Så var älgbössan inskjuten

Mitt skjutläger fortsätter. Målet är 100 torranläggningar per dag samt minst 25 skott på lerduvebanan. Redan andra dagen märkte jag stor skillnad. Ögat (och hjärnan) hade fått en tydligare bild över hur det ska se ut när man trycker av. Så jag fick träff på typ 8 av 10 duvor. De jag missade kände jag att jag slarvat eller gjort något annat fel.

Leif hjälper till med inskjutningen av min älgbössa.

Dessutom har jag fått hjälp att skjuta in min älgbössa, min Tikka 6,5. Skyttekunnige Leif Schmidt har hjälpt mig att byta till ett lägre fäste till kikarsiktet så jag förhoppningsvis slipper får fler bulor i pannan när jag blir lite hetsig på skjutbanan – som det blev här.

Och när man pillat med kikarsiktet behöver förstås bössan skjutas in igen så man vet att den går dit man siktar. Så det gjorde vi häromdagen. Vi riggade bössan i en fast ställning, tog loss slutstycket och kikade genom pipan där kulan ska gå. När vi kunde se skjuttavlan, som nu var på cirka 25 meters håll, riktade vi kikarsiktet så det låg ”mitt i prick” också. Sedan sköt Leif ett par skott. Det visade sig behöva ”rattas” lite till, men snart funkade det.

Efter det var det dags för mig att skjuta på 80 meter. Min första tavla med övningsammunition såg ut så här:

Så här såg första tavlan på 80 meter ut.

Och sedan ”rattade” vi lite till för att ligga några centimeter över på 80 meter, så att man ligger mitt i prick på 150 meter. Så här såg min tavla ut när jag sköt sista kontrollskottet med riktig jaktammunition.

Några centimeter över på 80 meter. Blir förhoppningsvis perfekt på 150 meter.

Skönt att veta inför att vi ska skjuta med älgjaktlaget den 16 augusti. Då hänger det liksom bara på att jag gör det jag ska så  … =)

Sedan lekte vi en stund på hagelbanan.

Efter att vi blivit klara med älgbössan kunde vi gå vidare till hagelbanan och leka lite. Min Classic halvautomatbössa fortsätter att jävlas när den ska spotta ut övningsammunitionen. Det är för klen laddning i hagelskotten – tycker bössan. När jag testade ”riktig” ammunition Wetland stålhagel med 28 grams laddning gick det bra. Så i skarp jakt kommer den antagligen att funka. Men det är ju roligt, och bra, att öva lite före – eller hur?

Jag drömmer ju om en Benelli halvautomat. Kostar kring 15 000 kronor. Inte småpengar i min värld. Men snart ändå värt tror jag. För man blir ju inte så jättemunter när det bara går att ladda ett skott i taget annars blir det bara tjorv. Eller vad säger ni?

 

 

1 200 kronor kostade polisbesöket

Baikal – det blev en sådan i alla fall!

Jag har efter mycket velande bestämt mig. Jag satsar på gamla, begagnade vapen den första tiden.

Fick nämligen kontakt med en farbror som beslutat sig för att sluta jaga. Och han sa att om jag köpte alla hans tre vapen, plus vapenskåpet, skulle det bli ett trevligt paketpris.

Från början var jag skeptisk. Var mest sugen att köpa en ny halvautomatisk bössa. Men för de pengarna som jag kunde få EN ny hagelbössa kunde jag hos denna farbror finna TRE vapen och ETT vapenskåp.

Det var en Bajkal hagelbössa, en Tikka kombibössa och en Tikka älgstudsare samt ett vapenskåp som rymmer fem vapen. Och ju mer jag tänkte på det, desto mer insåg jag att jag skulle nog få användning av alla vapnen. Kombibössan kan jag till exempel skjuta toppfågel eller bäver med, eller så kan sambon skjuta hagel med den – under uppsiktsjakt av mig förstås, he he!

Och älgstudsaren är ju bra att synas med under älgjakten – om jag nu får vara med någonstans. Sedan om jag verkligen har ”stake” nog att skjuta en älg får vi se, men det ser i alla fall mer seriöst ut om jag kommer med en älgstudsare till älgjakten än en hagelbössa …

Hos polisen. Med alla papper i ordning, tror jag …

Så som sagt, nu har jag bestämt mig. Jag köper de där tre vapnen och skåpet, för under 5 000 kronor. Så idag var jag till min lokala polisstation med mitt jägarexamensbevis i ena handen och farbrorns vapenlicenser i den andra. Sedan fick jag fylla i ett rätt omfattande formulär, och lyckades nog skriva in rätt om alla kalibrar, piplängder, vapentyper och licensnummer – puh!

Avslutningsvis fick jag betala licensavgift – förstås. Hade ingen aning om vad jag skulle vänta mig i pris. Det var 700 kronor för första vapnet och sedan 250 per vapen för de andra två. Nu återstår bara att vänta. Handläggningstiden är 4–6 veckor. Tur jag ansökte i tid!

Men hörni, vad tror ni om mitt beslut? Har jag gjort bort mig eller har jag gjort ett bra val? Vad hade ni själva i vapenskåpet från början? Och vad har ni nu? Kommentera här nedan, efter att ni röstat! =)