Spår och bad på träningen

Hagel fyndade en pippi på spåret.

Hagel fyndade en pippi på spåret.

I söndags tog jag med mig både Hagel och Trassel på vorstehträningen med Västerbottens Vorstehklubb. Först körde vi spår. Hagel fick spåra fågel lite längre och klurigare vinklar än vanligt så han kanske klarar ett öppen klass eftersöksprov i sommar. Trassel fick ett personspår, han är inte lika impad av de där fåglarna även om han har börjat mjukna en aning.

Sedan blev det uppletande av dummies i en ”ruta” skogen. Även där fick båda jobba och fynda. Kul att se.

Tillställningen avslutades med vattenapportering. Gick fint för både Trassel och Hagel. Fast jag är så ”harig” när det gäller vatten. När Hagel simmar plaskar han så mycket att han nästan simmar lodrätt vilket gör att han är på vippen att sjunka hela tiden. Jag hade redan på förhand placerat mobilen på torr mark och var beredd att kasta av mig jackan och simma ut och hämta honom. Men han tog sig in till land vilket var tur, för jag simmar lika uselt själv.

Det blev en vacker kväll. Här Therese Hedström och Della.

Det blev en vacker kväll. Här Therese Hedström och Della.

Och även när Trassel simmar står jag på helspänn. Jag tänker att han är ändå snart elva år och hjärtat kan tycka det är jobbigt att simma i kallvatten. Och jag veeet att jag ska försöka slappna av så att inte hundarna märker min nervositet, så jag får försöka jobba med det. Några tips?

 

Regn – desto större anledning att träna

Klädd efter väder. Fast kameran blev lite fuktig ...

Klädd efter väder. Fast kameran blev lite fuktig …

Jag vet. Regn och snålblåst är inte kul. Med min rubrik menar jag inte att man ska träna varje gång det regnar. Men i alla fall se till att göra det några gånger. För det kan ju faktiskt regna när man är ute på jakt. Eller på jaktprov.

Och jag vet en sak till. Att regnvädret alltid ser sämre ut från insidan, än när man väl begett sig ut. Då är det liksom inte lika ruggigt – om man klätt sig efter väder alltså.

Jag klädde mig bra. Sedan tog jag med mig portugisiska vattenhunden Trassel och vorstehn Hagel för vattenapportering och måsspårning.

Hagel apporterar måsen.

Hagel apporterar måsen.

Trassel kommer in med flytdummien ...

Trassel kommer in med flytdummien …

Men är lite odygdig, släpper apporten och skakar sig.

… men är lite odygdig, släpper apporten och skakar sig.

Det är perfekt att träna hundarna på att sitta still i regnet och vänta på att jag trasslar upp spårlinan, perfekt att träna på att inte skaka sig i tid och otid, perfekt att träna på att hoppa i plurret även om vågorna skvalpar och regnet smattrar ned i träsket.

Också perfekt att regnträningen är avklarad för att tag framöver. Så man med gott samvete kan träna vidare när det är bättre förhållanden. =)

Måsen fick komma in och få frisyren återställd med hårfönen. Trassel och Hagel övervakar allt noga.

Måsen fick komma in och få frisyren återställd med hårfönen. Trassel och Hagel övervakar allt noga.

Bra träning – trots inställt Riksprov

Hagel söker på genrepet, iförd sitt nya jaktskynke.

Hagel söker på genrepet, iförd sitt nya jaktskynke.

På måndag var jag och Hagel och hade ett sorts genrep hos uppfödaren inför Riksprovet. Dagen efter fick vi veta att provet var inställt.

Det känns tråkigt. Som om luften gick ur mig. Jag har ju siktat på det här och sett fram emot det så länge.

Så här motiverar Huvudstyrelsen för Svenska Vorstehklubben efter att ha samrått med Västerbottens vorstehklubb:

”Vi har senaste tiden inventerat de tilltänkta provmarkerna för Riksprovet. Marker som normala år anses vara bland Västerbottens bästa fågelmarker. Resultatet är nedslående och fågeltillgången är sämre än ifjol som vi då tyckte var ”sämsta möjliga”. Totalt sett har vi inventerat 7 olika marker och på 5 av dessa marker har vi hittat 0 – 2 fåglar på en hel dags inventering. På 2 marker har vi hittat 10-15 fåglar. De marker där vi hittat en del fågel är marker som kommer jagas ganska hårt dagarna innan provet och vi har ingen möjlighet att stänga dessa områden inför provet.”

Så det var trist. Men jag får rycka upp mig och tänka på kommande jaktprov. Bland annat väntar ett i Burträsk och även den så kallade Ladypokalen. Plus riktig fågeljakt förstås.

En fördel är att jag får mer tid att ta vara på intryck och lärdomar jag fick vid genrepet.

Vivvi, som har kullbrorsan Bruno, var också med på genrepet. En glad tjej – trots att hon lyckas blinka här på bilden.

