Jag och bössan får lära känna varandra på nytt

På torsdagen fick jag hämta bössan från kolvmakaren PO Stenmark i Hjoggböle. Vilken engagerad man! När jag åkte därifrån var jag full med hopp och goda träningstips – samt en kortare bössa.

Ni som följt min blogg vet att jag skjuter som en kratta med hagelbössan. I bästa fall har jag någon gång träffat hälften av duvorna, men i regel har det varit fler missar än träffar fastän det varit de enklaste ”frånduvorna”. I början skyllde jag på mig själv. Men fler och fler som kunde det här med hagelskytte började fråga om jag inte borde korta kolven.

Så här stor bit kapades bort från kolven.

Nu är det gjort. Cirka fem centimeter kapade PO bort från kolven.

– Det är som om du haft kläder i storlek 52 hela tiden. Hur du än försökt så har det aldrig blivit bra som bössan var förut, sa han.

Han ville se några anläggningar. Och det syntes att jag kämpat kanske lite väl länge med den långa kolven.

– I varje anläggning gör du nu tre rörelser, en framåt med bössan, en uppåt och sedan en tillbaka mot axeln, berättade PO.

Och det är ju minst sagt inte optimalt att dra bössan hela den omvägen innan den sitter rätt.

Nu visade PO att jag ska börja med bösskolven bara en liten bit ned från rätta läget, typ i armhålehöjd. Inte som skeettävlingsreglerna föreskriver – att ha bösskolven ännu längre ned vid höften nästan. Sedan ska jag torrträna och torrträna, dra upp bössan i skjutställning massor av gånger så det blir en naturlig rörelse och reflex.

Från det här läget, med bösskolven i armhålehöjd, ska jag träna på mina anläggningar.

Torrträna, torrträna! Mina bleka sommarben får ni ha överseende med =)

Nästa steg blir att skjuta enkla lerduvor som bara flyger rakt fram. Då ska jag ha bössan i skjutklart läge mot axeln innan duvan flyger iväg.

Tredje steget blir att starta med bösskolven i armhålehöjd igen. Och träna på att anlägga och skjuta.

Han var så engagerad när han berättade och visade. Jag lyssnade och tog till mig allt jag kunde. Jag vill så gärna tro honom när han avslutade:

– Om bössan passar dig, som den gör nu, och du har rätt anläggning och tittar på duvan – då träffar du. Så enkelt är det!

Hoppas siktet blir mycket bättre nu!

Sonen hängde med till skjutbanan

Sonen Leo in action på skjutbanan.

Häromdagen ville jag ta ett nytt träningspass med bössan. Bara jag och sonen var hemma. Och den här gången nappade han helt plötsligt på frågan om han ville följa med till skjutbanan.

Jag tog med lerduvekastaren för jag ville se om det var möjligt att hantera den själv och hinna skjuta på duvorna. Jag vågade inte låta femårige sonen få sköta rycket i snöret, råkar han komma för nära själva kastarmen kan det gå riktigt illa. Istället fick han sitta med hörselkåpor på en bänk en bit bakom, medan jag knöt fast kastarsnöret i min högra sko.

Jag ryckte snöret med foten, duvan flög iväg och jag sköt. Tror ni jag träffade? Nope. Efter tre skott insåg jag att det var bäst att öva på något annat. Så jag monterade upp duvor i en sandhög, torrtränade med att dra upp bössan flera gånger till skjutställning innan jag till slut sköt. Det gick bättre.

Det märktes att det var nyttigt att träna på det sättet. Det är också ett bra alternativ när jag inte har barnvakt. För sonen tyckte det var kul. Han samlade tomhylsor och hittade dessutom en ballong som han blåste upp och släppte ut luften ur flera gånger. Behövs det inte mer än så så … =)

Ballongen var ett fynd. Det ska jag komma ihåg till nästa gång =)

Snart Susse Norrlänning?

Träna torranläggningar, inte så kul, men nyttigt – sägs det.

Kollade in Jocke Smålännings hemsida. Han som är ett riktigt skytteproffs och ofta har uppvisningar i trickskytte.

Jag läste att för drygt 15 år sedan gjorde han 400 torranläggningar per dag. Han stod med en oladdad hagelbössa och drog upp den i skjutställning med kolven mot kinden 400 gånger per dag!

”En bra träningsmetod som du helst ska hålla på med hela året. Tråkigt men bra”, skriver han.

Funderar på det där. 400 gånger lyfter han en bössa som väger cirka tre kilo. Det blir 1,2 ton!

Jag funderar också på att ta efter tipset. Men jag tror inte att jag börjar med 400 gånger. Orkar nog inte ens det. Vad sägs om 50 gånger? Och sen öka till 100 … Men kul är det nog inte.

Motivera mig gärna! Berätta hur stor nytta jag har av det. Tror ni att jag någonsin kan kalla mig Susse Norrlänning?

Svettig brottningsmatch med kolven

Det färdiga resultatet. Till slut var allt på plats.

Häromdagen tog jag tummen ur det berömda stället och köpte en kolvkamsförhöjare på Jaktgården. Öppnade nyfiket asken där hemma och hittade en liiiten, snäv damask och flera skumgummiskivor att lägga in och höja kammen med. Sen hämtade jag hagelbössan och började.

Efter cirka fem minuter var det dags att ta av sig ett plagg. Fem minuter senare rök ett till. Jisses vad den däringa lilla damasken kämpade emot! Och när jag flåsande äntligen hade fått allt på plats och provhöll bössan så hade jag stuvat in för många förhöjningsskivor. Så då var det ”bara” att göra om alltsammans.

