Hagel kollar in räven noggrant.
Grannen (bor man i en by är även en bybo som bor två kilometer bort en granne) lade ut en bild på Facebook. Hennes man hade skjutit en räv som nu låg på skjultaket. Jag var avis – hade suttit finfint med en räv att träna Hagel på. Så gissa om jag blev glad när de senare skickade ett meddelade via fejjan och undrade om jag ville ha den. Nu ska jag försöka flå den.
För ett tag sedan var jag ju hos Hagels uppfödare Irene Nilsson och tränade på hennes räv, vilket ni kan läsa om här. Räven var flådd, en dummie var inmonterad i kroppen och efter det var räven ihopsydd igen. Smart. För då luktar inte räven apa efter att ha blivit tinad, frusen och tränad med några gånger. Men samtidigt får hunden väldigt mycket rävkänsla i sin hantering.
Stolta killen bär räv och har helt plötsligt stora problem med hörseln …
Innan jag hängde upp räven i garaget lät jag Hagel komma ut och stifta bekantskap med den. Han luktade försiktigt på den, tog god tid på sig. Det var skillnad jämfört med när han fick apportera Irenes flådda räv. Nu märkte Hagel tydligare att det var ett djur, ett dött djur. Jag stöttade honom, berömde och klappade räven för att visa hur lugnt det var. Sedan drog jag lite i rävens baktassar och vips var det som om instinkten tog över.
Hagel tog ett grepp i halsen på räven, bar en kort bit och släppte. Tog ett nytt grepp över rävens bröstkorg och bar iväg den väldigt stolt. Snubblade och tjorvade med den tunga räven i djupsnön, men fortfarande stolt – och egennyttig.
Jag har funderat på den där egennyttigheten, vad jag ska matcha med för att han ska tycka det är värt att komma till mig och göra ett byte? Godis är inte bra nog, inte ens korv. Jag behöver en till räv … eller hur?! =)
I nästa inlägg får ni läsa om hur det gick att flå mitt livs första djur – med hjälp av en beskrivning jag hittade på nätet när jag googlade …
Jaktliv 
Kul med räv att öva med, han verkar bli jätteduktig killen 🙂
Tarro är också lite egennyttig med fåglarna man skjuter och vill gärna behålla dem själv, men han kommer när man lockar och så får man ta fågeln 🙂
Jo, Ingela det blev bra med en räv att träna på. Och han kommer ju till slut, men inte alls rika rappt som när han har en vanlig dummie … 🙂
Ett litet tips. Skulle flåningen gå åt fanders – det är trots allt lättare när den är nyskjuten – så kan du ju göra så att du bara tar hand om svansen (skär av vid svansroten). Den kan man torka så luktar den inte mer än just räv…. Men visst tappar man rätt mycket av känslan men man har i alla fall något som luktar rätt att träna med…
OT: För övrigt måste jag bara nämna att jag lagt en del spår till min tyska med just räv. Då brukar jag avsluta med att trycka ner räven i en grop eller ett övergivet gryt så får hon försöka dra ut den. Och nog har hon vilja, den 7 kg tunga terriern får nästan varje gång ut räven även om den är minst lika stor som hon själv.
Det var ett bra tips med svansen, men han som sköt den såg till att behålla svansen själv … =) jag har gjort ett första försök att flå och resultatet får ni se strax!
Kul idé med att gräva ned räven i en grop eller så, det ska inte gå alltför lätt för dem =)
Duktig kille! 🙂 Lycka till med ”flåningen”! 🙂
Ja, det är ju premiär för mig att flå. Och jag har bestämt mig för att inte ta det säkra före det osäkra och be någon expert komma och hjälpa mig. Lika bra att testa själv och göra sina egna misstag …
Va duktig han är!! Så kul! Ja lycka till med flåningen. Håller med Leif kan bli knepigt, ta hjälp av en rutinerad ”gubbe”
Pappa var den som gjorde det, har tanan kvar ännu faktiskt. Sedan samlades skinnen ihop här hemma o han stod på torget i mars o sålde dem, lite av tradition
Jo, jag tänkte länge be någon kunnig att komma och hjälpa mig. Men sen tänkte jag ”Äsch, jag testar”. Det blir en bra utmaning. För den behöver ju inte bli så snygg eftersom jag varken ska stoppa upp den eller sälja skinnet. Men det ska bli spännande att höra vad ni tycker när ni får se resultatet … =)
Go for it!! Dokumentera med bilder…nyfiken 🙂
Japp, det gör jag! Vad tycker du om resultatet?