Vivvi, som har kullbrorsan Bruno, var också med på genrepet. En glad tjej – trots att hon lyckas blinka här på bilden.

Uppfödaren Irene Nilsson in action med sin tik Jaga.

Uppfödaren Irene Nilsson in action med sin tik Jaga, kullsyrra till Hagel och Bruno.

Här tränar jag och Vivvi på att gå i eftergrupp. Visst var det en läcker vegetation i skogen här?

Här tränar jag och Vivvi på att gå i eftergrupp. Visst var det en läcker vegetation i skogen här?

Det här bedömer jag att vi behöver träna mer på:

Vi behöver bättra på stadgan vid vattenapporteringen. Även vid arrangerad apportering i skogen efter skott. Det tänker jag göra genom längre väntetider och även att många gånger hämta fågeln eller apporten själv. Även i vatten – men inte så djupt … =)

Vi behöver stabilisera avlämnandet vid vattenapporteringen. Det där att skaka sig verkar tyvärr vara högprioriterat … Kommer att börja med att peppa Hagel järnet när han har sista metrarna kvar in till mig. Berömma massor när han lämnar hos mig INNAN han skakar sig. Gorma om han skakar sig före. Kanske bara kasta i apporten på grunt djup så han inte blir så jätteblöt och kan tänka sig att vänta med skaket ett tag, tills jag säger ”Skaka”.

Vi behöver träna mer på att söka ut ordentligt även i främmande skogar. Och att han inte ska känna något sorts ”vallningsansvar” och måsta se till hur eftergruppen har det. Utan söka åt sidorna och framåt. Inte bakåt. Jag har en plan om komma till en nivå där min sambo kan gå med Hagels lekbästis bland våra sibbar, Lavin, i en sorts eftergrupp och Hagel bara fokuserar på söket ändå. Men då underlättar det förstås om det finns en del fågel … :-/  Vi fann tyvärr ingen på vårt genrep.

Avslutar med en bild på Bruno, kullbrorsan till Hagel. Kullen fyllde ett år dagen efter genrepet. Småpluttarna har blivit stora! =)

Grattis Bruno på ettårsdagen!

Grattis Bruno på ettårsdagen!

Hur toppar vi det här?

I lördags var det så dags för eftersöksprovet för mig och Hagel. Vilken kanonstart vi fick!

Vi träffades ute i Gummark halv nio på morgonen. Eftersom tiken som skulle starta först i min klass löpte så fick vi starta först! Nåja, bra att få det bortgjort.

Jag och Hagel gick till platsen där de dragit vårt spår. Jag selade på honom, och sedan drog vi iväg i sedvanlig fart med brännande lina. Spåret gick i svaga böjar och snart var vi framme vid pippin. Hagel tog den utan problem. Sedan joggade jag tillbaka, med domaren Ulf Granberg efter mig. Jag joggade för att minska tiden, och möjligheten, till att tugga på fågeln. Sedan gjorde vi en bra avlämning vid punkten där vi hade börjat, trots att jag knappt kunde prata. Jag var så torr i munnen, efter den korta joggingturen eller på grund av att nerverna trots allt var på spänn? Nåja, det kändes fint. Men Hagel hade hunnit tugga ett eller två tugg innan jag tog fågeln, skulle det bli avdrag på det?

Vi hade en münsterländer med i form av Skrämmens A Eulalia. Notera hur domaren Ulf Granberg knackar Erika Nyström i ryggen när hon ska kommendera.

Vi hade en münsterländer med i form av Skrämmens A Eulalia. Notera hur domaren Ulf Granberg knackar Erika Nyström i ryggen när hon ska kommendera.

Jag tror att det här är Roland Bergman med E´sunds Lotus, en strävhårig vorsteh.

Jag tror att det här är Roland Bergman med E´sunds Lotus, en strävhårig vorsteh.

När alla andra deltagare i unghundsklass spårat åkte vi vidare till vattenapporteringen. Även där fick jag börja. Jag hade testat en gång förut på träning att blöta ned Hagel före med vatten från en vattenflaska. Så jag gjorde så nu också.

Vågorna gick höga inne i sjöviken där apporteringen skulle ske. Jag hann bli lite orolig hur det skulle påverka Hagel, det hade vi ju inte övat på. Men jag kunde vara lugn. Han satt stilla när fågeln kastades ut. Han drog iväg direkt på mitt kommando, som jag gav efter att domaren knackat mig på ryggen, ett smart sätt att undvika att ovana unga hundar drar iväg på domarens röst när han uppmanar provdeltagaren att kommendera.

Sedan hämtade Hagel fågeln så fint, kom upp på land och hann släppa den på backen för att skaka sig. Aja baja. Men sedan tog han upp den igen och lämnade den till mig. Innan vi satte igång hade domaren sagt att i unghundsklass var det inte katastrof om hunden släppte och sedan tog om. Men ändå kunde det ju kanske försvinna några poäng?

