Fick en ”tjäder-styckar-kurs”

Tjäder och vin – en god kombination! =)

Tjäder och vin – en god kombination! =)

Häromkvällen var det riktigt trevligt. Vi hade Mona och Daniel Eriksson, Tjärnliden, på middag. Vi lyxade till det och hade barnledigt.

Självklart blev det massor av snack om jakt, vapen, toppfågeljakt och annat intressant. Och så passade vi på att få en kurs i hur man tar ut bröstfiléerna på en tjäder – ni vet den där tjädern som sambon kom hem med hux flux. Visst kan man försöka räkna ut det själv, men bäst är ju om en som kan visar hur man ska göra, och sedan får man testa själv.

Först visade Daniel hur man skulle göra. Man ska känna av var bröstbenet är, skära upp ett snitt och sedan liksom dra upp skinnet så man blottar bröstfileerna. Min sambo Fredrik och jag lyssnar noggrant.

Först visade Daniel hur man skulle göra. Man ska känna av var bröstbenet är, skära upp ett snitt och sedan liksom dra isär skinnet så man blottar bröstfileerna. Min sambo Fredrik och jag lyssnar noggrant.

Vi hittar en massa tallbar i krävan. Att de tycker det är gott?

Vi hittar en massa tallbarr i krävan. Att de tycker det är gott?

Sen får jag testa. Så svårt är det faktiskt inte. Man ”bara” skär runt filén så den lossnar. Men skönt att ha coachen bredvid.

Sen får jag testa. Så svårt är det faktiskt inte. Man ”bara” skär runt filén så den lossnar. Men skönt att ha coachen bredvid.

Hundarna hade också stort intresse av kursen.

Hundarna hade också stort intresse av kursen.

Inom en snar framtid ska vi laga något gott av filéerna. Det kommer ett inlägg efteråt, med recept och allt.

Så tack så jättemycket Daniel för kursen. Och tack Mona för fotograferandet! =)

Efter kursen återgick vi till att prata om allt viktigt och intressant. Och Mona passar på att mysa med Hagel.

Efter kursen återgick vi till att prata om allt viktigt och intressant. Och Mona passade på att mysa med Hagel.

Första tjädern – på ett helkonstigt sätt

Vilka jakthundar! Kyla till vänster, Modd till höger.

Vilka jakthundar! Kyla till vänster, Modd till höger.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det är faktiskt helfestligt. Här har jag gått och tagit jägarexamen, skaffat vorsteh, utbildat den i fågelhundens alla läror och gått miltals i skogen – utan att få med mig en enda fågel i säcken.

Igår åkte sambon ut med fyrhjulingen, dragen av ett tiospann slädhundar, däribland vorstehn. Ute på en skogsväg i mörkret såg han ett öga glimma till. En stor fågel satt vid vägkanten.

– Den flaxar väl snart iväg, tänkte sambon och puttrade närmare.

Men den flaxade inte iväg. Om den sov, eller var sjuk eller skadad, ja det är svårt att veta. Men hundarna längst fram i spannet kunde kasta sig över den. Inte ett ljud. Vare sig från fågeln eller hundarna. Sambon stannade och blandade sig i brottningsmatchen.

Han fick fram en tjädertupp, som fortfarande levde. Så han letade reda på en påk och klubbade den.

Jag satt i tv-soffan när fyhjulingen mullrade hem igen. Efter en stund öppnades ytterdörren.

– Du kommer aldrig att tro det här, titta vad som ligger på bron, sa sambon.

Och jag kom ut och såg en maffig tjädertupp! Läckert! Vilken imponerande syn.

Min första tjäder. Eller min och min, egentligen var det sambons och sibbarnas. Snopet.

Min första tjäder. Eller min och min, egentligen var det sambons och sibbarnas. Snopet.

Men snacka om snopet! Det var två siberian huskys som, samtidigt som de tillsammans med åtta andra, drog en fyrhjuling efter sig – fällde den första tjädern. Otippat, eller vad säger ni?

Snabbt blev det att läsa på om hängning och mörning. Fågeln ska inte bli under tio grader på tio timmar. Var sjutton skulle jag hänga den då? Det fick bli ett svalt förråd i tvättstugan. Senare får det bli ännu lite kallare miljö i garaget.

Men sen då, den ska hänga i 40 dygnsgrader, blir det 40 dagar i garaget då om temperaturen håller sig kring nollan? Verkar ju jättelänge. Den var dessutom lite skadad på ena bröstet efter hundarnas framfart, eller om den var det innan? Hur påverkar sådana skador hur pass länge jag vågar låta den hänga?

Tror jag satsar på att ta ur bröstfiléerna bara, eller vad säger ni? Har ni något trevligt recept på tjäder? =)

Som att gå på cornflakes

Jag och Hagel spanar in markerna.

Jag och Hagel spanar in markerna.

