Skjutlägret har börjat

Nu börjar det! Häng med vetja! Gör ett skjutläger hos dig med!

Midsommardagen drog jag igång mitt egenhändiga skjutläger – som jag pratade om efter att ha haft en skyttedag med Leif Schmidt – som ni kan läsa här.

Jag åkte till skjutbanan i Bureå och riggade lerduvekastaren. Sedan knöt jag fast kastarsnöret i ena skon och satte igång. Första skottet blev en miss men det må vara. Sedan blev det rätt många träffar – så många att jag hann göra misstaget att tänka ”du är ju rätt vass ändå”. Efter det gick det förstås sämre. =) Här kan ni se en film som visar hur det såg ut.

Nåja, det är ju bara i början av mitt läger. Tanken är ju att jag ska utvecklas under den här lägertiden genom att jag skjuter och torrtränar kontinuerligt. 100 anläggningar per dag ska det bli, och minst 25 skott på skjutbanan, men det blir ofta mer bara för att det är så roligt. Här lite torranläggningar:

Fast bössan jävlades en del fortfarande och lyckades inte alltid spotta ut hylsan. Irriterande. Särskilt när jag skulle försöka göra en doublé. Det kan ni se på filmen här nedan.

 

 

Älgen fick vad den tålde

Lovisa siktar på tavlan. Hon tyckte det var kul att få sikta på en älg – även om det var enbart en skjuttavla.

Jag fick med mig dottern att träna skytte med det luftgevär som jag fått låna. Kul!

Vi turades om att skjuta. Från början med skjutstöd. Sedan blev vi kaxigare och körde på fri hand.

Jisses, i början såg det riktigt illa ut. Men snabbt anpassar man sig och får till snitsen.

Jag körde med stilen att lägga till bössan mot axeln, med pipan riktad upp i himlen, och sedan sakta sänka den tills den var i läge och skjuta innan jag börjat svaja runt.

Till slut satt det några pärlor i mitten! Både för mig och dottern. Vilka talanger! =)

Så här såg en tavla ut efteråt. Vi visar inte alla dåliga =)

Billig mängdträning ska ge effekt

Jag riggade skjuttavlan i hundgården.

Man kan säga att jag och en man vid namn Leif Schmidt har inlett ett samarbete. Här kan ni läsa om när jag träffade honom första gången.

En dag mejlade han mig och undrade om jag ville ta på mig uppdraget att klippa hans hund Uffes klor. Hans tidigare kloklipparperson hade flyttat och han behövde en ny som kunde göra detta. Visst – inga problem.

I utbyte kommer han med böcker som han tycker jag borde läsa, jag ska berätta mer om dem i ett kommande inlägg. Och nu senast kom han med sitt luftgevär, ammunition och pricktavlor.

Så här såg bössan ut.

– Det är ett bra och billigt sätt att få mängdträning på kulskytte. Att träna på att inte vingla runt med siktet utan att skjuta när man har kontroll.

Ungefär så sa han. Eller menade. Han har väl sett min ”fina” spridning av skotten när jag tränat med älgbössan. Den ska för övrigt få en tillfixning med hjälp av Leif Schmidt och en vapenexpert som han känner. Kolven ska höjas, eftersom siktet inte kunde sänkas, och den ska även kortas.

Nåja, jag fattade piken och begav mig ut för att träna. Jag tog med min skjutpinne, annars träffar jag nog knappt tavlan. Men övning ska ju ge färdighet …

Jag är inte helt överens med kikarsiktet än, men det kommer väl.

Ser ni de två höga som är riktigt åt fanders? Efter dem lärde jag mig att sikta under själva målet.

Jag märkte snart att kulorna gick lite högt i förhållande till siktet. Men istället för att ratta till siktet kompenserade jag genom att sikta under den punkt jag ville att det skulle ta. Blev genast bättre.

Så här såg nästa tavla ut. Lite bättre, även om jag har en bit kvar till Leifs nivå.

Det var kul. Nästa gång ska jag skjuta ännu bättre. Och ännu bättre. Snart lika bra som Leif Schmidt … host, host. Men om jag siktar mot stjärnorna så landar jag kanske bland trädtopparna?

Skjutbanelycka

Kul att vara på skjutbanan.

