Jag och bössan får lära känna varandra på nytt

SAM_2649

På torsdagen fick jag hämta bössan från kolvmakaren PO Stenmark i Hjoggböle. Vilken engagerad man! När jag åkte därifrån var jag full med hopp och goda träningstips – samt en kortare bössa.

Ni som följt min blogg vet att jag skjuter som en kratta med hagelbössan. I bästa fall har jag någon gång träffat hälften av duvorna, men i regel har det varit fler missar än träffar fastän det varit de enklaste ”frånduvorna”. I början skyllde jag på mig själv. Men fler och fler som kunde det här med hagelskytte började fråga om jag inte borde korta kolven.

Så här stor bit kapades bort från kolven.

Så här stor bit kapades bort från kolven.

Nu är det gjort. Cirka fem centimeter kapade PO bort från kolven.

– Det är som om du haft kläder i storlek 52 hela tiden. Hur du än försökt så har det aldrig blivit bra som bössan var förut, sa han.

Han ville se några anläggningar. Och det syntes att jag kämpat kanske lite väl länge med den långa kolven.

– I varje anläggning gör du nu tre rörelser, en framåt med bössan, en uppåt och sedan en tillbaka mot axeln, berättade PO.

Och det är ju minst sagt inte optimalt att dra bössan hela den omvägen innan den sitter rätt.

Nu visade PO att jag ska börja med bösskolven bara en liten bit ned från rätta läget, typ i armhålehöjd. Inte som skeettävlingsreglerna föreskriver – att ha bösskolven ännu längre ned vid höften nästan. Sedan ska jag torrträna och torrträna, dra upp bössan i skjutställning massor av gånger så det blir en naturlig rörelse och reflex.

Från det här läget, med bösskolven i armhålehöjd, ska jag träna på mina anläggningar.

Från det här läget, med bösskolven i armhålehöjd, ska jag träna på mina anläggningar.

SAM_2643

Torrträna, torrträna! Mina bleka sommarben får ni ha överseende med =)

Nästa steg blir att skjuta enkla lerduvor som bara flyger rakt fram. Då ska jag ha bössan i skjutklart läge mot axeln innan duvan flyger iväg.

Tredje steget blir att starta med bösskolven i armhålehöjd igen. Och träna på att anlägga och skjuta.

Han var så engagerad när han berättade och visade. Jag lyssnade och tog till mig allt jag kunde. Jag vill så gärna tro honom när han avslutade:

– Om bössan passar dig, som den gör nu, och du har rätt anläggning och tittar på duvan – då träffar du. Så enkelt är det!

Hoppas siktet blir mycket bättre nu!

Hoppas siktet blir mycket bättre nu!

13 tankar om “Jag och bössan får lära känna varandra på nytt

  1. Ja det är bara att träna. Jag har problem med just nu med mitt trapskytte. Nu har jag ju rätt ny bössa o inte skjutit på slamtavla vilket man bör göra. Sedan måste jag ställa in den, jag har ju ställbart i höjd o sida.
    Men jag kan skjuta ner 8 träff för att sedan skjuta 7 bom….vad gör man då???
    Jag håller lite längre ner än du. Ibland fastnar kolven i västen då man har lite som putar ut 🙂 Killarna har ju enklare med den saken.
    Torrträna anläggning har jag fått till mig med , men hur kul är det??? Vet att jag borde men men….
    Nu handlade vi 1000 skott till så det blir rätt mycket skjutning för oss

    • Skönt att höra att även du kan missa Majsan! =) Den där slamtavlan pratar många om. Det har jag inte testat än men det borde jag kanske? Och jo, jag förstår vad du menar med att det kan vara saker som putar ut =) Nu har jag inte så stora …. problem med den saken men visst kan det tjorva ändå =)

  2. Bra tips! Ska bli kul att höra hur lerduveskyttet nu kommer att gå! Det går garanterat mycket bättre! 🙂 Jag tror att jag sagt detta förut men låt någon stå bakom dig när du skjuter lerduvor så att du får veta om du skjuter för högt eller för lågt vid miss då går det mycket fortare att komma till rätta…Lycka till!

  3. Hoppas bössan passar dej bättre nu :)) Jag måste också komma mej iväg och övningsskjuta! Inte så länge kvar till premiären nu ju…Å torrträna är ju så himla bra och gratis dessutom, men sällan man tar sej den tiden…

    • Jo, torrträna är inte alls så tråkigt som många säger, även om det är roligare att skjuta på riktigt förstås – om man träffar vill säga. Kanske därför jag lärt mig uppskatta torrträningen, den är inte lika psykiskt nedbrytande =) Men som du säger – det tycks ändå ofta vara svårt att hitta den tiden att ta sig för.

Lämna en kommentar