Det var ett tag sedan jag och Hagel kom oss ut på en fågeljaktsrunda. Jag har tänkt att det inte någon större idé nu när hösten hunnit bli lite vinter. Det var inte gott om fågel i augusti, och är nog inte fler nu. Plus att det låter som om man går i ett cornflakespaket när man tar sig fram i skogen. En Facebookvän använde det uttrycket vilket passar precis. Man är verkligen ingen indian när man är ute nu.

Solen sken och det var riktigt skönt.

Solen sken och det var riktigt skönt.

Nåväl, jag ville testa ändå. Om inte annat ger det ett bra tillfälle att träna själva sökarbetet. Så vi stack ut en stund med bössa och ammunition. Och kom hem med alla skott i behåll. Igen.

Är det här de sitter numera?

Är det här de sitter numera?

Men det var skönt att komma ut på jakt en stund. Att i alla fall ha bössan med sig ifall att … =) Fast jag börjar fundera om det är dags att byta till kulvapnet istället. Visst börjar fåglarna sitta i topparna nu? Men det är nog svårt att smyga fram ändå. Måste vänta tills det kommer mer snö. Eller vad säger ni?

Vi fann en tjädertupp och en älgko

Mona Eriksson hängde med på jaktrundan. Här pausar vi med en chokladbit – vilket Hagel gärna är med och delar på.

Mona Eriksson hängde med på jaktrundan. Här pausar vi med en chokladbit – vilken Hagel gärna är med och delar på.

Häromdagen åkte jag till nya jaktmarker för att testa lyckan. Via Holmen skog köpte jag ett dagkort i Älgnäs, Tjärnliden. Där bor min kompis Mona och hon hade rapporter om olika tjäderfynd. Skulle bli intressant.

Jag släppte Hagel och vi började gå. Vi kollade av olika intressanta myrar och berg på ena sidan om en väg, och sedan gick vi över på andra sidan. Och där i myrmarken såg vi, på långt håll, hur en tjädertupp ljudlöst flaxade förbi. Hagel märkte ingenting. Han höll just på att undersöka en hög med harbajs väldigt noga. Typiskt.

Vi knatade vidare. Lite senare hörde vi en fågel dra iväg, men såg inget.

Vi fyndade i alla fall den här.

Vi fyndade i alla fall den här.

Så kom vi till en röjd skoterled. Där stod en älgko, säkert en av alla dem som bidragit med sina avtryck i skogen och som hållit Hagel på gott humör. Jag fotade kon ett tag innan jag kom på att jag skulle försöka locka. Men först ville jag tömma bössan och ställa undan den. Och platsa Hagel så jag visste var han fanns. När jag pysslat klart med det var kon borta! Jag lockade ändå, men det var stark motvind och jag hade svårt att tro att hon skulle höra mig. Synd. Det hade känts bättre om jag såg henne och direkt fick respons på om lockljudet fungerade eller inte.

Nåväl, efter det hade flera timmar passerat i ilfart och det var dags att åka hem igen. Kul att få testa nya marker och umgås med Mona. Nästa gång kanske det blir fågel också. Eller nästa. Eller nästa. Vad tror ni jag kan göra för att öka chanserna?

Efteråt fick Hagel busa med stövaren Norma. De är så lika varandra, lika unga och fjantiga båda två.

Efteråt fick Hagel busa med stövaren Norma. De är så lika varandra, lika unga och fjantiga båda två.

Två tjädrar — och ståndskall på älg

Först rundade vi den här myren. Vad tror ni, är det ett bra skogsfågelställe?

Först rundade vi den här myren. Vad tror ni, är det ett bra skogsfågelställe?

Jag och Hagel har testat ett nytt område. Vi fann två tjädrar och en älg.

På kartan såg området lovande ut. En rejäl myr, en tjärn med mer myrmark runt om och så ett berg. Jag började i motvind med att runda myren. Vi fann älgstigar, älgbajs och älglegor. Jag suckade. Snacka om att prägla hunden på fel vilt. Hur sjutton ska Hagel fatta att det är fågel vi ska söka när det formligen kryllar av älg istället?

Det kryllar av älgbajs ...

Det kryllar av älgbajs …

... och älglegor.

… och älglegor.

Jag försöker lära mig läsa honom. När han ränner iväg i snabb fart med näsan i backen utgår jag ifrån att det är älg och hojtar åt honom att vi tar en annan väg. När han vindar i luften, eller snurrar lite mer runt, runt med nosen i backen kan det vara fågel.

När vi kom till tjärnen hade han sökt i 45 minuter. Han var inte särskilt trött, men jag bestämde att det var dags att vila ändå. Vi ska inte gå så långa pass att han blir alldeles färdig så här i början. Det blev vatten, saft, korvmackor och en stunds dåsande i solen. Fantastiskt skönt! Totalt tyst. Bara jag och vovven. En vanlig onsdag! Väl värt att spara semesterdagar till den här perioden!

Här pausade vi.

Här pausade vi.