Kanske inte lika snyggt, men definitivt bekvämare.

Jag provade typ sju ställningar och fyra metoder. Ja, det låter som om jag gjorde något helt annat, men det var bara jag och en bössa som brottades på golvet. Jag försökte hålla fast pipan med mina fötter medan jag trädde den osamarbetsvilliga damasken över inläggsskivorna.

Till slut var jag klar. Ångande lyfte jag bössan till axeln – och ljuv musik uppstod! Det är ju så här det ska kännas!

Jag kunde sikta på ett vettigt sätt, såg både spången och kornet, samtidigt som bakkappan låg an mot själva bröstmuskeln och inte nyckelbenet. Jag fick en fin kindkudde mot kolvkammen – och kinden kommer att få lite extra stötdämpning nu med skumgummiskivorna. Perfekt! Nu hoppas vi bara att det kommer att resultera i ett mycket bättre skytte också – men det återstår att se …

Tre blivande bästisar?

Här är de – mina tre första vapen någonsin.

Nu är det klart! Polisen betror mig om att äga tre vapen och har skickat licenser till mig. Så häromdagen tog jag släpet och åkte till en äldre herre vid namn Bengt. Av honom skulle jag få köpa en älgstudsare (Tikka 6,5×55), en kombibössa (Tikka 12/222), en hagelbössa (Baikal 12) och ett vapenskåp – därav släpet.

Hagel. Snart ska jag åka iväg och öva på skjutbanan.

Vapenskåpets tyngd var något jag hade funderat på. Kanske bäst att be en stor, stark karl om hjälp. Frågade en kompis, Micke, som hjälpte oss när vi flyttade och då kunde bära hela soffan under ena armen själv – typ. En riktig sådan där brummelbjörn ni vet. Men han var upptagen.

Däremot erbjöd sig hans sambo Malin att hjälpa till. Kanske inte riktigt lika stor, men nästan lika stark – mest på grund av hur hon tänker. Inget fjoll här inte, inget linda hårslingan runt fingret och säga ”Nä, det där är inget för tjejer och TÄNK om jag bryter en nagel …” Tvärtom. Tack för det!

Ett nytt mål. Det känns kul att kolla i kikarsiktet. Tänk den dan jag ser en riktig älg i siktet …

Så i ett huj var vapenskåpet på släpet med hjälp av Malin, hennes pappa Göran och vapenägaren Bengt, bössorna inpackade i bilen och pengar överlämnade. Det var med en skön känsla jag rullade hemåt, ett stort steg i mitt lilla liv.

Sedan monterade jag och sambon in vapenskåpet och jag ställde in vapnen och betraktade verket. Läckert. Nu ska jag skynda mig att bli medlem i Bureås skyttegille så jag får träna på deras skjutbanor. Det gäller att träna mycket så att vapnen blir mina bästisar. Då blir det så mycket roligare där ute i jaktmarken …

Hur var det för er när ni köpte er första bössa? Var det en speciell känsla? Och visst är det härligt när även tjejer erbjuder sig att flytta vapenskåp och inte skyller på att nagellacket håller på att torka?

Vilket vapen skulle du välja?

Baikal – är det något att satsa på?

I natt drömde jag om vapen igen. Börjar bli en intressant vana. Denna natt var det Baikal för hela slanten. Jag har ju senaste tiden varit inställd på att jag ska köpa en ny Classic halvautomat som min första hagelbössa. Men efter att ha läst på lite mer inser jag att den verkar ha ett rätt skamfilat rykte. Roligare kan man säkert ha än att bråka med en trilskande bössa. Eller har du andra erfarenheter?

Jag har fått provskjuta en del med en Baikal, vanlig hagelbössa med två hanar, inget halvautomatiskt alls. Första smällarna tyckte jag var rätt tuffa och det är därför jag tänkt att halvautomat måste ju vara rätt trevligt. Men det verkar också vara lite mer pyssel och vapenvård på dessa. Är inte så säker på att den biten kommer att vara min favoritsysselsättning. Och numera är inte rekylen så farlig längre.

Har fått nys om en farbror som tänkt lägga av med jakt och gärna vill sälja alla sina bössor och vapenskåp i ett paket. Han har en Baikal hagelbock, en kombibössa och en älgstudsare, tror någon av dessa var av märket Tikka. (Ni ser – jag är verkligen insatt … ) Skulle det vara idé att nappa på detta tror ni? Vapenskåpet väger mindre än 150 kilo men har skruvats fast med en bult i golvet. Är det fortfarande okej regelmässigt?

Läste en kommentar på ett forum att man gott kan skaffa ett billigt, äldre vapen som första vapen och köra med det ett tag till dess man fått mer erfarenhet och VET vad man vill ha. Lät väldigt klokt. Precis som att skaffa hund. Hur lätt är det för en som inte vet något om hundar att skaffa rätt hundras? Säkert lika lätt som det är för mig som inte ens skjutit med luftpistol att veta om det är Beretta, Merkel, Benelli eller Classic jag ska ha. Är nog så stolt att jag kunde rabbla upp dessa märken, men ni ska inte tro att jag på något vis kan ge er någon utförligare info om respektive vapen. Så ni som varit med längre än jag – hjälp mig. Berätta vad ni fått för erfarenheter. Vad bör jag akta mig för? Hur bör jag tänka?

I helgen ska jag grunna vidare på detta. Dessutom ska vi skjuta skarpt för första gången med jägarkursen. Och så ska jag förhoppningsvis på bäverjakt! Om detta berättar jag mer om efter helgen. Så kika gärna in igen!