Bäst kolla att spårkunskaperna sitter

Mumsigt fynd.

Mumsigt fynd.

Nu är mycket spännande på gång. På fredag och söndag hoppas jag komma iväg på mina första fågeljaktsdagar för säsongen med min vorsteh Hagel. Jag har hyrt in mig på ett intressant område i Villvattnet utanför Burträsk.

Och på måndag drar ju älgjakten igång. Det var då jag kom på att det var ett tag sedan vår siberian huskytik Flinga fick gå ett viltspår. Bäst att repetera och kolla att allting sitter ifall det blir skarpt läge med eftersök.

Jag gick ut ett spår i skogen i medvind och drog en älgklöv efter mig. Spåret fick ligga i två timmar. När jag kom i närheten av startplatsen och skulle trassla ut spårlinan (vad är det med spårlinor – hur noga man än lindar ihop dem så är det bara ett tjorv när man lite smidigt ska kasta ut den?) visade hon redan då att hon sniffat in den intressanta doften.

Flinga spårar lagom snabbt och noggrant.

Flinga spårar lagom snabbt och noggrant.

Sedan spårade hon lagom snabbt och noggrant fram till klöven. Efter det fick klöven vad den tålde och sedan bar hon hem den till hundgården och visade alla sibbe-kompisar sitt fynd. Stolt tjej!

Vi roade oss med lite dragkamp.

Vi roade oss med lite dragkamp.

Jädrar vad många som ville spåra!

Trassel är en jättebra viltspårhund men han börjar bli till åren.

Trassel är en jättebra viltspårhund men han börjar bli till åren.

Jag har insett att jag behöver en ny viltspårhund. Portugisen börjar bli gammal. Vorstehn vill jag inte skola in på klövvilt än. Så då återstår någon av de sjutton slädhundarna, någon av dem borde väl duga?

Så jag tänkte att jag gör ett enkelt anlagstest. Redan på förhand hade jag tänkt ut två individer som jag ville testa, Flinga som spårat ett par viltspår förr och verkat tycka det var kul, och hennes halvbror Vante som ännu aldrig testat det här. Men jag hade tre klövar som jag tinat upp, så en till hund kunde få chansen att testa. Men vem?

Jag tog med mig en klöv och gick in i stora hundgården. Tryckte den mot nätet vid varje hundsektion och studerade deras reaktioner. De flesta nosade intresserat. En hund blev typ tre meter lång. Han VILLE kolla men det var ju rätt otäckt också =) Ett par av dem blev väldigt till sig och försökte gnaga på klöven. En av dem var Frost – han fick bli min tredje testhund.

Åter hemma på gräsmattan inspekterar Vante sitt fynd ännu mer.

Åter hemma på gräsmattan inspekterar Vante sitt fynd ännu mer.

Sedan gick jag och lade ut tre spår med en klöv i slutet på varje, i en skog i närheten. Hundarna fick inte se vad jag gjorde, jag ville se om de spårade bra ändå utan synretning, för jag vill ha de som har störst naturlig talang. Men det var som om alla VISSTE. Jag hade ju varit där och visat klöven och alla sjutton öron- och ögonpar följde mina ljud i skogen. När jag kom tillbaka var det som om alla hojtade – ”välj mig!”

Vante blev den förste lycklige. Men både han och jag var så peppade att vi glömde det basala med att rasta sig lite innan. Han hittade spårbörjan och drog iväg bra. Men sedan blev det en del pinkande och även bajsande två gånger på färden. För honom alltså 😉 Inte optimalt men … Nåja, han fann klöven och blev så glad och mallig.

Flinga spårade noggrant och bra.

Flinga spårade noggrant och bra.

Nästa hund ut var Flinga. Hon visade rutin, spårade noggrant och inte så hetsigt. Hon hade fått ett något svårare spår också med en ganska skarp vinkel. Det gick bara bra.

Sist ut var Frost. Helt ny på det här. Han hittade spårbörjan, fann det intressant, men det var lite svårt. Han visste inte riktigt vad han gjorde eller vad han förväntades hitta. När han fann klöven blev han nästan som tokig. Han gnagde intensivt på klöven och tjöt när jag skulle egga honom lite och dra i snöret som satt i den. Så det ska bli mycket intressant att se hur han gör nästa gång – om han då minns vad som fanns i slutet. Då blir det nog ett annat drag i linan =)

Frost blev helt crazy över den smarriga älgklöven.

Frost blev helt crazy över den smarriga älgklöven.