Visst är korvmackor bland det bästa som finns?

Visst är korvmackor bland det bästa som finns?

Hagel passade på att vila, efter att ha fått en egen korvmacka.

Hagel passade på att vila, efter att ha fått en egen korvmacka.

Sedan sökte vi vidare. När vi minst anade det så flög en enorm tjädertupp från ett träd och bort mot den plats där vi tidigare rastat! Inte hann jag skjuta heller! Och den satt redan en bra bit upp i trädet så det var knappt Hagel märkte något, fastän jag upplevde det som att hela himlen mörknande när den mäktiga fågeln drog iväg. Jag kände hur jägarhornen i mig växte. Den där tuppen skulle jag ha!

Nu kom min orutin fram. Jag ställde mig frågor. Vad är smartast att göra? Följa efter tjädern och hoppas att han landat inte så långt bort? Eller fortsätta söka i området – för där man finner en finns det oftast fler, eller? Jag bestämde mig för att följa efter. Eller ta en liten sväng först så vi kom rätt i vind och hoppas på det bästa. Berätta gärna om era erfarenheter och vad ni skulle ha gjort.

Men nej, inget fynd. Jag rundade tjärnen igen för säkerhets skull, men ingen tjäderjä-el!

Så vi fortsatte enligt ursprungsplanen. Efter en stund började Hagel rassla runt snåren efter något intressant. Älg eller fågel? Jag hade just funderat på att dra fram bössan då något stort flaxade iväg bakom en sorts djungel. Långt ifrån något skottläge. Synd. Men Hagel såg den och följde efter en bit så jag fick träna på stanna-kommandot – som funkade. Alltid något!

Frågorna kom igen. Försöka söka rätt på fågeln som drog iväg? Eller söka vidare i området? Jag bedömde att det som dragit iväg inte var en tjädertupp utan möjligen en tjäderhona. Vilket kunde innebära att det fanns en tjäderkull i närheten. Om vi hade fenomenal tur. Vilket vi inte hade. Hur hade ni resonerat i det här läget?

Vi knatade uppför ett berg. När Hagel hunnit till toppen, och försvunnit utom synhåll, hördes ett imponerande ståndskall.” Jäklar i helskotta nu drar han iväg efter en älg och lär sig en massa dumheter”, hann jag tänka och skyndade mig upp. Jag vrålade ”Hagel hiiiit” allt vad jag kunde. Och se på rackarn, han kom tillbaka! Jag berömde jättemycket. Sedan tittade jag ner mot den plats där Hagel skällt. Där stod älgen kvar! En fjoling bedömde jag. Han såg ut som om han tänkte ”Har du fått fatt på den där hunden nu?”. Sedan älgade han iväg med sina gråa ben.

Vilken grej! Och vilket ståndskall Hagel hade! Vilken talang! Det fick mig att börja fundera. Visst finns det vorstehägare som testat att kombinera, så att hunden söker både fågel och ställer älg? Men hur sjutton gör man då? Hur får man hunden att fatta vad man tänkt söka just idag? Så man har rätt bössa med sig? Nu har jag inte tänkt försöka mig på det just idag, men nog vore det intressant liksom?

Åtta skott i busken

skott

Dags att träna på skott i lite mer jaktlika situationer, även om det just nu bara innebär att mest knata runt i skogen.

Kom på att det faktiskt är bara tre veckor kvar till Riksprovet i Lycksele. Och läste på lite mer i reglerna. Vi hade visst missat en detalj ...

I unghundsklass får man säga till om man vill eller inte vill att en eventuell hittad fågel skjuts. Det lilla jag sett och hört är att de flesta säger ”Nej, inga fåglar ska skjutas för min unghund.” För risken är att hunden står för en tuff tjädertupp, den skjuts lite halvtaskigt och sedan ska den unge, oerfarne hunden tampas med en sur, skadeskjuten tjädertupp bland det första den gör. Inte optimalt.

Om man väljer bort ”direktskjutningen” så gör man istället en arrangerad apportering efter fågelsituationen. Provledaren skjuter ett skott och kastar iväg en redan död mås eller trut som hunden ska apportera på kommando.

Så hade jag läst. Men nu har jag läst igen. Och tolkar det som att skott ska avlossas ändå i den första fågelsituationen. Vi har övat på skott. Men just så har vi inte övat. Så ut i skogen bara.

Jag tog med mig en liten startpistol, 6 mm, med pluggad pipa. Jag och Hagel gick vår vanliga runda i skogen. Då och då sköt jag när han var på ett lagom ”hörselbesparande” avstånd. Han stannade upp och tittade förvånat på mig.  Jag visade hur avslappnad jag var och fortsatte bara promenaden. Då och då fick han en korvbit. På slutet sköt jag när han gick bredvid mig. Visst, han hukade sig lite, men släppte sedan det direkt. Såg bra ut. Men bra att träna mer förstås. Och öka kalibern.