Ingen fågel med hem – men det var nära

Jag och Hagel har kommit närmare varandra.

Jag, sambon och vorstehn Hagel drog till Hemavanfjällen. Nu skulle Hagel få komma till sin rätt.

Sambon fiskade på dagarna. Jag och Hagel jagade. Perfekt upplägg – inte sant? =)

Men båda gick bet. Varken fisk eller fågel med hem. Våra vandrarhemsgrannar som plockade svamp – de kom inte hem tomhänta däremot.

Men jag och Hagel hade ändå några intressanta situationer som jag bedömer som stora framsteg. För vi har haft en period då han jagat på långt håll, fått en intressant doft och dragit i full fart på den så att fågel lyft lååångt från mitt skottfält =(

En bäck vi krånglade oss över på första dagen.

Renar såg vi här och var. De var nästan störande sällskapliga.

Senaste passet i mitt jaktområde i Villvattnet, innan vi drog till fjällen, fick vi en situation då Hagel stannade och såg lite knasig ut. Jag sa ”stanna” och då lyder han bra. Han väntade in mig, sedan sa jag att nu ”smyyyger vi” och då flög fem småtjädrar upp som jag inte alls hann vara med på då det var mycket buskage. Men ÄNDÅ! Han väntade på mig! Vilket framsteg. Vi verkar ha påbörjat ett sorts samarbete liksom! =)

Visst är det härligt att få släppa en fågelhund i dessa marker?

Hagel har börjat fatta att vi måste samarbeta.

Och det blev likadant nu i fjällen. Han stannade, såg knasig ut – vilket han tydligen gör när han står – och jag sa ”stanna”. Han väntade in mig. Sedan sa jag: ”Nu smyyy…” Då flög cirka fem ripor upp! Jag såg i ögonvrån hur Hagel drog efter en ripa som flög åt höger och jag siktade in mig på en ripa som flög åt vänster. Pang, pang, pang. Jag drämde iväg alla tre skotten i halvautomaten. Men fågeln flaxade glatt vidare. Skit! Antagligen gjorde jag klassikern, sköt för mycket efter och glömde den lilla men viktiga detaljen att skjuta FRAMFÖR ripjäveln =)

Både jag och Hagel var alldeles ”adrenaliniga” och uppspelta efteråt. Jag gjorde mitt yttersta för att visa att det där var skitbra. Nästa gång ska jag bara träffa också. Snacka om att nästa pippi inte kommer att ha en chans. Nu är vi ju typ ett team!

Men nu först i helgen väntar älgjakt. Älgjaktlaget sköt bara en tjur medan jag var på fågeljakten så det finns en hel del kvar. Nu känns det som om det börjar bli dags, eller hur? =)

En kort paus medan vi tar oss uppåt på andra dagen.

Vi såg en fågel som inte var en ripa. Men var det var – ja vet du det?

Det var en del dimma på söndagen. Men när vi kom en bit upp blev det bättre sikt. Dock gissar jag att dimman fortfarande låg tjock längre ned.

Den klassiska selfien.

Vackert så man får ont i ögonen =)

 

Jag + Classic halvautomat = sant?

Min Baikal verkar bli till salu. Sugen? Fungerar fint men slåss lite för mycket för min smak. Jag kommer inte att vara dyr på den =)

Nej, vet ni vad! Efter att jag har varit och pangat med den där Baikalen har jag suktat värre än någonsin efter en halvautomat. För inte kommer jag att träffa särskilt många fåglar om jag nästan kniper igen ögonen när jag gruvar mig så hemskt för att avfyra ”boxningsmaskinen”. Det ska ju vara roligt, man ska helst se fram emot träningstillfällena …

Så okej, NU skulle det bli en halvautomat. Men VILKEN? Hujedamej vilket huvudbry. Fick testa grannens Beretta, jovars inte helt dum. Sedan fick jag med hjälp av Jaktgården testa flera halvautomater: en Benelli, en Beretta, en vanlig hagelbock och en Classic halvautomat.

Redan när jag lyfte Benellin kände jag ”Yes”! Den kändes helt rätt, lagom avvägd, lätt och ja – som när man drar på sig ett par jeans i provrummet och bara känner att ”De ska jag ha!”. Men sen kollar man på prislappen på jeansen och tänker att … hmm, är jag verkligen värd dessa? Kommer jag verkligen att använda jeansen så mycket? Kanske att de där andra jeansen, som kostade mindre än hälften och var NÄSTAN lika sköna och snygga, duger?

