trevligt dass faktiskt.

Vi bodde i Aigertstugan. Vi följde inte Kungsleden dit utan gick en genväg som Lilian visste om.

Vi bodde i Aigertstugan. Vi följde inte Kungsleden dit utan gick en genväg som Lilian visste om.

Första morgonen chockades jag nästan av den vackra soluppgången.

Första morgonen chockades jag nästan av den vackra soluppgången.

I fjällen är det inte alltid mysigt och gosigt. Men det är ju det som är charmen. Och bra att man får testa sin utrustning under tuffa förhållanden.

I fjällen är det inte alltid mysigt och gosigt. Men det är ju det som är charmen. Och bra att man får testa sin utrustning under tuffa förhållanden.

Fikapaus. Loomi och Lilian tar ett snack om fortsatta upplägget.

Fikapaus. Loomi och Lilian tar ett snack om fortsatta upplägget.

Hagel spurtar fram och söker ripor medan regnbågen kanske visar var de finns ...? =)

Hagel spurtar fram och söker ripor medan regnbågen kanske visar var de finns …? =)

Skönt att kura under en filt när man härjat på fjället hela dagen.

Skönt att kura under en filt när man härjat på fjället hela dagen.

På söndagseftermiddagen blev vädret sämre så vi ägnade oss åt stugmys i olika former.

På söndagseftermiddagen blev vädret sämre så vi ägnade oss åt stugmys i olika former.

Brr. På kvällen tog vinden i rejält och uppnådde 16-19 sekundmeter. Blev tydligen klass 1-varning. Hagel blev alldeles chockad när han skulle hänga med ut till dasset =)

Brr. På kvällen tog vinden i rejält och uppnådde 16-19 sekundmeter. Blev tydligen klass 1-varning. Hagel blev alldeles chockad när han skulle hänga med ut till dasset =)

Lilian Westerlund och Loomi passar på att slappa medan regnet smattrar mot rutan och vinden viner.

Lilian Westerlund och Loomi passar på att slappa medan regnet smattrar mot rutan och vinden viner.

Jag hittade en väldigt trevlig bok i stugan som jag läste medan ovädret härjade där ute.

Jag hittade en väldigt trevlig bok i stugan som jag läste medan ovädret härjade där ute.

Nästa morgon kom solen igen. Soluppgångarna var fantastiska, mitt framför ytterdörren på stugan. Sånt här borde man egentligen betala extra för!

Nästa morgon kom solen igen. Soluppgångarna var fantastiska, mitt framför ytterdörren på stugan. Sånt här borde man egentligen betala extra för!

På baksidan av stugan fanns den här lilla sjön där man fick tvätta sig om man ville. Jag kände på temperaturen men förfrös handen – typ. Så det blev avskrubbning av det värsta med uppvärmt vatten i stugan.

På baksidan av stugan fanns den här lilla sjön där man fick tvätta sig om man ville. Jag kände på temperaturen men förfrös handen – typ. Så det blev avskrubbning av det värsta med uppvärmt vatten i stugan.

Loomi på farstubron i det märkliga, men vackra, morgonljuset.

Loomi på farstubron i det märkliga, men vackra, morgonljuset.

Hagel i förgrunden. Berget Lill-Aigert i bakgrunden.

Hagel i förgrunden. Berget Lill-Aigert i bakgrunden.

Lille Hagel fann en del fåglar och växte. Mest av allt utvecklades hans sökarbete, han blev mer självständig och vågade längre och längre utan ”mamma”.

Lille Hagel fann en del fåglar och växte. Mest av allt utvecklades hans sökarbete, han blev mer självständig och vågade längre och längre utan ”mamma”.

Dimman slog till igen på sista dagen. Spökligt och läckert.

Dimman slog till igen på sista dagen. Spökligt och läckert.

Tack för oss för denna gång! Se upp ripor – vi kommer tillbaka!

