Tjejmilen

Brr, kallt på första passet. Skönt när solen letar sig in.

På älgjaktens andra dag satt jag på mitt första pass och huttrade i morgonkylan. När hundföraren närmade sig blev det plötsligt livat. Gråhunden hade fått napp på en ensam kviga.

– Vi närmar oss Susannes pass nu, rapporterade hundföraren och jag gjorde mig beredd.

Knak, brak. Jag hörde hur älgen och hunden närmade sig. Men var sjutton skulle de komma ut ur den täta skogen intill? Jag snurrade runt och försökte vara beredd åt alla håll. Men älgen kom ut bakom mitt pass, åt det håll dit jag inte ska skjuta, och syntes bara tvärt innan hon drog vidare mot andra passkyttar.

Efter ett tag sprang älgen över till grannjaktaget och återigen stod vi där utan älg. Trist.

När vi fikat grupperade vi om oss. Nu satt jag med utsikt och skjutmöjlighet över två stora lägdor. Jag satt och mumsade på en kexchoklad när hundföraren meddelade att han släppte hunden. Typ två minuter senare började hon skälla bara några hundra meter från mig. Det var som fan! Jag släppte kexchokladen och gjorde mig beredd. Nu rackarn!

Men såväl älg som hund höll sig inne i skogen, bortanför den lägda jag kikade mot. Sedan gick älgen över Örvikenvägen, och en passare på plats meddelade att det rörde sig om ett ensamt hondjur. Jippie! Under den första perioden är ko med EN kalv fridlyst i vårt område. Har kon däremot dubbelkalv får vi skjuta en kalv. Så nu var spänningen hög i jaktlaget, nu stod hunden och skällde på en älg som inte alls hade särskilt bråttom. De rörde sig långsamt, långsamt mot en hel rad med passkyttar längre bort.

Då såg jag plötsligt en älg komma tillbaka från där de borde ha gått över vägen. Jag gjorde mig redo men tittade lite till. Det var en liten älg som sprang tillbaka över lägdan. Det var ju en … kalv! Vilket torde innebära att den älg som gråhunden skällde på inte var ensam, utan en ko med kalv. Därmed olovlig.

Jag rapporterade vad jag sett. Man hörde nästan sucken bland alla passare där ute. Två dagar utan älg, och nu så nära men ändå inte. Men det var ingen tvekan. Alla respekterade beslutet som jaktledaren meddelade – nu åker vi tillbaka till slakteriet.

Trist. Men älgarna finns där. Och de finns kvar. Nästa gång kanske =)

Nu i helgen väntar Tjejmilen i Stockholm. Efter det har jag tagit ut en semestervecka som kommer att ägnas åt fågeljakt i Villvattnet.

Helgen efter det åker jag och sambon till fjälls. Bara jag och han. Han ska flugfiska. Jag ska jaga på fjället. Sedan träffas vi på kvällen och berättar om våra strapatser och äventyr. Blir super!