Så blev det. Benellin kändes bäst av de fyra. Men med en prislapp på 18 000 kronor kändes det lite väl lyxigt. Jag har tyvärr även en massa andra ”hål” att stoppa pengarna i.

Trodde att det var tvunget bli den här med träkolv. Bild använd med tillstånd från Classicvapen.se.

Men det blev den jag helst ville ha – den svarta Classicen. Bild använd med tillstånd från Classicvapen.se.

Jag valde bössan som var nästan lika bra: Classic. (Kolla in hemsidan här) Lika snygg, en prislapp på inte fullt 6 000 kronor, lite tyngre känsla framtill, lite knepigare pistolgrepp men det måste vara en vanesak. Visst – jag har läst några forum på nätet där Classicen ratas, men rätt många tycker den är helt okej också. Och det är ju ändå tre års garanti om det skulle vara en massa rappel.

Hade sedan länge bestämt mig att jag ville ha en svart med kompositkolv. Men nu när pistolgreppet kändes lite konstigt övervägde jag en med träkolv istället. Lättare att korta om vi inte blir bästisar på en gång, tänkte jag.

Men då gjorde sig Mikael Boholm från Jaktgården omaket att ringa en kolvmakare i närheten som säger att han kortar kompositkolvar utan problem också. Då blev valet enkelt. Nu ska jag bara fylla alla uppgifter och skicka in en licensförfrågan så hoppas jag att vapnet snart är mitt.

Sen, om jag utvecklar min jaktnördiga sida ännu mer, och jagar allt oftare och allt mer avancerat – ja då kanske jag unnar mig en Benelli i 40- eller 50-års present =) Fast vid det laget är jag nog helt inskolad på Classic och tycker att allt annat känns bakvänt =)

Vad säger ni? Vad tycker ni om mitt resonemang? Hur skulle ni tänka?

En skjutövning – som var ett skjutPROV!

– Hur känns det inför skjutningen imorgon? frågade en kompis på lördagen.

– Jodå, det känns bra. Vi ska få träna på kulskytte och hagelskytte, så det känns bra. Det är ju övning – inget prov, svarade jag lugnt. 

Om jag bara hade vetat …

När klockan närmade sig 12 på söndagen parkerade jag bredvid några andra bilar vid sandtaget i Långviken. ”Det var väldans så många andra det verkar vara här, inte bara folk från min kurs” tänkte jag när jag såg mig omkring.

Jag stoppade in öronpropparna och gick ned till platsen där Lena och Mikael Boholm från Jaktgården hade riggat upp två skjutstationer, en för kulskyttet och en för hagelskyttet. Skjutandet pågick redan för fullt. Det var olika grupperingar som flyttade runt mellan stationerna. Jag stod och tittade på ett tag för att få ett grepp om situationen. Då fick jag syn på examinatorn från teoriprovet som gick runt med hörselkåpor och såg förnöjsam ut. Vad gjorde han här?

– Han ska se lite hur ni skjuter så han har något att jämföra med senare i Jörn, fick jag förklarat för mig av Lena.

Dessa skulle vi sikta på med 22:an.

Nåja, snart hade jag annat att tänka på. Det var dags för mitt kulskytte. Det kände jag mig ganska trygg med. Det är ju liksom ”bara” att sikta med kikarsiktet och trycka av. Vi fick testa en 22:a och en 222:a. Den första påminde om en ärtbössa, ”poff” lät det nästan lite gulligt och så snurrade de små pricktavlorna så snällt.

Sedan var det dags för 222:an. När andra skjutit med den hade det rent av vibrerat i marken så jag var orolig att det var samma modell som den älgstudsare jag testat en gång, då jag typ gled baklänges nedför en snöhög av rekylen. Men det visade sig vara helt lugnt. Visserligen dånade den väldigt kraftfullt, men det var mest ljud och inte så mycket rekyl. Bössan ”stegrade” sig inte heller på samma sätt som den älgstudsare jag provat tidigare.