Tack för oss för denna gång! Se upp ripor – vi kommer tillbaka!

Började med bitterhet – avslutade med fart

Therese och Saila Suorsa resonerar om vad GPS:en visar.

Therese och Saila Suorsa resonerar om vad GPS:en visar.

Andra kursdagen: Första sökpasset med Hagel på söndagsmorgonen började uselt. Han gick knappt ut något, intresserade sig för pinnar och annat tjafs. Jag blev sur, otroligt sur. Tänkte koppla honom och gå hem.

Vi testade vägjakt då orrar ofta sitter i dikena. Här är det Therese och Della som kör.

Vi testade vägjakt då orrar ofta sitter i dikena. Här är det Therese och Della som kör.

Men vi tragglade på. Tog en fikapaus vid bilarna och körde igång andra passet. Nu var det mer vind, motvind. Det gjorde att han fick mer fart och jag blev genast lite gladare. Men ännu ingen fågel i sikte, fastän vi gick på de rätta platserna. Däremot såg vi en huggorm

Usch, inte mitt favoritdjur precis.

Usch, inte mitt favoritdjur precis.

Ockeli fixade fågel åt oss.

Ockeli fixade fågel åt oss.

Och han är fenomenal på att se lidande ut när man äter sin korvmacka.

Och han är fenomenal på att se lidande ut när man äter sin korvmacka.

Efter att vi åter var vid bilarna sa kursledaren Saila Suorsa att hon skulle ta ut sin erfarna, strävhåriga vorsteh Ockeli. Han kanske kunde finna fågel åt oss så unghundarna fick chansen att lukta på rätt vilt.

Och kan ni tänka er – det gjorde han! Hurra! Han stod på några legor, kom närmare. Det blev buskage i vägen för min del. Pang, pang lät det. Sen en massa visslande och efter en stund kom Saila mot oss med en sprattlande ung orrhöna i famnen.

– Vet ni hur man gör när man avlivar fåglar som inte är helt döda? frågade hon.

Nja, vi hade väl sett och hört om diverse karateslag i nacken på fåglarna.

– Ni gör bara så här, sa Saila.

Hon tryckte in fågelns huvud mot dens eget bröst, sedan pressade hon ned den i mossan.

– Då kvävs den snabbt. Det är ett enkelt och inte så våldsamt sätt att avsluta det hela, säger hon.

Saila visade hur hon kväver orren.

Saila visade hur hon kväver orren.

Under hela tiden vibrerade Hagel. Han var som förstenad. Nog visste han att det där var själva GREJEN med att vara i skogen! Jisses!

Han och Della fick lukta och smaka lite på fågeln, för att få testa det här med varm fågel.

Sedan fick jag släppa Hagel på ett sök som handlade om att utreda alla spännande dofter. Gissa om han gick fint nu? Gissa om han fått en nytändning? Vi fortsatte en bit bort också och sökte på ny mark. Mycket bättre sökarbete. Så skönt. Ett bra slut på en lång helg.

Efter det gjorde vi en brasa och värmde chili con carne på muurika. Sedan lutade vi oss tillbaka på backen och slöt ögonen. Snart snarkade vi ikapp. Faktiskt. Jag snarkade så jag väckte mig själv och generat undrade om de andra hade hört. Det hade de. Men de hade gjort detsamma!

Ett tag senare var det dags att återvända till Moskosels camping, städa ur stugan och ta farväl. En mycket intressant helg som kommer att ta sin tid att summera helt och hållet!

Vår stuga på campingen. Therese och Saila surrar om hundar – förstås.

Vår stuga på campingen. Therese och Saila surrar om hundar – förstås.

En mysig gammal camping.

En mysig gammal camping.

På campingen fanns en telefonkiosk. Minns ni dem?

På campingen fanns en telefonkiosk. Minns ni dem?

Hejdå Moskosel. Vi ses igen!

Hejdå Moskosel. Vi ses igen!