Viktiga napp och hemlig grotta

Här är Leo och Lovisa på väg ned till tjärnen.

Jag hade en ledig dag och hade bestämt mig – nu skulle inte barnen sitta vid sina telefoner och Ipads. Nu skulle de ut!

Jag sa att vi skulle på två äventyr. Vi började med att leta mask och drog sedan iväg till en liten tjärn, inspirerade av vännen Mona Erikssons senaste blogginlägg. Där fick barnen fiska. Efter ett tag ville sonen att jag skulle ta över metspöt, han var nöjd med att titta på. Då fick jag det första nappet!

Den första viktiga mörten!

Det var en liten, liten mört men med mycket, mycket stor betydelse. Det lilla sonen har fiskat tidigare har det aldrig lyckats bli napp. Vilket gör att han är måttligt intresserad när man för det på tal. Nu steg intresset ordentligt. Den lilla, lilla mörten blev grundligt undersökt medan jag och dottern fiskade vidare.

Sammanlagt fick jag fem fiskar, tre mörtar och två abborrar, och dottern fick en stor abborre. Dem ska katten få. Riktigt lyckat – även om den sammanlagda vikten på dessa fiskar nog inte översteg ett kilo …

Bäverstället som vi besökte.

Sedan drog vi vidare till nästa äventyr. Det var dags att kolla in bävrarna. I vintras såg jag ett bäverställe inte långt från oss, och har sedan dess tänkt att jag vill dit och kolla. Jag har inte jakträtt där, men jag har tänkt, och trott, att även barnen skulle tycka det var intressant att kolla in stället. Men när jag frågat har de aldrig nappat. Så nu frågade jag inte. Jag bara tog med dem dit! =)

Bäverhyddan – ganska rejäl tror jag?

Vilka tänder de måste ha!

Förstås såg vi inga bävrar. Hur gärna vi än ville var det liksom inga indianer som smög fram – om vi säger så …  Men vi såg, och fascinerades, av en massa annat. Bäverhyddan, alla avgnagda björkar, uppstigningsplatser och en hemlig grotta. Vi kunde inte kika in i den ordentligt, så jag satte på blixten på kameran och sträckte in armen så långt jag kunde – klick!

– Vilket fint ställe det här var! Tänk om man kunde få se några bävrar någon gång, sa dottern.

– Ja, då ska man åka hit på kvällen, smyga ut och sitta tyst länge. Då kanske man får se dem, svarade jag.

– Okej, då kan det bli problem, sa dottern och log.

Ingången till den hemliga grottan.

Och hur den såg ut inuti när jag sträckte in handen och fotade.

1 200 kronor kostade polisbesöket

Baikal – det blev en sådan i alla fall!

Jag har efter mycket velande bestämt mig. Jag satsar på gamla, begagnade vapen den första tiden.

Fick nämligen kontakt med en farbror som beslutat sig för att sluta jaga. Och han sa att om jag köpte alla hans tre vapen, plus vapenskåpet, skulle det bli ett trevligt paketpris.

Från början var jag skeptisk. Var mest sugen att köpa en ny halvautomatisk bössa. Men för de pengarna som jag kunde få EN ny hagelbössa kunde jag hos denna farbror finna TRE vapen och ETT vapenskåp.

Det var en Bajkal hagelbössa, en Tikka kombibössa och en Tikka älgstudsare samt ett vapenskåp som rymmer fem vapen. Och ju mer jag tänkte på det, desto mer insåg jag att jag skulle nog få användning av alla vapnen. Kombibössan kan jag till exempel skjuta toppfågel eller bäver med, eller så kan sambon skjuta hagel med den – under uppsiktsjakt av mig förstås, he he!

Och älgstudsaren är ju bra att synas med under älgjakten – om jag nu får vara med någonstans. Sedan om jag verkligen har ”stake” nog att skjuta en älg får vi se, men det ser i alla fall mer seriöst ut om jag kommer med en älgstudsare till älgjakten än en hagelbössa …

Hos polisen. Med alla papper i ordning, tror jag …

Så som sagt, nu har jag bestämt mig. Jag köper de där tre vapnen och skåpet, för under 5 000 kronor. Så idag var jag till min lokala polisstation med mitt jägarexamensbevis i ena handen och farbrorns vapenlicenser i den andra. Sedan fick jag fylla i ett rätt omfattande formulär, och lyckades nog skriva in rätt om alla kalibrar, piplängder, vapentyper och licensnummer – puh!

Avslutningsvis fick jag betala licensavgift – förstås. Hade ingen aning om vad jag skulle vänta mig i pris. Det var 700 kronor för första vapnet och sedan 250 per vapen för de andra två. Nu återstår bara att vänta. Handläggningstiden är 4–6 veckor. Tur jag ansökte i tid!

Men hörni, vad tror ni om mitt beslut? Har jag gjort bort mig eller har jag gjort ett bra val? Vad hade ni själva i vapenskåpet från början? Och vad har ni nu? Kommentera här nedan, efter att ni röstat! =)