Här skjuter jag med 222:an medan Lena känner lugnet och dricker kaffe

De hål som är markerade med blå överstrykningspenna är mina. Viktigast var inte att hamna i mitten på tavlan utan att samla dem väl, vilket jag ansågs ha lyckats med.

Efter att kulskyttet var avklarat var det dags för hagelskyttet. Nu var jag inte lika kaxig. Jag visste ju att jag inte var någon naturbegåvning på detta. Men det skulle bli kul att testa att skjuta med halvautomat, kanske hade jag mer tur med den?

Första duvan träffade jag! Tror att jag och Mikael blev lika förvånade. Nästa missade jag – förstås. Sedan var det en blandad kompott med missar och träffar om vartannat. Jag var lite hetsig och ville gärna skjuta snabbt så inte duvan skulle hinna så långt bort, vilket gjorde att kindstödet inte blev helt okej alla gånger – och det straffade sig snabbt.

Mikael Boholm börjar nog fundera hur jag siktar egentligen.

Nåja, till slut hade jag träffat så pass många att Mikael var nöjd. När jag tackat för mig och gick mot bilen passerade jag examinatorn. Han hade ett block där man skulle skriva upp sitt namn och personnummer.

– Vi tänkte att vi kunde beta av hagelskyttet och delar av kulskyttet nu, så har ni bara älgbanan kvar senare i Jörn. Det är ju mycket bättre att ni får skjuta här i lugn och ro och tro att det är en övning, än att komma till Jörn och vara nervösa, spända och skjuta sämre, menade han.

Så det var ett skjutprov ändå? Jag hade haft det lite på känn, men inte velat utreda det för mycket och skapa fjärilar i magen. Så skönt då. Då är det ju ”bara” älgskyttet kvar då. Stående skytte mot rörligt mål. Lätt som en plätt, eller? Berätta ni som gjort det, vad kan jag vänta mig?

Vilket vapen skulle du välja?

Baikal – är det något att satsa på?

I natt drömde jag om vapen igen. Börjar bli en intressant vana. Denna natt var det Baikal för hela slanten. Jag har ju senaste tiden varit inställd på att jag ska köpa en ny Classic halvautomat som min första hagelbössa. Men efter att ha läst på lite mer inser jag att den verkar ha ett rätt skamfilat rykte. Roligare kan man säkert ha än att bråka med en trilskande bössa. Eller har du andra erfarenheter?

Jag har fått provskjuta en del med en Baikal, vanlig hagelbössa med två hanar, inget halvautomatiskt alls. Första smällarna tyckte jag var rätt tuffa och det är därför jag tänkt att halvautomat måste ju vara rätt trevligt. Men det verkar också vara lite mer pyssel och vapenvård på dessa. Är inte så säker på att den biten kommer att vara min favoritsysselsättning. Och numera är inte rekylen så farlig längre.

Har fått nys om en farbror som tänkt lägga av med jakt och gärna vill sälja alla sina bössor och vapenskåp i ett paket. Han har en Baikal hagelbock, en kombibössa och en älgstudsare, tror någon av dessa var av märket Tikka. (Ni ser – jag är verkligen insatt … ) Skulle det vara idé att nappa på detta tror ni? Vapenskåpet väger mindre än 150 kilo men har skruvats fast med en bult i golvet. Är det fortfarande okej regelmässigt?

Läste en kommentar på ett forum att man gott kan skaffa ett billigt, äldre vapen som första vapen och köra med det ett tag till dess man fått mer erfarenhet och VET vad man vill ha. Lät väldigt klokt. Precis som att skaffa hund. Hur lätt är det för en som inte vet något om hundar att skaffa rätt hundras? Säkert lika lätt som det är för mig som inte ens skjutit med luftpistol att veta om det är Beretta, Merkel, Benelli eller Classic jag ska ha. Är nog så stolt att jag kunde rabbla upp dessa märken, men ni ska inte tro att jag på något vis kan ge er någon utförligare info om respektive vapen. Så ni som varit med längre än jag – hjälp mig. Berätta vad ni fått för erfarenheter. Vad bör jag akta mig för? Hur bör jag tänka?

I helgen ska jag grunna vidare på detta. Dessutom ska vi skjuta skarpt för första gången med jägarkursen. Och så ska jag förhoppningsvis på bäverjakt! Om detta berättar jag mer om efter helgen. Så kika gärna in igen!