Bock- och rävjakt med sonen

Det är så roligt att få ta med sig sonen ut och tidigt ge honom en bild av jakten. Även om han ser lite skeptisk ut på bilden =)

Äntligen kom vi oss ut på jakt! På lördagskvällen stack jag och sonen iväg på en kombinerad räv- och råbocksjakt. Man tager vad man haver liksom. Vi drog först iväg till ett ställe. Men solen sken rakt i ansiktet vilket gjorde det svårt. Dessutom var gräset och snåret så högt på det kalhygget att såväl räv som rådjur kunde ha smugit rakt igenom det utan att jag fått skottläge.

Här är första soliga passet.

Här är det andra passet. Bättre sikt och mer valmöjligheter. Men inga djur här heller.

Så vi bytte till ett annat ställe. Mycket bättre sikt. Men nu satt vi i ett plåtälgtorn. Minsta rörelse, som lätt blir rätt många om man har en sexåring med sig, ger som ett extra eko i ett plåtälgtorn. Vi var väl inte precis så jättetysta … Nåja, jag hade räknat med det. Inte ett djur i sikte. Så vi provade att locka älg istället. Gick inte heller. Så då avrundade vi och åkte hem. Men ändå – äntligen är säsongen igång! Eller hur!? Och snart väntar fågeljakten och älgjakten. Jippie!

Vi roade oss med selfies istället =)

Mer motiverad för rävjakt

Vår katt Diego har försvunnit. Han kan ha blivit överkörd av en bil. Men vi har inte hittat honom i dikena. Han kan ha blivit överkörd av en bil och sedan bortsläpad av något djur – typ en räv. Han kan också ha blivit tagen av räven direkt.

Jag hittade rävgrytet under en gammal hölada. Den hade minst tre in- och utgångar. Fast tror ni att den här lyan används just nu?

När jag sedan hittade ett rävgryt bara 200-300 meter från vårt hus blev jag misstänksam – och helt plötsligt mer motiverad att jaga räv!

Jag har en plan om att skaffa rävlockspipor från Nordik Predator och testa. Jag får läsa på om vad jag skrev i inlägget när jag hade lyssnat på PA Åhlén om olika sorters lockjakt.

Har ni några tips till en nybörjare? Har ni klantat er på något sätt som jag kanske kan undvika?

Fick en egen räv – nu ska jag flå den

Hagel kollar in räven noggrant.

Grannen (bor man i en by är även en bybo som bor två kilometer bort en granne) lade ut en bild på Facebook. Hennes man hade skjutit en räv som nu låg på skjultaket. Jag var avis – hade suttit finfint med en räv att träna Hagel på. Så gissa om jag blev glad när de senare skickade ett meddelade via fejjan och undrade om jag ville ha den. Nu ska jag försöka flå den.

För ett tag sedan var jag ju hos Hagels uppfödare Irene Nilsson och tränade på hennes räv, vilket ni kan läsa om här. Räven var flådd, en dummie var inmonterad i kroppen och efter det var räven ihopsydd igen. Smart. För då luktar inte räven apa efter att ha blivit tinad, frusen och tränad med några gånger. Men samtidigt får hunden väldigt mycket rävkänsla i sin hantering.

Stolta killen bär räv och har helt plötsligt stora problem med hörseln …

Innan jag hängde upp räven i garaget lät jag Hagel komma ut och stifta bekantskap med den. Han luktade försiktigt på den, tog god tid på sig. Det var skillnad jämfört med när han fick apportera Irenes flådda räv. Nu märkte Hagel tydligare att det var ett djur, ett dött djur. Jag stöttade honom, berömde och klappade räven för att visa hur lugnt det var. Sedan drog jag lite i rävens baktassar och vips var det som om instinkten tog över.

Hagel tog ett grepp i halsen på räven, bar en kort bit och släppte. Tog ett nytt grepp över rävens bröstkorg och bar iväg den väldigt stolt. Snubblade och tjorvade med den tunga räven i djupsnön, men fortfarande stolt – och egennyttig.

Jag har funderat på den där egennyttigheten, vad jag ska matcha med för att han ska tycka det är värt att komma till mig och göra ett byte? Godis är inte bra nog, inte ens korv. Jag behöver en till räv … eller hur?! =)

I nästa inlägg får ni läsa om hur det gick att flå mitt livs första djur – med hjälp av en beskrivning jag hittade på nätet när jag googlade …