Jag hade en ledig dag från jobbet och utnyttjade dagsljuset på bästa sätt – på skjutbanan. Det var ett tag sedan och jag var rädd att det lilla ”stimmet” jag hade i början av hösten hade fallit bort.  Det var ju då jag äntligen beslutade mig för att kapa kolven vilket resulterade i att skyttet fungerade mycket bättre, vilket ni kan läsa ett exempel på här. Hur skulle det gå nu?

Min anordning för att kunna skjuta själv.

Jag riggade min enkla lerduvekastare och knöt fast snöret i vänstra skoremmarna. Sedan laddade jag. Och skickade iväg första duvan. Pang! Träff!? Waow, kul!

Sedan fortsatte det med lite blandad kompott, både träffar och missar. Men huvudsakligen träffar. Om inte på första skottet så på andra. Bara det att jag hinner justera och smälla av ett till skott är i mitt tycke en uppgradering.

Bara tre till, och tre till …

Visst är det lite rapplande när jag måste rigga om lerduvekastaren mellan varje duva, jag skjuter ju bara en duva i taget än, men det är lite så det är när det är på riktigt. Inte kommer det tio fåglar efter varandra som flyger likadant.

Det var roligt att vara på skjutbanan igen. Man tänker – bara tre skott till, och tre till, äsch vi tar tio till. Så håller man på och förhandlar med sig själv, eller hur?

8 900 har kollat in Jaktliv!

Positiv statistik!

Lagom till årsskiftet fick jag en massa statistik kring min blogg från wordpress. Trevlig läsning. De var då positiva måste jag säga =) Till exempel tyckte de att mina 67 inlägg var alldeles utmärkt. För jämfört med att bestiga Mount Everest hade jag gjort det bra – typ! =)

Det var intressant att få veta att besökare från totalt 29 olika länder tittat in på bloggen. Lite konstigt också, jag menar svenska är ju inte riktigt ett universiellt språk. Men visst är de/ni välkomna ändå!

29 länder har besökt bloggen.

Och så fick jag veta vilka inlägg som varit mest uppmärksammade, som ni ser på listan här nere. Men vad säger du, vad tycker du är mest intressant att läsa om på den här bloggen? Är det älgjakt, vapen och skytte, hundträning eller något annat?

Min plan är att bloggen mer och mer ska handla om fågeljakt, då det är dit jag vill komma med vorstehn. Gissningsvis en del jaktprov också. Och älgjakt även nästa höst förstås. Tycker om känslan av att få sitta alldeles själv i skogen och filosofera. Och kommer att tycka om fågeljakten då man är mer aktiv och alert. Bra kombo, tror jag. Håller du med?

De inlägg som blivit mest poppis!

Jag tror jag är mindre dålig nu …

Redo för en ny lerduva …

Idag har jag varit hos min kompis Emil i Avaborg och skjutit på lerduvor. Han är så snäll och låter mig övningsskjuta med hans hagelbössa inför skjutproven på jägarexamen. Det var tredje gången nu. Jag vill gärna säga att jag har blivit bättre. Eller mindre dålig är kanske mer korrekt. Nu träffade jag nästan lika många lerduvor som jag missade.

Hagelbocken

Det började med flera missar och Emil försökte hålla sina besvikna suckar för sig själv.

– Vad gör jag för fel? Är det för långt efter eller ovanför? frågade jag

– Jag vet inte riktigt. Men du ska köra på känsla, det ska kännas bra, försökte Emil förklara.

Jag tog ett djupt andetag, slappnade av och sa ”okej”. Nu kunde han skicka den där jä-la duvan. Då fick jag helt plötsligt en träff och himmel så glad jag blev! Vrålade utöver mig, som ett vilddjur eller liknande. Var kommer det där ifrån? Är det stenåldermänniskan i en som kommer fram?

Lerduvekastaren

Efter det blev det i alla fall oftare träffar än missar. Kan jag ha fått kläm på det nu? Tydligt är i alla fall att jag börjar handskas med vapnet på ett mer avslappnat sätt. Jag vet vad alla ”knappar” är till för, är inte rädd för rekylen längre och hinner avlossa två skott på samma duva fastän det är dubbelhane. Bara en sån sak =)

Men jag tar gärna emot fler hagelskyttetips. Hur brukar ni tänka och göra när det blir en bra träff?