Jag och bössan får lära känna varandra på nytt

SAM_2649

På torsdagen fick jag hämta bössan från kolvmakaren PO Stenmark i Hjoggböle. Vilken engagerad man! När jag åkte därifrån var jag full med hopp och goda träningstips – samt en kortare bössa.

Ni som följt min blogg vet att jag skjuter som en kratta med hagelbössan. I bästa fall har jag någon gång träffat hälften av duvorna, men i regel har det varit fler missar än träffar fastän det varit de enklaste ”frånduvorna”. I början skyllde jag på mig själv. Men fler och fler som kunde det här med hagelskytte började fråga om jag inte borde korta kolven.

Så här stor bit kapades bort från kolven.

Så här stor bit kapades bort från kolven.

Nu är det gjort. Cirka fem centimeter kapade PO bort från kolven.

– Det är som om du haft kläder i storlek 52 hela tiden. Hur du än försökt så har det aldrig blivit bra som bössan var förut, sa han.

Han ville se några anläggningar. Och det syntes att jag kämpat kanske lite väl länge med den långa kolven.

– I varje anläggning gör du nu tre rörelser, en framåt med bössan, en uppåt och sedan en tillbaka mot axeln, berättade PO.

Och det är ju minst sagt inte optimalt att dra bössan hela den omvägen innan den sitter rätt.

Nu visade PO att jag ska börja med bösskolven bara en liten bit ned från rätta läget, typ i armhålehöjd. Inte som skeettävlingsreglerna föreskriver – att ha bösskolven ännu längre ned vid höften nästan. Sedan ska jag torrträna och torrträna, dra upp bössan i skjutställning massor av gånger så det blir en naturlig rörelse och reflex.

Från det här läget, med bösskolven i armhålehöjd, ska jag träna på mina anläggningar.

Från det här läget, med bösskolven i armhålehöjd, ska jag träna på mina anläggningar.

SAM_2643

Torrträna, torrträna! Mina bleka sommarben får ni ha överseende med =)

Nästa steg blir att skjuta enkla lerduvor som bara flyger rakt fram. Då ska jag ha bössan i skjutklart läge mot axeln innan duvan flyger iväg.

Tredje steget blir att starta med bösskolven i armhålehöjd igen. Och träna på att anlägga och skjuta.

Han var så engagerad när han berättade och visade. Jag lyssnade och tog till mig allt jag kunde. Jag vill så gärna tro honom när han avslutade:

– Om bössan passar dig, som den gör nu, och du har rätt anläggning och tittar på duvan – då träffar du. Så enkelt är det!

Hoppas siktet blir mycket bättre nu!

Hoppas siktet blir mycket bättre nu!

Snart Susse Norrlänning?

Träna torranläggningar, inte så kul, men nyttigt – sägs det.

Träna torranläggningar, inte så kul, men nyttigt – sägs det.

Kollade in Jocke Smålännings hemsida. Han som är ett riktigt skytteproffs och ofta har uppvisningar i trickskytte.

Jag läste att för drygt 15 år sedan gjorde han 400 torranläggningar per dag. Han stod med en oladdad hagelbössa och drog upp den i skjutställning med kolven mot kinden 400 gånger per dag!

”En bra träningsmetod som du helst ska hålla på med hela året. Tråkigt men bra”, skriver han.

Funderar på det där. 400 gånger lyfter han en bössa som väger cirka tre kilo. Det blir 1,2 ton!

Jag funderar också på att ta efter tipset. Men jag tror inte att jag börjar med 400 gånger. Orkar nog inte ens det. Vad sägs om 50 gånger? Och sen öka till 100 … Men kul är det nog inte.

Motivera mig gärna! Berätta hur stor nytta jag har av det. Tror ni att jag någonsin kan kalla mig Susse Norrlänning?