När resten av gänget gjort sina vattenapporteringar samlades vi för att få vår bedömning.

Domaren sa att spåret var mycket bra, det blev betyg 10! Yes! När det gällde vattnet sa han att hunden hade suttit stilla i kastet, det var bra. Han hade gått i vattnet utan tvekan och hämtat fågeln. Det var också bra. Sedan hade han ju i och för sig släppt fågeln på marken vilket brukade innebära minus. Men eftersom han skött resten så bra så blev betyget ändå 10! Waow! Läckert va!?

Johan Lidman och Granbackens Essy i samspråk med domaren efter att ha genomfört vattenprovet.

Johan Lidman och Granbackens Essy i samspråk med domaren efter att ha genomfört vattenprovet.

Totalt var vi tre ekipage som fick 10 på spåret och 10 på vattnet, resultatlista hittar ni här. Johan Lidman och hans Granbackens Essy skötte sig allra bäst och fick hederspris. Grattis!

Lovande genrep

Kolla så fint han kastar sig ut! Stolt matte! =)

Kolla så fint han kastar sig ut! Stolt matte! =)

I söndags tränade vi med vorstehgänget igen. På samma ställe som sist, för att öva inför eftersöksprovet på lördag.

Vi började med spåret. Hagel spårade klockrent och mycket målmedvetet. Funderar om jag snart måste börja använda handskar när jag håller i linan? Eller börja släppa honom lös förstås. Man får ju göra det också. Men jag har inte velat göra det än, jag tror det lätt kan skapa olater som att springa och slarvspåra, bara vinda in spåret lite då och då. Det behöver han inte lära sig än … =)

Svante kastade för allt vad kastarmen höll för.

Svante kastade för allt vad kastarmen höll för.

Sedan var det dags för vattenapporteringen. På samma ”bråkiga” ställe som sist. Hur skulle det nu gå? Jag provade att blöta ned Hagel före med en vattenflaska. På så vis hoppades jag att känslan blev mindre för hunden att stå där torr och skön på land och blicka ut mot det stora blöta … det var bara att hoppa i när man redan är blöt.

Om det var det som gjorde susen, eller att vi faktiskt tränat det här väldigt ihärdigt i en vecka, men nu var det inga tveksamheter. Nu drog Hagel ut efter dummien och nästa gång måsen. Lite bråttom fick jag väl ha när han skulle avlämna apporterna/fåglarna, men i övrigt var jag mycket nöjd. Hoppas, hoppas nu att han gör likadant på lördag. Men som sagt, säker kan man aldrig vara …

Therese och Della har fullt fokus på Svantes kast.

Therese och Della har fullt fokus på Svantes kast.

Pär är beredd att ta dummien innan Annie skakar sig.

Pär är beredd att ta dummien innan Annie skakar sig.

Och hux flux skulle han inte bada?

Man upphör aldrig att förvånas när det gäller hundar.

Man upphör aldrig att förvånas när det gäller hundar.

Var med på vorstehträningen häromdagen. Vi skulle träna vattenapportering. Det enda jag gruvade mig för var att se Hagels bristfälliga simteknik. Att han skulle sticka ut i vattnet var självklart – trodde jag.

Men tji fick jag. Tränarkompisen Svante kastade ut måsen, jag sa ”apport” och Hagel skuttade lite längs strandkanten, sen kollade han buskar, hittade en bortslängd dummie, presenterade sig för en hundkompis och … ja,  inte hämtade han apporten i alla fall. Jag tänkte att han omöjligt kunde ha sett eller fattat att något kastades ut. Så Svante fick kasta en till grej – en flytdummie. Och nu såg Hagel, men tjorvade fortfarande vid vattenbrynet. Hmm. Snopet. Det där hade ju funkat finfint typ två dagar innan?

Tja, inte är han någon stjärna än på att simma.

Tja, inte är han någon stjärna än på att simma. Men det är inte jag heller …

Vatten i örat är usch!

Vatten i örat är usch!

Jag, och dottern som också följde med, gick bort till en annan strand intill och övade för oss själva medan gänget fick fortsätta. Dottern offrade sig och badade med honom. Inga problem. Hon kastade ut en flytdummie och han simmade och apporterade den till mig flera gånger. Inga problem. Varför hade det blivit strul där borta då?

Nåväl, sen gick vi tillbaka och testade på det svåra stället. Två snygga sim-apporteringar gjorde han, plaskigt med ändå väl utfört. Så skönt då.

Återigen har jag fått en påminnelse om att man aldrig ska vara för säker. Och jag har insett att det är bara en och en halv vecka kvar till provet! Så nu blir det att simträna mycket så det blir befäst att man SKA i vattnet och man SKA hämta apporten.

Efter vattenträningen tränade vi släpspår. Som vanligt spårade Hagel som en klocka. Så pass bra att jag känner mig säker på den delen inför provet. Farligt va? =)

Se och lära är också en bra övning.

Se och lära är också en bra övning.