Kommer 50 att träffa sitt mål?

250 hagelskott har jag köpt. Ska bli intressant att se hur många av dem som träffar ...

250 hagelskott har jag köpt. Ska bli intressant att se hur många av dem som träffar …

I morgon torsdag ska jag på min första skytteträning med mitt nya gäng. Det är en samling människor som tränar vorstrar och andra jakthundar, och som även förstår värdet av att skjutträna på lerduvor.

Jag är nervös. Skyttet känns inte riktigt som ”min förlängda arm” än om vi uttrycker det så. Jag och den halvautomatiska Classicen inte hunnit umgås så mycket än. Och jag har inte hunnit testa hur min kolvkamsförhöjning blev. Men det är väl bara att bita i det sura äpplet.

Inser att det kommer att behövas en hel del skott innan jag behärskar det här, så jag rände iväg till Cykel och fiskecenter här i Skellefteå. Jag köpte 250 hagelskott. Men undrar – kommer ens 50 av dem att träffa sitt mål? =D

Svettig brottningsmatch med kolven

Det färdiga resultatet. Till slut var allt på plats.

Det färdiga resultatet. Till slut var allt på plats.

Häromdagen tog jag tummen ur det berömda stället och köpte en kolvkamsförhöjareJaktgården. Öppnade nyfiket asken där hemma och hittade en liiiten, snäv damask och flera skumgummiskivor att lägga in och höja kammen med. Sen hämtade jag hagelbössan och började.

Efter cirka fem minuter var det dags att ta av sig ett plagg. Fem minuter senare rök ett till. Jisses vad den däringa lilla damasken kämpade emot! Och när jag flåsande äntligen hade fått allt på plats och provhöll bössan så hade jag stuvat in för många förhöjningsskivor. Så då var det ”bara” att göra om alltsammans.

Kanske inte lika snyggt, men definitivt  bekvämare.

Kanske inte lika snyggt, men definitivt bekvämare.

Jag provade typ sju ställningar och fyra metoder. Ja, det låter som om jag gjorde något helt annat, men det var bara jag och en bössa som brottades på golvet. Jag försökte hålla fast pipan med mina fötter medan jag trädde den osamarbetsvilliga damasken över inläggsskivorna.

Till slut var jag klar. Ångande lyfte jag bössan till axeln – och ljuv musik uppstod! Det är ju så här det ska kännas!

Jag kunde sikta på ett vettigt sätt, såg både spången och kornet, samtidigt som bakkappan låg an mot själva bröstmuskeln och inte nyckelbenet. Jag fick en fin kindkudde mot kolvkammen – och kinden kommer att få lite extra stötdämpning nu med skumgummiskivorna. Perfekt! Nu hoppas vi bara att det kommer att resultera i ett mycket bättre skytte också – men det återstår att se …